Allt och lite till.

Hej!

Dagarna sprang förbi när min älskade mamma var här och skämde bort mig! Min knöl är ofarlig, så livet leker. Är fortfarande sjukskriven i väntan på utredning. Vi får väl se vad de tänker hitta på. Till vänner och omgivning så pratar jag ej med er, är inte för att jag inte vill, utan för att jag inte kan. Min röst, min hals mår ej bra och när jag pratar lite längre stunder sväller hals och tunga upp. Något jag helst undviker, då det inte direkt är någon hit! Sparar mina röstresurser till träningen utav Loka. 

I onsdags hade vi lektion 1 här hemma och jag måste säga att valpkurs är det roligaste jag gjort, vi har börjat med klicker träning, vilket Loka tycker är otroligt roligt, även vi. Den privata kursen vi har, är på 3 tillfällen och under 1,5 timme. Och känner verkligen att Cecilia Karlström på Sirius hundcenter är helt rätt för oss och jag är redan efter en lekton säker på att de blir fler kurser hos henne!

Dalarna var planerat denna helg, men jag är ordinerad vila från läkaren, samt att Loka inte är redo för en lång biltur ännu. Bilen är vårt största problem, då jag och min älskade andra halva lyssnade lite för mycket på uppfödaren än oss själva. Så tyvärr är det som det är just nu, men vi jobbar på det! Lite synd, då jag verkligen saknar många där uppe. Speciellt min bror och hans fina familj! 

Sen måste jag skryta över Loka lite, då hon haft en otrolig otur med andra hundar. Lite random lösa hundar som skrämt henne. Men, härom kvällen så var vi ute på gården och en hund och dess ägare som vi pratat med många gånger kommer gåendes och denna lilla vovve har väntat länge på att få hälsa på Loka. Nu var det äntligen dags, allt gick super bra. Han 8 år, skuttade tillochmed runt med Loka, sen sa det pang och han högg tag i Loka. Och det var första gången han någonsin i hela sitt liv gjort något liknande, det hela gick bra. 

Loka vart rädd men vi redde ut det hela och när vi gick så var de goda vänner igen. Man inser ganska snabbt hur viktigt det är att man hela tiden håller sig lugn för Lokas skull, även fast mitt hjärta gick i tusen bitar när hon skrek. Antagligen hade denna 8 åriga herre ont någonstans, därav hans beteende. Men jag tycker fortfarande min lilla flicka är världsbäst då dessa händelser inte alls påverkat henne när hon möter samma, andra samt helt galna hundar.Och nästa vecka, ska vi träffa samojeden Phonyo och då lovar jag att ta med kameran.