Mobilblogg - Kaos

Ligger just nu i sängen klarvaken och lyssnar på Loka och andra halvan som snarkar i kör. Är på tok för pepp inför denna dag för att sova! Just nu är lägenheten i kaaaos men attans så fint de kommer bli när det blir klart. Blev en 3- sits och en 2- sits soffa tillslut.

Idag blir det att umgås med mina älskade svärföräldrar, skruva möbler och gå på 2 års kalas! En toppen dag med andra ord! Får önska samtliga passagerare en trevlig helg!

Hjälp!

Vi ska köpa massa nya möbler, bland annat så ska vi ska köpa två soffor till vardagsrummet. Det blir Ektorps serien på Ikea, då jag vill ha en soffa som är tidlös, ingen himla divansoffa (inte för att de är fult) som man tröttnar på efter 2 år. Två ljusa, tidlösa och nätta soffor. Det jag vill ha hjälp med är ska jag ha två stycken 2-sits eller en 3-sits och en 2-sits?

Möbel tokiga jag är så glad, då allt som har med inredning att göra försvann samma sekund som lilla Loka gjorde entré i vårat liv. Men nu är fröken faktiskt ingen mini valp längre, (wiieho, snart 8 månader) så nu ska det handlas mattor, bokhyllor,bord, massa kuddar och nytt golv! Nu menar jag inte att Loka har slaktat allt, men hon hade lika gärna kunna gjort det, därför kändes det onödigt att köpa det innan hon kom.

Så här har vi vardagsrummet, en del utav det åtminstone  Mörk och kass bild, men ska man vara kräsen är man helt enkelt på fel plats. Tror ni det blir förtrångt med en 2-sits och en 3-sits? ( Och nu svarar ni, annars får ni onda ögat nästa gång vi ses ;P )

Tror Egon kommer älska att få lite nya mattor, då denna han så vackert/stolt
visar upp, har gått döden till mötes indränkt i diverse Loka vätskor. 

Lokas prins.

Idag bär det av till jobbet i eftermiddag, så vi passade på att träffa Paulina och Phonyo under förmiddagen. Det är verkligen så otroligt skönt att de fungerar, fast Loka löper. Idag släppte vi även de lösa på en fotbollsplan, så de verkligen fick leka av sig lite. Mindre roligt tyckte Loka dock att de var när vi skulle skiljas åt, hon satte sig mitt på trottoaren och gnydde efter Phonyo. Som tidigare nämnt, så är hon "lite" mer intresserad utav andra hundar nu när hon löper och under löpet är det inte alltid lätt att få Lokas uppmärksamhet, så därför kan jag inte förvänta mig att hon ska agera efter mina kommandon till fullo. Det är vårat första löp tillsammans och genom åren lär jag mig nog hur jag ska agera för att hon ska förstå mig även då. Gäller att ha is i magen och en stor dos tålamod.

En blöt sorgsen (envis) Loka i hopp om att hennes prins skall återvända.

Dagen

Idag har vi haft en lugn dag, känns som förkylningen är här igen, men jag tänker kväva den med vila. Vi gick ner till djuraffären och handlade lite mat till Lokisen och några nya leksaker fick följa med hem.  Idag har Loka verkligen varit intresserad utav andra hundar, så hon luktat och försökt följa efter alla andra vovvar idag. Då gäller det att ta några djupa andetag och inte tappa tålamodet, hon löper ju trots allt inte alla dagar om året och några intensiva dagar får man nog allt ta och räkna med under ett löp.

På bästa stället på jorden, vägde fröken idag, 19,1 kg. Bit i den du Phonyo  ;)

Annars har Loka, som vanligt hängt med katterna, till Egons förtvivlan :D

I det tysta.

Jag är en drömmare, långt ifrån ensam om det. Ibland finns det drömmar som kan bli verklighet och vissa drömmar man aldrig kan riktigt ge upp, oavsett hur många gånger den blivit söndermald utav verkligheten så försöker man desperat sopa ihop varje litet korn för att sedan börja pussla ihop den stora drömmen, som en dag kanske,kanske kan bli verklighet.

Min dröm, som gång på gång blivit krossad utav ännu ett brutet löfte var även min mardröm. En dröm om att bli sedd, förstådd och respekterad. En dröm om ett liv utan missbruk, där jag hade ett större värde än ruset. Ibland lurades man in i en oas fylld med hopp och varje gång man trodde drömmen blivit sann, slogs den sönder i tusen bitar, varje gång ruset tog över min pappa, så visste jag att han valde ett liv utan mig och att jag ännu en gång blivit utbytt, min kärlek räckte inte till den här gången heller. Drömmen den fanns alltid kvar, att en dag kommer han vilja leva sitt liv tillsammans med mig, en dag kommer jag få vara en del utav hans liv.

