Ett avslut

Det här blir sista inlägget på den här bloggen. Jag tappade lusten helt när både Egon och Elsa dog, vi har haft en himla massa oflyt med våra djur ett längre tag nu. Men nu känns det som om det kommer vända, Loka är allergisk och har atros men det är saker man kan förhålla sig till samt anpassa sig efter. Så nu börjar jag om, på den här bloggen KLICKA HÄR 

(Ett tips till släktingar över 50 ;), på nya bloggen klickar ni på inlägget ni vill läsa på startsidan och trycker på knappen hem för att komma tillbaka till startsidan <3 )

Söndag

Idag är sista dagen på Lokas medicin, så nu hoppas jag så innerligt att nosen inte blir sämre inom de närmsta dygnen - för då är det rätt säkert att Loka är allergisk. Blir hon sämre utan antiobiotika, well då har vi en nöt att knäcka och den nöten knäcks med en CT och i ärlighetens namn skrämmer det skiten ur mig. Så är nosen fortfarande bra i slutet av nästa vecka känns det som om man kan andas ut och vänta på att kortisonet ska försvinna ur kroppen, hon ska vara kortison fri i 2 månader innan allergitestet görs. Blir hon mycket sämre när kortisonet försvinner, så fortsätter vi med kortison sommaren ut och tar provet i höst istället. Och själva provet tar runt 3 veckor att analysera så vi vet väl lagomt till jul vad hon är allergisk emot haha.

Idag och imorgon är mina sista arbetsdagar, sedan är jag ledig ifrån jobbet i en månad. Så planen är att åka upp till Dalarna i slutet av juli samtidigt som Fredrik åker till Las vegas i 14 dagar med jobbet till nördarnas paradis, black hat och defcon. Men jag är bara ledig ifrån jobbet och har plugg(sista sommaren någonsin med plugg,yeaay!), så vi får se hur länge vi blir där uppe och när vi åker dit. Sen hänger det mycket på om Loka håller sig frisk nu. Vi ska även försöka träffa Lokas syster Luna och hennes matte :)

Loka

Med order ifrån min älskade svärmor så skriver jag ett blogginlägg♥ Vi befinner oss återigen i en karusell av veterinärsbesök. Lokas nos är krånlig igen, nu togs en odling som visade på resistenta bakterier i nosen, bakterierna överlevde alltså förra antibiotikakuren, så nu blir det en ny som förhoppningsvis tar död på de små asen. Samtidigt som en odling togs så fick Loka en spruta med kortison vars effekt varar i 3 veckor, ifall det rör sig om allergi. 

Igår när vi fick provsvaren pratade jag lite med veterinären. eftersom Loka var helt bra den dagen så går det att misstänka allergi, eftersom det regnade. Men de vill fortfarande göra en CT för att veta varför hon får bakterier, om de är allergi som sänker immunförsvaret och gör henne mer utsatt eller om det faktiskt finns något avvikande i noshålan. Så med andra ord, vi är inte ett dugg klokare. Så nu blir det ett blodprov som skickas på analys för att ta reda på eventuell allergi, det tar 3 veckor innan svaret kommer. Och antaligen en CT röntgen där emellan. Men Loka mår helt okej trots allt, lite tröttare än vanligt men det hänger nog lika mycket på värmen. 

Såhär blir nosen, detta är väldigt lite. Hon är inte lika sårig den här gången.
Förra gången var hela nosvingen som det värsta där.

Torsdag

Skulle vilja säga att jag bemästrat kunskapen att leva i nuet och därför inte tar några bilder. Men skulle snarare säga att jag är för klantig och avverkar mobiler som få samt inte ens sugen på att laga systemkameran just för att jag är så drygt klantig - sen är jag lat också och känner att beställa ny kamera lockar mer än att leta reda på någon som kan laga den nuvarande men då är för snål eftersom jag vet att den kameran inom snar framtid kommer gå samma öde som alla andra tekniska saker jag äger. I-landsproblem delux och ganska skönt att få ha sånna, så jag är en tacksam idiot som slutat slänga pengar i sjön tills jag lärt mig att vårda saker längre en 3 månader.

