Loka den kloka

I lördags var vi ute i skogen med Paulina och Ponyo, vi brukar gå till ett par fårhagar och släppa odjuren fria eftersom Ponyo behöver en inhägnad. När vi klev in i hagen, stack odjuren åt olika håll. Själv hade jag ett öga på Loka, som hittade en tuva med jätte gott gräs, 10-15 meter bakom denna tuva stod det en hel rådjursfamilj, inne i inhängaden. Så upplyste Paulina om läget och prio var att få Ponyo att missa rådjuren, vilket vi lyckades med tack och lov. Så vi gick därifrån, Ponyo i koppel och Loka lös ut i skogen istället. Och vi pratade om Loka, samojeden Loka, min och Fredriks första hund gick runt lös i skogen med hur mycket rådjur som helst, hästar som red förbi och andra hundar med sina människor med full fokus på sin mamma:)

När vi skaffade Loka hade vi inga vänner som hade hund, vi hade aldrig gått en hundkurs. Men Fredrik var bestämd, han skulle ha en samojed, något han drömt om sedan han var liten. Han var så säker på att vi skulle växa med uppgiften och jag tror ingen av oss förstod hur mycket Loka skulle komma att betyda för oss. Jag vet inte om jag tycker samojeden har ett oförtjänt rykte som svår hund eller om det bara är så att samojeden passar oss väldigt bra. Vilken ras som helst blir ju en större utmaning om den är understimulerad. Men, det jag ville säga var mer att jag är stolt över oss, att vi lyckats så bra.

Men den bästa läraren i våran resa är Loka, hennes språk är så tydligt och bara man tar sig tiden att lyssna på henne så får man så mycket kunskap tillbaka. Hon är helt perfekt för våran vardag och jag känner mig lyckligt lottad som får dela mitt liv med henne. ♥