Olycka.

Under helgen hände en liten olycka i trapphuset, då de verkar polera trapphuset varje vecka nu när det är sommar? Går man i strumpor måste man tänka sig för annars bryter man nog ett ben eller två.. Oavsett så klantade jag till det när Loka halkade och flög ner för trappen då jag fångade upp henne (givetvis) men sen var hon som en vildkatt och sprattlade med benen åt alla håll och kanter så jag lyfte upp henne i trappen och bar ner henne. Inte så smart, då jag verkligen enbart förstärkte hennes obehag genom att bekräfta det.

Lätt att vara efterklok, men hon vart livrädd för att gå ner för trappen. Panikskrek så fort vi närmade oss trappen och la sig platt som en pannkaka. Godis, korv,ost vad fan som skulle behaga henne dög inte. Och att jobba med henne rädsla för trappen sent en söndagskväll i trapphuset kändes inte riktigt schysst mot grannarna. Så vi sov på saken och hoppades på att det skulle vara bortglömt tills morgonen. Det var det icke, inte heller optimalt att tvinga henne att gå ner för trappen 07:00 då hon skrek som hon gick på glödande kol.

När vi kom hem ifrån dagis kom Ponyo hit, ramlade också i trappen till en början (ska ringa värden imorgon och klaga på att de städar för ofta,haha) Men Ponyo hittade hur han skulle gå i trappen och efter att han sprungit upp och ner för trapporna ett par gånger sprang Loka också. Så nu är det problemet ur världen. Men attans vad fort det kan gå fel när man inte tänker sig för när det händer saker. Nyttigt att bli påmind ibland. Tur vi har trygga Ponyo att luta oss mot när världen är läskig :)

Vänskap <3