Loka och Ponyo

Vi har varit hundvakt i tre dagar åt Ponyo så slapp han bo i ett flyttkaos. Så nu bor vi inte grannar längre :/ men de flyttade till Bromma så det är ju inte så långt fast man kommer ändå sakna att spontant stöta på varandra ute. Vilket fall så har dessa tre dagar varit toppen, har verkligen fungerat bättre än de andra gångerna vi varit hundvakt. Elsa mår så mycket bättre nu vilket har gjort att hon och Ponyo har klarat av att bekanta sig med varandra och därmed så var det lättare att lära honom att man inte får jaga henne. Men de är klart, det är en omställning att ha en hund som är anpassad efter någon annans vardag än ens egna. Och vad roligt det är med två olika personligheter, tycker att man såg skillnaderna så tydligt.

Saker jag la märke till med Loka under dessa dagar:

- är envisare än Ponyo
- har verkligen noll intresse för vilt
- drar mycket mer i kopplet än Ponyo
- kräver större eget space
- är väldigt obrydd i omgivningen när vi är ute
- skäller väldigt sällan (sen kan hon hålla låda i laddade situationer)
- full i fan ♥

Saker jag la märke till med Ponyo

- Går väldigt fint i koppel
- Skäller på väldigt random saker utan att man förstår vad eller varför
- Snabblärd
- Är en riktig mysgubbe som gärna ligger så nära en det går
- Mästare på att sätta saker i fel strupe
- Ingen problemlösare, en sladd är hinder nog för att få honom att stanna ♥

Usch vad jag tycker om de här två :)

Idag hade Loka sin sista dag på dagis, hon skulle egentligen gått december ut men det är bäst för henne att vara hemma nu. Älskar verkligen Lokas dagis, men vi är inte i behov av det på ett tag då jag tagit en paus i mina studier och börjat jobba igen. Och min gamla tjänst, helt anpassad för Loka fanns ju kvar :) Kommer jobba ett tag för att hämta lite ny energi och motivation, kan med lätthet säga att jag sprang in i väggen helt enkelt. Och jag mår otroligt bra av att jobba just nu, så då tänker jag göra det. Gäller att kunna njuta av livet också, inte bara springa förbi det. Tackade dock nej till en sjukskrivning då jag absolut inte mår bra av att inte ha något att göra.

Vilket fall, så kändes det lite sorgset att säga hejdå. Fast och andra sidan, vi kommer gå dit en gång i veckan och klippa klorna så ett riktigt farväl var det ju inte! Vi klipper klorna där pga mig och inte Loka. Duktig hund, mesig matte med dålig finmotorik,haha :) Vi har varit så nöjda med Lokas dagis, speciellt eftersom Loka har haft lite oflyt i vardagen och de har verkligen tagit sig tid att lyssna och anpassat Lokas dagar efter hennes mående och det är vi evigt tacksamma för ♥

Och bor vi kvar här när jag är färdig utbildad och inte har de arbetstider jag har nu så kommer vi absolut komma tillbaka dit och hon är givetvis välkommen tillbaka. Men det är klart, hon är ju bäst våran tjej och frågar man henne anser hon nog att de är en ära att ens få vistas i samma rum som henne.

Bilder ifrån dagis :)

bildkälla : Solna Hunddagis

Söndag

meehehe, jomen håll henne lugn... hehehe. 3 årig samojed med enbart koppelpromenader och noll tålamod till hjärngympa just nu.Låt oss säga att ibland är det som om hon skriker ut "freeeak out" och dansar loss här hemma och jag skrattar. Idag vaknade jag av ett "freak out" moment, en galen Loka som bokstavligen hoppade runt i sängen,svansen var i turboläge och pussarna delades ut hämningslöst. Hon får ju gå hur långt som helst så länge hon inte haltar, eller rättare sagt i den takt hon inte haltar. Och igår var första dagen på 10 dagar hon inte haltade i ett tempo där man faktiskt kom några meter framåt per minut. Så det känns lite som om vi blivit med valp igen, valpfnatt i vuxet format helt enkelt minus sylvassa tänder och naffsande.

Loka

Idag ska jag beställa ett täcke och 2 st benskydd ifrån back on track. Benskydden för att skydda hennes leder ifrån kyla och behålla en jämn temperatur under promenader och ett täcke för att underlätta uppvärmningen av ryggen samt behålla värmen efter hon tränat. Himla hund ♥ Loka kommer inte få simma något mera, då det inte är så bra för hennes handled men bra för hennes rygg/höfter (som är friskförklarade men muskelerna måste ju få jobba så de inte försvinner) Nåväl, den som söker skall finna nya sätt. Vi ska testa att vattentraska i en water treadmill, det är mycket bättre för hennes päls också då vi slipper kloret och därmed slipper hon duschas så ofta. Viktigast är att hitta någon form av aktivering som hon gillar och blir stimulerad av. Sedan blir att ta sig i kragen och anmäla oss till någon trickkurs eller vardagslydnad, givetvis moment utan för mycket hopp men att göra något som hon faktiskt älskar, jobba för godis ;D

Blir så full i skratt, Loka kommer ju se hel rolig ut på promenaderna. Benskydd på frambenen, manchetter på bakbenen, men allt klär ju en skönhet. Och så länge hon mår bra är det ganska enkla medel att ta till. A och o är att se till att hon får röra på sig, stilla liggande vila är det värsta man kan utsätta henne för. För oss måste hon klara av att leka med andra hundar i åtminstone korta stunder och kunna springa lös en stund för att vi ska anse att hennes liv får den kvalité hon behöver. Givetvis är det lurigt med en aktiv ras, men jag hoppas att vi ska hitta en balans som känns rätt för henne. Sen kommer resan dit inte direkt vara spikrak och hon kommer under perioder vara understimulerad samt halta. Men vi ska hitta rätt balans!

Atros

Loka har atros i handleden på vänster framben. Sämsta tänkbara led då man inte kan göra en operation eller rehablitera just där. Finns inga muskler att bygga upp för att avlasta leden. Våran fina tjej och hennes otroliga otur här i livet. Hennes förbaskade höfter som gjorde ryggen helt sne och när vi äntligen fått ordning på det så får hon vara frisk i max 4 månader. Pålagringarna fanns ej där förra hösten, då vi röntgade genom hela henne.

Igår träffade vi en otroligt duktig ortoped och trots det dåliga beskedet känns det enda skönt att veta varför hon får ont i benet. Nu har hon visat smärta tillochfrån i 2 månader, så det började ju givetvis tidigare. Men nu vet vi och nu kan vi förhålla oss till det här. Planen är vila med promenader och onsior i 4 veckor för att trycka tillbaka inflammationen. Sedan gäller det att trappa upp med korta koppelfria promenader och förhoppningsvis så klarar hon av det vi sakta kommer låta henne göra. Och där vi märker av smärta, så har vi nått hennes gräns och då kommer hon få smärtstillande tills smärtan är borta och förhoppningsvis kan vi hålla oss där utan att behöva ge henne medicin varje dag.

Sen, när medicinen inte hjälper längre så finns det sprutor och tillsist återstår en steloperation av leden. Men det är inte ett alternativ för oss idag och förhoppningsvis tar vi det beslutet om flera år. Ortopeden hoppades och trodde att det skulle dröja 5 år innan medicinen tappat sin effekt. Vi vill ju såklart ha mer än 5 år tillsammans, men vi kommer absolut inte agera utifrån vad vi vill utan vad som är bäst för Loka.

Det här gör så ont i mitt hjärta, jag vill ju ge henne allt livet har att erbjuda. Men nu får jag tänka om och hitta nya sätt för att ge hennes liv variation och äventyr. Det som känns jobbigast är att vi inte kan jobba mot något mål, förut har blicken varit fäst i horisonten och jag har hämtat kraft ifrån allt hon skulle klara av när höfterna och ryggen var bra. Hela sommaren har varit en ständig längtan efter kylan så vi äntligen skulle kunna belöna oss med nya äventyr. Nu finns ingen horisont, men vad jag tänker kämpa för att göra vardagen meningsful och vacker för henne.