Så, när det dyker upp nya bilder här är de antingen tagna med min gamla iphone 4s eller så har jag tvingat något i min omgivning att ta kort.

---------------------------------------------------------------

Nu var det avhandlat och största anledningen till att jag inte bloggar helt enkelt haha :)) Härom kvällen var vi i Ursvik med våra favoriter ♥ Det var så vackert, öppna ängar med smörblommor och solen sjönk sakta under tiden vi var där. Så ljuvligt för både kropp men framför allt själen.Det är himla skönt att Loka är back in business igen, förutom att ena ögat rinner men det ska opereras den 25/6 sen blir det tratt i 10 dygn...Haha åh, vet inte vilka det är mest synd om, oss,Loka eller våra grannar? Sist hon hade tratt fick vi hämta hem henne tidigare ifrån djursjukhuset eftersom hon såg till att livet för de som jobbade där blev lika jävligt som hon upplevde att livet i tratten var. Väl hemma stod hon bara med huvudet tryckt mot väggen och vägrade göra något förutom att gny. Men då kunde vi byta ut tratten mot en kroppsstrumpa, vilket är omöjligt den här gången. Hon tolererar mycket men hennes gräns går vid tratten, men att ha ögonfransar åt fel håll går ju inte. Inte lätt att heta Loka och samtidigt dragit århundrades nitlott i det genetiska lotteriet.

Just nu ligger nitlotten och snarkar vid mina fötter, vi har hängt på en uteservering idag tillsamms med en vän till mig. Mycket bra miljöträning som inte blivit av på väldigt länge, tog ett litet tag innan hon kopplade av. Jobbigast för henne var att inte hälsa på servitrisen men annars höll min människo-tokiga hund sig i skinnet.

Ponyo, den fluffiga söta sälen♥

Bilderna gör inte kvällen rättvisa.

Loka

Vi hade en tid inbokad för röntgen i torsdags men vi åkte därifrån efter 30 minuter. Innan de skulle söva Loka så ville vi träffa veterinären, då vi kände oss lite utlämnade. Att få ordet tumör slängt i ansiktet och sedan vid ett telefonsamtal en vecka senare höra "Ni känner er hund bäst, men agrias veterinärer har godkänt ingreppet och hittar man något så finns det goda chanser att man hittar det tidigt" så vågar man väl inte chansa? Loka var bättre men inte bra, hur ska vi utan medicinsk kunskap kunna avgöra om hon har ett tumör i noshålan, när hon fortfarande mår dåligt. Så vi bokade in en tid helt enkelt, kvällen innan kände både jag och Fredrik att Loka var bättre men inte frisk. Så vi åkte dit på torsdags morgonen och ville prata med veterinären innan Loka sövdes, vilket inte var rutinen.

När veterinären kom in, så berättade vi allt. Han läste journalen samtidigt som han skakade på huvudet och frågade varför inga odlingar tagits? Och, ja det kan man undra - alla jag pratat med om detta har frågat mig vad odlingarna visade, alla förutom de 3 tidigare veterinärerna vi träffat. Han kollade på alla andra prover som tagits, där inget pekade mot ett tumör. Så veterinären vi först träffade på väsby efter att duvbo remiterat oss dit - hoppade över några steg och missade avgörande prover som faktiskt kunde visat om de fanns något som tydde på cancer utan hoppade direkt till röntgen.

Vi åkte hem med förlängd antibiotikakur, Loka blev fri ifrån sin vila och skulle leva ett normalt liv. Nu är kuren slut om 6 dagar, återkommer problemet så ska vi tillbaka och ta en odling och leta efter orsaken utan att nödvändigtvis skrika ut tumörer och dödsbud direkt. För det kräver inte mer än en snabb googling så lär man sig att prognosen för tumörer i nosen inte direkt ger något sagoliknande slut.

Vi har varit till helvetet och vänt dessa dagar, jag är oerhört glad över att Loka mår bra, blir bättre för varje dag men otroligt matt på hur allt gått till. Om hon inte blir frisk tror jag faktiskt att jag kommer samla ihop alla journaler och vända mig till - vet inte vart men långt ifrån allt det här. Antar att det är mänskliga faktorn som ställt till det här, att vi inte gjort allt på samma ställe och därmed föll saker mellan stolarna. Men hennes journal har varit med henne hela tiden, ifrån första besöket till förhoppningsvis det sista.

Så nu har Loka fått träffat sina kompisar igen, gått långpromenader och äntligen fått busa av sig med oss tillsammans med favorit leksakerna.

Idag eller imorgon så kommer Väsby djursjukhus höra av sig till oss - de inväntar svar ifrån agria. Jag har ingen aning om Loka är bättre eller inte, nosen rinner inte alls lika mycket längre men energin är fortfarande lika med noll, hon beter sig underligt. Blir rädd för saker både ute och inne, igår var hon livrädd för sängen. Det går med lite övertalan att få henne att inse att det inte är farligt men själv undrar jag var ifrån det här kommer? Som spökåldern delux.

En evighets väntan där vi ena stunden tror att hon är bra, för att i andra stunden bli motbevisad. Det vi är helt säkra på är att Loka är långt ifrån sig själv och varför vet vi inte. Oavsett så är jag/vi tacksamma för att alla är så stöttande ♥

Jahapp, vad skriver man för rubrik för sånt här?

8 dagar sedan var vi hos veterinären första gången, nu har vi varit hos veterinären 3 gånger. Andra gången så sövdes Loka, jag fick vara med under ingreppet och såg allt de gjorde och såg allt de inte hittade i den där himla näsan. Allt som kom ut ur näsan var blod, eftersom alla slemhinnor var blodsprängda i näsa och svalg. Proverna som togs visade ingenting, vissa var lite förhöjda men inte nog mycket för att de skulle kunna berätta vad som var fel, inget ens en infektion fanns i kroppen. Vi gick därifrån med förhoppningen om att ingreppet lyckats få bort något som gått missat, för fanns det något där som vi missade att se så skulle de vara ute nu. Nu skulle Loka må bättre redan dagen efter om detta lyckades..

Men, nej näsan var snäppet värre, full med brun aktigt äckel och nu var även ögat på samma sida riktigt kladdigt. Vi fick boka tid på ett djursjukhus och valde återigen Väsby djursjukhus som vi gjort tidigare när kliniken gjort det de kan. Vi fick en tid igår, onsdag kl 14 där en jätte trevlig veterinär kollade på Loka, som även hon konstaterade att det tidigare ingreppet uteslutit att hon skulle ha haft något främmande föremål i näsan. Hon tog nya prover på Loka för att kolla av alla tänkbara värden och det man kunde se var att hon var uttorkad och även nu hade en infektion i kroppen som hon trodde kom ifrån ingreppet i onsdags och inte var relaterad till själva sjukdomsbilden.

Jaha vad är det för något då? Veterinärens teori är att de växer något i hennes näshåla, exempelvis ett tumör. Så nu måste infektionen bort genom en tiodagarskur med antibiotika, samtidigt som hon får smärtstillande då hon har ont. När infektionen är borta blir det att söva henne, göra röntgen med kontrastvätska och ta eventuell biopsi på det de tror att de ska hitta i näsan.

Det finns en liten chans i helvetet att ingreppet lyckades i måndags och att hon inte blev bättre pga av infektion. Men eftersom symptomen är lika nu som innan ingreppet och sjukdomsbilden är oförändrad så är det lite som talar för det, men man kan ju alltid hoppas ♥

Nu väntar tio långa dagar och samtal med agria för att se om de godkänner röntgen men om de inte skulle göra det så kommer vi genomföra det oavsett. Men finns ingen anledning att de inte skulle godkänna.

Känns otroligt jobbigt nu men ska försöka leva i nuet och ta det allt efter de kommer men lättare sagt än gjort när de kommer till ens lilla hjärta. Hon mår iallafall bättre nu när hon äter smärtstillande.Älskade älskade hund ♥

Såhär vill vi ha dig, frisk,glad och våran Toka ♥