Högt, lågt, galet och helt underbart.

Idag är en såndär, hata cancer dag. Det är få saker jag verkligen hatar, det finns väldigt få saker som får mig att må så illa som cancer gör. Känns overkligt att den fått förstört min familj i 4 år, utan att ens kunna göra något åt saken. Att i 3 års tid blivit slängd mellan hopp och förtvivlan, tagit farväl allt för många gånger för att tillslut inte förstå att den här gången var det verkligen slut.

Att något kunde förändra min pappa, äta upp honom, bit för bit. Försvaga honom såpass mycket att ett litet sketet sår på knät blev hans död, det är för mig omänskligt. Att något så overkligt varjedag sliter tag i nya offer är dessvärre allt för mångas verklighet. Och ett cancerbesked, drabbar inte bara den som fått det i handen. Det vänder livet ut och in för alla i dess närhet.

Ganska precis för 1 år sedan, låg min pappa och kämpade för sitt liv på ett våningsplan medans min mamma fick sitt cancerbesked, några våningar upp. Kronisk cancer, obotlig. Snacka om ännu en nitlott i livets lotteri. Att ta farväl till sin pappa och förbereda sig på nästa resa kändes som en omöjligt uppgift.

Den 18:e april 2011 slog hans hjärta ett sista slag och jag sa aldrig farväl. Inte då, inte på begravningen och inte nu. En dag kanske jag säger farväl, men än så länge bär jag med mig honom varje dag. Jag behöver ha honom nära mig. Och på något vis vill jag säga att jag vet att han är här.


29:e mars 2012 får vi ännu ett besked. Hur det gick för min mammas senaste stamcellstransplantation och jag kan nog säga att vi alla sitter som på nålar, för blev den lyckad så innebär det att den kommer trycka tillbaka cancern i allt ifrån 1 år till 15 år. Och den här gången känns det som det faktiskt kan ha blivit bra, då hon fick en helt ny sort utav cellgifter som verkligen tog bra på mamma. Hon förtjärnar verkligen det! Så alla som kan, tycker jag håller tummarna för henne! Så hon kan få återgå till ett normalt liv, om så bara för 1 år. Men om den inte gick bra, så tar vi det där ifrån! När hon fick diagnosen för ett år sedan fanns inte ens medicinen hon fick den här gången. Forskningen går framåt och en vacker dag är jag säker på att de knäcker gåtan bakom detta hemska monster.

Det vackra med livet är att när somliga dör, föds andra!
En vacker dag ska faster Isabel berätta för dig hur himlans bra pappa du har!