Den dagen kom nästan, ofrivilligt kom den men den kom inte ensam, den tog med sig sin vän Mr.Cancer. Leva eller försvinna, ett halvår kvar eller en ny lever till missbrukaren med hepati c. Inte en ny lever till fader till två, inte en ny lever till en älskvärd skitstövel. Min pappa, livsnjutaren valde livet, blev nykter, han blev min dröm, en sjuk men närvarande dröm. Han valde för första gången i sitt liv att kämpa istället för att fly. Och han gick ifrån en missbrukare med hepati c till en fader till två och fick precis i tid en ny lever. Nästan 3 år senare lämnade han livet. Hans kropp var för ärrad, ärrad utav det förflutna för att få alla organ att fungera, han valde livet men alldeles försent.

Sista året i hans liv pratade vi med varandra ett fåtal gånger och varje gång grät vi, för vi visste att våran tid var slut. Jag gjorde ett val, döende eller inte, han måste kämpa för mig också. Han måste be om förlåt för alla sömnlösa nätter annars kan det vara. Var det värt det? Ja, stundvis nej. Jag är en ärlig människa, jag kan inte spela teater, jag kunde inte leka lyckliga och hela när vi i själva verket var trasiga.

Under våra sista år tillsammans satt jag vid hans dödsbädd många gånger, höll hans hand och väntade på de rätta orden. Men han visste nog att det inte var dags riktigt då. För en dag ringde min telefon, det var min pappa som ringde och bad om förlåt, för allt och erkände för första gången sitt missbruk. När vi lagt på, visste jag att de var dags, dags för pappa att gå vidare. Dagen efter hamnade han på sjukhus och det tog inte många dagar innan han föll in i koma, för att sedan vandra vidare till en bättre plats.

Cancer är en sjukdom, man inte kan acceptera, den tar inte någon hänsyn till någon. Men det är något man talar om, det är något man kan prata om, för på något vis drabbar den oss alla. Jag är ett barn till en missbrukare och jag är ett barn till två cancer sjuka föräldrar men det som skadat mig, format mig på både gott och ont är något som tystas ner och ska lagas i det tysta.

Höst

Jag är trögare än trög på att uppdatera här, men det hela hänger på att jag är mer eller mindre är senil, så jag både glömmer bort att jag har en kamera och en telefon. Och ett inlägg utan bild, njae inte lika roligt. Men idag när det bjuds på en underbart vacker höstdag, så tog vi lite bilder under våran morgonrunda. Som tidigare nämnt löper Loka, vilket jag nu tycker går otroligt bra, lite mer uppmärksamhet från andra hundar och lite större intresse för andra hundar för Lokas del, men inte jobbigt mycket. Under hundmöten, går vi "fint" och då är det bara belöningen som hägrar i Lokas värld, gäller dock att fånga upp henne långt innan mötet.

Vi börjar promenaden med att se bedårande ut.

Sen går vi lite "fint" och jag försöker få en bild på det hela..

För att sedan hänga vid träden.

Lapa lite sol.

Sedan stannar vi upp, njuter utav livet och beger oss hem.

Löptik

Hej igen,

Var ett tag sedan nu, men börjar bli frisk nu. Den senaste tiden har minst sagt varit väldigt intressant då Lokisen börjat löpt, så nu springer hon runt och bjuder ut sig själv till första bästa kandidat. Ingen självrespekt har fröken, inte alls. Varit och inhandlat ett tikskydd, då blod inte matchar inredningen här hemma. Att ha en löptik är en ny erfarenhet för mig, ingen dröm om sanningen ska fram. En rastlös Loka som inte har någon ro till att göra någonting, knappt gå. Hjärngympa är bara att glömma, det är inte intressant för fem öre. Godisråttan Loka tittar på godisen och går sedan därifrån. Däremot har detta löp gett mig en tankeställare, är det såhär förändrade vi tjejer blir när vi har lingonvecka? Isåfall, älskar jag och respekterar jag min andra halva lite extra ;)

Igår gick vi runt sjöarna med Phonyo och Paulina, så jag skämdes. Phonyo, som faktiskt är en ganska sugen kille i sina bästa år bara ryggade tillbaka åt Lokas fasoner och tyckte nog mest att hon var dryg. Förstår han dock, Loka tog inte direkt hans avvisande speciellt bra, då hon så fort tillfälle gavs kröp under Phonyo och lade upp sig. Att Loka inte förstår att det är jakten på damen som är halva nöjet för killarna.. Märks att hon har mycket kvar att lära här i livet.

