Världens bästa katt?

Ligger i soffan med Elsa, som precis gett mig en härlig massage! Älskar när hon ger mitt huvud en omgång. Samtidigt försöker jag få tag i min storebror, som blir 26 år idag!! Men det verkar lättare sagt än gjort! Men han ska inte tro att han slipper undan min skönsång! Även han är något av världsklass så rätt givet att han ska firas därefter!

Den var en gång..

En vit hund! Bilden tog vi igår när vi kom in. Men idag,utan bad är hon skinande vit igen. Helt otroligt vilken lättskött päls hon har, för att ha så mycket päls.

Reagera.

Reaktion, panik. Eftertänke, det löser sig. När chocken lagt sig, tårar. Idag, vet jag lika lite som igår och lika mycket som jag kommer veta i en vecka. Förhoppningsvis, är det inget farligt, bara en knöl att operera bort. Fast, jag måste vara redo för det värsta, för det är mitt sätt. Kanske inte det bästa, men jag tror det är så jag tagit mig igenom mycket här i livet. För då kan det bara bli bättre. Jag förväntar mig inte guld och gröna skogar av livet, kan inte göra och kommer aldrig göra. Man får helt enkelt göra det bästa utav vad man har.

Det är så svårt för mig att inte förvänta mig det värsta, för hur man än vänder på det,så har livet en tendens att dela med sig utav det värsta.Men det är min lott och jag lever med den på mitt vis. Hittar min lycka mellan olyckorna. Att begrava min pappa, sörja samtidigt som stödja min mammas kamp mot samma sjukdom som tog min pappa. Fråga läkare, vad är oddsen för mig? Båda mina föräldrar har fått cancer och få till svar "Ibland finns det ingen vetenskaplig förklaring varför vissa släkter drabbas hårdare än andra" får mig att räkna med att min knöl är cancer. Inte visste min mammas läkare att jag ett halvår senare skulle sitta här i den här sitsen, men hennes ord ekar. Men den kan lika gärna vara lika ofarlig som en ärta och är den det, ska vi fira.


Nu får ni inte tro att jag deppar ihop, det går inte. Men ibland blir jag bara otroligt bitter på allt som har med sjukdomar att göra. Men jag är otroligt bortskämd med all kärlek som finns i mitt liv, så det är en omöjlig uppgift för mig att inte vara glad och tacksam. Familjen,vännerna och mina älskade små håriga bebisar. Att få snusa Egon i nacken och känna hur han borrar sig in mot min hals, är för mig gränslös kärlek och med den kommer man långt.

Idag;

Ligger Loka helst bara stilla på gräsmattan, inte alls sugen på världen idag. Skulle vara grannens tråkiga katt som väcker henne ur sitt relax mode, annars sover hon helst eller tuggar på någon pinne.

En nyvaken Loka.

Gör vad ni vill, bara det funkar.

Lite så ligger det till just nu. Jag lyckades tjata till mig en ny läkartid imorgon, skulle varit hos läkaren 15 maj. Men mitt psyke orkar inte med det här längre. Happ vad har hänt nu då, kan man ju undra? Jag har aldrig blivit frisk, sen 3:e april har jag varit sjuk ( sjukdomen har bara vandra runt likt den rastlösa jäkel den är) . Men inte nog med det, så har jag utvecklat pesten. Japp, sjukdomen som försvann på 1800 talet har bestämt sig för att komma tillbaka. Jag har en böld, en blöd lika stor som en pingsboll ( vill gärna skriva fotboll, badboll och traktordäck) men håller mig till verkligheten under hakan/halsen. Som ni förstår är det otroligt synd om mig. Så imorgon ska läkaren, hör och häpna ta ett ultraljud(?) på min lille vän.

Jag går dit med inställningen, gör vad ni vill bara det funkar. För just nu har min hjärna snöat in sig på att det antingen är pesten eller ett jävla tumör.

Tur man är lika envis (snäppet envisare) som en annan liten fröken
som även hon krigar för att få sin vilja fram.

Världens bästa flickvän?

Vet ni vad vi ska göra den 13 april 2013? Vi ska gå på Eddie Izzard. Köpte bästa biljetterna som en överraskning till min älskade halva. Har en känsla utav att han friar ikväll ;P

Just nu;

Gör bilen till något roligt :)