Om sanningen ska fram så är jag mest avundsjuk på hon den där som åker till höga kusten, tur nog kan jag våldgästa henne. Sitter ju var och varannan dag och smider planer på hur i hela friden vi ska kunna flytta uppåt i landet men samtidigt ha roliga jobb, en tuff nöt att knäcka. Speciellt när den ena parten redan har sitt drömjobb. Nåväl, skam den som ger sig. En vacker dag bor vi på en plats med enastående natur och med lite kallare klimat. Vore det inte för islands karantän-grejs för husdjur så hade vi nog redan bott där.
Apropå klimat, det är för varmt. Ska nu ut med Loka, så numera är en dra-hund och ingen draghund. Hon lägger sig ner och vägrar gå, checkar ut, säger upp sig. Inte så att jag föreslår en mils vandring, utan mer kissa och sniffa lyktstolpar i området promenader men hon vägrar. En pinne i skuggan verkar vara hennes grej. Och i ärlighetens namn, så jävla kul är det inte att stå bredvid och glo på hur pinnen blir till sågspån men av någon underlig anledning finner jag mig ståendes där flera gånger om dagen. Somliga skulle nog kunna säga att Loka har mig lindad runt sitt lill-tassfinger varma dagar som dessa.
Vackra envisa hund ♥ |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar