Synvinkel.

Igår kväll såg jag till min stora förvåning, att Millencolin släppt ett nytt album för att fira 20 år. Millencolin har varit mina husgudar. Hela min tonårstid återspeglas i deras musik, finns ingen låt jag inte kan knyta till något underbart. Det får mig även att sakna en förlorad vän, men istället för att sörja, väljer jag att hylla vårt förflutna. Jag lyssnar med glädje genom gamla låtar och känner mig otroligt lycklig lottad för alla fina minnen jag bär med mig. Finns aldrig en anledning att hålla fast vid personer bara för att, det är ibland bättre att inse att man är påväg åt olika håll, ibland är det bättre att välja sin egna väg istället för att gå balansgång på någon annans. Finns inget som säger att man inte finner varandra i en vägkorsning senare i livet.

Bild ifrån 2007, sista spelningen jag var på.