Jag längtar tills medicinen lugnar ner inflammationen och hon slutar halta. Jag hoppas att den här dagen är den sista med hälta på länge. Och från och med nu kommer varje dag, varje vecka,varje månad och varje år utan smärta för hennes del vara en gåva. Trots att hon haltar runt här hemma är hon en glad liten skit som är så full av bus. ♥

Mini Loka 

Loka

Den här klanten har ju stukat benet, så hon har fått en himla inflammation i ena benet. Känns nästan om som Loka och jag vore släkt på riktigt. På torsdag har hon varit vilande i nästan 10 dagar med medicin och då hoppas jag att hon blir frisk förklarad! Det bara lyser sattyg i hennes ögon och hon ligger precis på gränsen till valpfnatt när vi är ute och händer det något roligt så exploderar hon bokstavligen. Hjärngympa i all ära, men den här tjejen behöver få jobba med kroppen också! Så, nu får hon helt enkelt vara läkt på torsdag.

Denna eftermiddag spenderades i skogen med favoriterna. En barnvagn med fel hjul, lera, två ivriga hundar,totalt mörker och två vänner. Ett ypperligt recept på lycka helt enkelt ♥ När vi gick över en fårhage lyckades jag nog trampa i alla bajshögar som fanns där. Luktade bondgård i bilen på vägen hem och då längtade jag bara hem till Dalarna lite extra! Men innan saknaden slog rot bjöd Stockholm på det oväntade, halva militären som skulle hem ifrån slottet passerade. Inte en syn man ser varje dag.

Det är intressant det där med dofter och minnen. För mig är de flesta dofter kopplade till barndoms minnen. Som när den äldre damen på våning 1 lagar söndagsmiddag för barn och barnbarn så känns det som om 5 åriga jag sitter på mormor och morfars altan i väntan på mat en varm sommar dag. Lukten av bondgård får mig att minnas en av mina barndomsvänners tomt som var och varannan morgon blev invaderad av grannens kossor, antar de ansåg att gräset var grönare på andra sidan ;D

Bästa vännerna i våras

Våra kossor på grönbete ♥

Längtar otroligt mycket efter riktig kyla! Vinter eller åtminstone några minusgrader, ge mig något som ger en lite hopp om att de kommer bli vinter i år. Loka fäller ur som en dåre, nu? Tycker det säger en del om att det är fööör varmt! Så, ge mig kyla!

Egon ♥

Vila i frid min skatt. Allt gick så fort men jag är säker att du är på en bättre plats nu. Att du springer runt utan smärta. Saknaden är enorm och lägenheten ekar tomt. Du var unik och jag försöker tänka på alla skratt du gett oss genom åren. Att få delat liv med dig i 6,5 år har varit ett äventyr och en himla resa! Tack för att du stormade in i våra liv, tack för att du var du. Sov så gott mitt hjärta så ses vi snart igen ♥

Du föddes på tax kennel, du var den enda som överlevde i kullen och du bodde dina första veckor i en liten tvättstuga. Du hade fått alldeles för lite uppmärksamhet och var ovan vid människor. Du överlevde dina första veckor mot alla odds. Och din inavels grad var väldigt hög, men det gjorde dig lite extra underbar, lite förståndshandikappad men helt perfekt för oss.

Du var nog den galnaste kattunge som attackerade vem som helst och när som helst :-) 

Kommer aldrig glömma tiden då vi åkte till Fredriks föräldrar i grannstaden, då satte man på dig selet och sa "Gå till bilen" så gick vi dit i fullfart och du hoppade glatt in i bilen för att åka och få lite söndagsmiddag och för din del, kokt fisk.

Dessa bilder är tagna inom samma timme, första bilden är när du upptäckte Elsa för första gången, det tog dig bra lång tid innan du hittade henne där på soffan. Men när du väl vågat dig fram och lukta på henne, så förvandlades du på en sekund till pappa Egon. Och då var du 1 år, långt ifrån så stor du skulle bli men den dagen försvann galne Egon, du blev harmonisk.

♥

Dina vänner letar efter dig här hemma, men jag vet att de kommer gå över. 

Du var den snällaste katten som bar kläder utan att ens bry dig. Du kunde komma hem med en kasse hängandes runt kroppen helt obrygg. Vi kommer aldrig aldrig glömma alla dina hyss och egenheter. Tack för allt ♥ ♥ ♥ 

Sov så gott våran vackra ängel, vi älskar dig ♥

Elsa

Att bli glad över att veterinären säger att det var fullt med bakterier och blod i urinet låter så sinnessjukt. Men då finns det en anledning till att hon gör som hon gör. Elsa kissar i mellanrum på mattor och andra trevliga textiler. Hon har vad man kallar "stressblåsa", alltså ett taskigt psyke som gör henne stressad av att vi får besök, dammsuger,möblerar om osv. Däremot har hennes psyke blivit bättre men inte tillräckligt bra för att hennes kropp ska sluta stressa upp sig och ge henne inflammationer i urinblåsan och ibland blir det även bakterieinfektioner.

