All I need is a bitter song.

Det är med sorg är nog något man aldrig kommer förstå sig på. Precis när man tror att man vet hur och vad sorgen gör, förändras sorgen till en annan typ av sorg. För mig ligger det en bitterljuv sorg och lurar under ytan så fort det går bra för mig. En komplicerad relation förblir komplicerad fast man står kvar själv. Alla frågor, alla önskningar och alla drömmar finns där, utan en lösning. Kanske hade det inte funnits en lösning om han levde idag heller. Lösning eller ingen lösning, så älskade jag honom och älskar minnet av honom. Livet är långt ifrån svart och vitt, det finns oändligt många nyanser av grått. Bara det att när sorgen gör sig påmind försvinner alla nyanser in i en rörig blanding av livets alla färger och det mesta blir svårt att urskilja.

Sen kan man säkert förhindra sorgen när man känner den komma krypande. Jag brukar oftas välkomna den i en rimlig nivå. Jag tror den är nyttig att känna, den finns nog där av en anledning.

När världen blir en rörig blandning finner jag en otrolig tröst i kärleken till mitt fluff.