Lite hopp.

Idag åkte vi till Ursvik och lät fröken mysa runt i skogen. Dags att plocka fram riktiga vinterkläderna nu, framför allt om man nu ett tag måste ta det lugnt med Loka, blir väldigt kallt när man inte rör sig i samma utsträckning längre. Loka njöt, vilket hon gjort sen den lilla snön kom. Man ser faktiskt redan skillnad på hennes ben. Hon går inte alls lika hjulbent och tar bättre steg. Och nu har hon ingen medicin heller, då det är beställningsvara så nu har hon varit utan medicin i 3 dagar och hon mår bra, går upp för trapporna samt går bättre. Vågar inte ta ut någon seger ännu, men känns ju lovande att hon svarar bra på behandligarna.

Har kontaktat ett hundcenter med motionssim också, då Loka kommer få bygga upp sina nya muskler i så skonsam miljö som möjligt känns motionssim som det bästa alternativet. Har även hört av mig till Lokas kennel och uppdaterat om Lokas status utan någon som helst respons. Men tur det finns andra kennlar som ställer upp och delar med sig av sina erfarenheter. Tänk vad mycket Loka har lärt mig, oss. Vi åkte och träffade Lokas kennel, fick lovord om fortsatt kontakt och support resten av hennes liv. Hade god kontakt ifrån att Loka föddes tills hon kom till oss, vilket gjorde att vi trodde att kontakten skulle bestå. Idag skulle jag höra av mig till andra som köpt hund ifrån därifrån. Jag skulle även ifrån dag ett lägga till rehablitering till försäkringen, vilket vi inte har nu och rehablitering är långt ifrån billigt.

Men jag försöker se allt ont som skett kring Loka gör att vi lär oss mer och mer samt gör oss mer medvetna om hur vi vill att nästa köp av valp ska gå till. Även om den dagen inte är här på några år, så känner jag mig mer trygg med all kunskap livet med Loka gett/ger oss.