Gott&Blandat.

Igår när vi kom hem slog vi läger i soffan med katterna och bara väntade på att husses taxin ifrån Arlanda skulle köra in på gården. 10 dagar utan Fredrik var lite av en plåga, denna konferens kändes som den varade i en evighet. Helgen uppe i Falun gjorde att tiden gick lite fortare, då vi hade det super mysigt. Den ända gången jag tog bilen ifrån mammas tomt var när vi åkte in en sväng för att träffa mormor, annars var vi bara ute hos mamma och i skogarna i närheten. En riktig Loka helg med andra ord.

Älskade mamma följde med ut på en skogspromenad, så hon kämpade! Hon har inte återfått styrkan ännu efter senaste cancer-behandlingen/transplantationen men hon kämpade på över backar och krön med sina icke existerande benmuskler <3. Så jag hoppas att cancern håller sig borta ett tag nu, så vi snart med lätthet kan ut och vandra i skog och mark som förr.

Det är väl det jag tycker är jobbigast med cancer, när pappa dog var han inte mer än skinn och ben. Ifrån atletisk till ingenting. Hur en person en dag klarar av att gå upp för en trapp och bara några månader senare är samma trapp ett gigantiskt berg att bestiga. Det som glädjer mig är att jag har möjligheten att se mamma börja sin resa mot toppen av berget, hon får ta stegen pappa aldrig fick.

Därför tycker jag att livet kan få vara lite rättvist och att hennes cancer tar måånga år på sig att komma tillbaka. För en dag kommer den tillbaka, det kan vi inte förändra. Gäller bara att göra det bästa av tiden där emellan.

Lite rörlig inlägg kanske, men jag är en rörig person så vore dumt att förmedla något annat. Tog lite bilder när vi var hos momor och hälsade på.

Loka ligger troget vi mormors sida, fast mormor flyttat ligger hon bakom henne. Så då vet jag att det är mormor hon gillar.

Bus Meja tyckte väl att Loka skulle göra annat än att bara ligga.

Berättade för Meja att Loka ville vila, då fick hon såklart en kudde! (Dötrött Loka på bilden)

Min super trötta Loka, helt slut efter att inspekterat mormors boende, så väl personal och andra boende.