Nu äter hon smärtstillande och antibiotika och nu kommer vi hålla stenkoll på blåsan med återbesök, för att se om den bara lugnar ner sig eller faktiskt läker. Får vi inte bukt med inflammationerna, så har vi en katt i ständig smärta pga av hennes psyke och ja, då finns det inte så mycket att göra. Då vi gjort allt vi kan göra för hennes psykiska hälsa ska bli bättre, bortsett ifrån att aldrig städa, ha gäster osv men det är inte ett alternativ.

Elsa har gjort enorma framsteg senaste åren, hon visar sig för gäster när vi har besök. Förut visste knappt folk att Elsa fanns. Hon springer inte och gömmer sig i panik för att lägenhetsdörren öppnas utan tittar faktiskt nyfiket ut i trapphuset. Även om hon är rädd för det mesta, så är hon världens mys katt som älskar att bli ompysslad, sova tätt in till sin bästa vän Egon. Gosa med Loka när hon sover och inte ser. Hon blir otroligt frustrerad när man borstar håret och inte borstar henne. Sen är hon min räddare, så fort den där klumpen i bröstet kommer krypandes kommer även Elsa strykandes. Hon lämnar inte min sida oavsett vad som händer när jag är ledsen ♥

Hon är väldigt skeptisk till en början

Men har man väl vunnit hennes tillit, får man även ta del av all kärlek hon har att ge

Inte bara Loka

Det är inte bara Loka som är envis, utan Elsa är bra envis hon med! Hon har varit hos veterinären sedan kl 8 imorse och jag ska hämta henne strax innan kl 17 och då har hon förhoppningsvis producerat tillräckligt med urin för ett prov... Lilla Elsa :) Pratade nyss med veterinären som sa att hon mådde bra och att hon satt i en bur inne på hennes kontor där hon blängde på henne de stunder hon är vaken haha.

Lär ju inte få några svar på proverna idag, om de inte lyckas få urin på nästa försök. Vi vill verkligen hitta en orsak till hennes problem. Smärtfri och glad Elsa vill vi ju ha!

Loka

Kärleken till den här saken är enorm, även om hon hamstrar nappar och är envisare än envis. Att leva livet tillsammans med Loka innebär att man ständigt har en dialog med henne. Ställs inför nya utmaningar varje dag men den glädje hon sprider gör livet lättare att leva. Att varje dag vakna upp av hennes totala glädje över att se att vi ännu en gång överlevt natten gör att dagarna börjar med ett stort leende. Kan inte tänka mig ett liv utan en fluffig envis samojed vid min sida ♥

Fredag

Kanske skulle jag ringa upp min lillebror och fråga om tips på hur man håller sig vaken i ett dygn? Kunde verkligen inte somna då en försenad inlämning gnagde i bakhuvudet, så när klockan var 01 gav jag upp och gick upp helt enkelt. Så nu sitter jag här, med noll timmars sömn bakom mig och en heldag framför mig. MEN en heldag utan ångest är så mycket bättre än en dag med sömn, för nu är uppdraget klart och äntligen har jag tagit mig ur min plugg-koma.

Något underbart med att vara vaken en natt är att titta på katterna, som de finurliga nattdjur som de är. Elsa möblerar om på nätterna, flyttar runt mattor genom att springa likt en gesell genom lägenheten. Egon han sitter och glor rakt i väggen och skakar på huvudet samtidigt som han pratar med ? Vem vet? Sen börjar jakten mellan katterna, Elsa flyger fram lätt som fjäder och Egon han dundrar fram, springer rakt in i väggar och missar de flesta saker han försöker hoppa upp på. Loka sover dock djupt fast katterna flyger över henne och när Egon snubblar in i henne gnuffar hon bara lite och byter sovställning i en djup suck.

Vad vore livet utan dessa djur? Förmodligen betydligt renare men ack så tomt det skulle vara utan deras stora personligheter i deras små kroppar.


Misstänker att jag kommer se ut såhär resten av dagen ;D