♥ Vila i frid ♥

Tisdagen 24/2 blev våran fina Elsa en ängel. Hon har kämpat tappert mot alla inflammationer men trots max dos av kortison hade hon smärtsamma inflammationer gång på gång i urinblåsan. När kortisonet inte ens längre dämpade inflammationerna så tog vi det tuffaste beskedet vi någonsin tagit - att låta henne få somna in och lämna all smärta bakom sig. De dåliga dagarna vart fler än de bra. Hon somnade in väldigt fort och att få dela hennes sista andetag var både smärtsamt och lättande. Jag hoppas innerligt att hon är återförenad med Egon.

På 4 månader förlorade vi båda våra små hjärtan och sorgen är otroligt stor. Lägenheten känns inte som ett hem längre och ett liv utan katter är otroligt tomt. Men jag känner mig otroligt tacksam för att jag fick uppleva deras gränslösa kärlek och deras unika personligheter. Jag trodde aldrig jag skulle sakna att bli väckt av Elsas naggande i ögonfransarna, att sova en hel natt på sängkanten för att en katt ligger på tvären. Aldrig trodde jag att jag skulle sova så dåligt utan att ha någon att bråka med på nätterna. Dom fattas mig på alla sätt och vis.

Elsa var alltid skeptisk mot de mesta och de flesta, det fanns bara en hon aldrig tvivlade på och det var Egon. Från stunden hon såg honom så var hon hans.När han försvann så fick vi äran att vara Elsas klippa och vilken kärlek hon gav. Hon avskydde Loka i ett år, trots att Loka bara nosade på henne. Hon föll handlöst för lilla Meja - bara jag spelade ett klipp på mobilen med hennes röst kom Elsa tassandes medan andra barns röster fick hennes flykt instinkt att slå in. Elsa är det enda djuret jag lärt känna som varit så lyhörd för mina känslor, oavsett hinder i hennes värld så tog hon sig fram till mig när tårarna började brinna innan för ögonlocken och hon fanns hos mig innan första tårdroppen lämnat ögat och när den föll slickade hon ömt upp den. Hon älskade att bli pussad på nosen och hon gav sig aldrig förens hon fått sin puss och oftas räckte det inte med en för att göra henne nöjd. Det bästa hon visste i livet var kokt fisk och det var det enda hon åt förutom sina torrisar.

Hon hade många hjärnspöken och hyss för sig - men att förvänta sig något annat när hon hade mamma Egon som läromästare i livet. Hennes liv började turbulent då hon blev övergiven med sina syskon i en ihop tejpad kartong i skogen, när vi fann henne var hon minst och undernärd men hon återhämtade sig fort och blev snabbt en självklar del av våran familj. Och jag vill säga att hennes liv varit bra och att det avslutades fridfullt och med den värdighet hon alltid borde haft.

Vila i frid "Pellan" ♥ Du kommer alltid finnas med oss

.