Har inga speciella bilder, utan bjuder på lite olika bilder tagna med mobilen senaste dygnen.

Såhär ser våra "promenader" ut, vill inte, kan inte.

Dalarna

Vi var som sagt uppe i Dalarna i helgen där tog jag verkligen semester, mobilen var urladdad största delen utav tiden och jag bara njöt utav att vara bland nära och kära. Kameran lämnade aldrig packningen, vilket jag kanske idag tycker var rätt onödigt ( lätt att vara efterklok ). Loka var en ängel och vi vart båda två väldigt stolta över våran lilla tjej, vilket måste betyda att vi är stolta över oss själva. 

Hon var med under kräftskivan där vi var runt 30 personer i lokalen, Loka låg cool lugn under bordet under hela kvällen, vilket krävdes mycket från hennes sida då hon älskar, bara älskar andra människor. Samt att hon under dagen var med Meja hela tiden, flyttade Meja sig så gjorde Loka lika. När Meja kröp över Loka var det som om det var den mest naturliga saken i världen. Bland det gulligaste jag sett var när Loka skjussade fram ett leksakståg med nosen till Meja. 

Tänka sig, det blev en hund utav den här lilla fröken trots allt!;P

Mobilblogg - Sjuk

Trippen till Dalarna var toppen men under kräftskivan slog förkylningen till och festen blev inte allt för livat för min del. Hursomhaver är vi hemma igen och jag planerar att ligga till sängs närmsta dagarna. Tur att Loka är helt slut efter helgen, misstänker även att hon är påväg att få sitt första löp då matvraket Loka inte vill äta någon mat.

Snart

Så snart andra halvan slutat far vi upp till Dalarna! Och där kommer jag få pussa på den här tjejen! Ni förstår väl att jag längtar? 

Trevlig helg gott folk! 

Phonyo

Ja, kameran var ju med till Paulina men det var omöjligt att få några bra bilder eller med handen på hjärtat var det mer lockande att dricka kaffe än att krypa runt på golvet och jaga efter två yrväder som var så lyckliga att träffa varandra. Fick EN bild där fokusen inte var ute och cyklade, resten ser väl mer eller mindre ut som någon vit sörja utsprid över bilden.

Phonyo, Lokas stora kärlek i livet.

För er som inte ser, det är två hundar som busar.

Lika som ovan, två monster som röjer. 

Planering.

Sitter och kollar in lite olika vandringleder runtom Falun inför våran lilla vandrings tripp i oktober. Vi kommer köra ganska korta vandringar, då vi alla är nybörjare, samt att Loka faktiskt är 7 månader. (Sen vet jag att de råder delade meningar om valpar, men tänk nu på att alla raser inte är lika) Men blir att ta sig upp på lite höjder, förhoppningsvis inte gå vilse och ha det underbart i den lugna naturen.

Har snott lite bilder ifrån falukommuns sida;

P.S Är löjligt exalterad, detta är för mig en dröm som går i uppfyllelse. Det här är en utav anledningarna till att jag ville ha hund, jag vill hitta lugnet igen. Och, fjantig som jag är så vet jag att min pappa tittar på mig någonstans och säger "Du ser, allt löser sig skräpet".

LokiLoki

Snart bär det av till jobbet, en smula omotiverad måste jag erkänna att jag är, nu när vädret bjuder på en super fin sensommar dag! Idag har vi varit ute största delen utav dagen, vandrat runt, lekt lite, trixat lite. Haft det hel mysigt varjefall! Hoppas vädret håller i sig ett par dagar nu!

Senaste dagarna.

Har varit lite slö på uppdateringen här eftersom jag har svårt att förstå att jag äger en kamera, samt att det regnat här i flera dagar och att ha en långhårig blöt hund och ett kvällsjobb gör att tiden inte riktigt räcker till. Denna lediga helg har verkligen varit underbar, man gör allt det där man aldrig annars hinner göra. Nästa helg är också en helig ledig helg och då bär det av upp till Dalarna där det nalkas kräftskiva, långa skogspromenader och mys med alla saknade.

Bjuder på lite bilder som finns i mobilen, i brist på bröd äter man limpa?

Fredagsmys!

Lycklig Loka i regnet.

Tar ett tag, men sen ger hon upp.

Hittade en mini Loka i mobilen, 9-10 veckor.

Mys med katterna i soffan.