Svanfobi delux.

Varför är jag rädd för svanar?

En vacker sommar dag på stranden, för många,många år sedan så låg jag och plaskade i vattnet med min vän. Vi låg och skumpade en bit utanför bryggan och min vän bestämmer sig för att simma in till bryggan, för att dyka i igen, medans jag såg hennes ryggtavla allt närmre bryggan, ser jag även att folk börjar skratta,peka och titta förundrat åt mitt håll. I min stilla värld anser jag det inte rör mig, trots att jag är ensam i vattnet. När min vän väl nått bryggan, börjar hon vifta med armarna och skrika " Isaaaabeeeel, bakom dig!!".

När jag vänder mig om, har jag en svan djävul precis bakom mig, flaxandes med armarna och redo att ge mig pickdöden. Innan min hjärna insett att jag faktiskt måste bort därifrån hann jag svälja halva sjön, då jag mer eller mindre glömde bort hur man höll huvudet ovanför ytan. Sedan jagade aset mig ända in till bryggan, tror aldrig jag simmat så fort eller kommer göra igen.

Sedan dess måste mitt rykte vara förstört hos svanarna, då jag mer eller mindre blivit deras ständiga måltavla. Som om de kan lukta sig till min rädsla på flera mils avstånd. Så mina möten med svanar handlar om liv och död. Jag är säker på de inte tänker ge sig förens de pickat hål på mitt skallben och haft laget runt fest på min hjärna. Om man ska vara realistisk alltså..

Random bild från wikipedia, känns aldrig aktuellt att fotografera asen i verkligheten.

Knäpp natt = Knäpp dag.

Är lite sne i huvudet utav sömnbrist, men dagen har varit väldigt givande för promenerande sundbybergsbor nere vid Lötsjön. Varför kan man undra? Jo, jag och Loka var ute och traskade i en harmonisk anda. Tills, vi mötte svanen från helvetet nere vid sjön. Jag är bokstavligen livrädd för svanar, ge mig en björn och jag skrattar utav glädje, men en svan då vill jag bara dö på fläcken.

Jag stannade upp, samlade mod, försökte förmedla till Loka att matte är cool lugn. Gick framåt med bestämda steg, såg något bekant i ögonvrån, en kvinna som jag bara måste känna. Loka uppfattade att matte bytt fokus och stegade mot kvinnan, matte trodde hon kände. Men så var inte fallet, det var Blossom som var ute med sin vovve och jag hejade ju glatt som vi hade känt varandra i hundra år. Men hon var trevlig, även hennes hund. När de traskade iväg, så återstog fortfarande problemet, jag måste passera svanen som parkerat mitt på gångvägen.

Ännu en gång var jag otroligt bestämd, vi skulle förbi om det så vore det sista vi gjorde. När vi är ca 4 meter från aset, så reser han sig och börjar hugga med huvudet som bara en svan kan, så jag väjade upp i gräset. Till min förtvivlan var det ett gäng mindre glada ankor där som börjar köra svandansen de också. Loka traskade på som inget, medans jag dog minst 10 gånger och blev paralyserad, stående där mitt bland alla illska fåglar tills en trevlig äldre herre hjälpte mig ur situationen. Han kom och ställde sig brevid mig och sa "Kom nu tjejen, här kan du inte stå hela dagen" så skrattade han ett betryggande skratt och förvandlades till dagens superhjälte.

En matt och urfokus Loka.

Jag dog och sedan dog jag lite till.

Hahaha, bra sätt att börja ett inlägg? Njae, men denna bildserie är samojeden i ett nötskal! Helt galet full med bus och med ett gigantiskt hjärta. Vill ju inget illa, vill ju bara leka, den försöker Loka med Egon och Elsa varje dag!

Varning för bitterfittan!

Idag är verkligen inte min dag, jag har migrän som startade redan igår. På något magiskt vis har jag skadat min fotled, så Agda 97 år med sin rullator med lätthet springer förbi mig ute. I samband med dessa två ting har jag utvecklad extrem allergi emot random människor som bara måste fram till Loka och taffsa, samt berätta deras livshistoria. Bara synen utav ett flexikoppel tillsammans med en ofokuserad ägare får min kropp att vilja självdö. (Hejdå träning)

Snabba lösningen ; Bete mig som om jag hade rabies, inte migrän.
Långsiktiga planen; Mass upptryck utav tröjor med varningssymboler, samt texter där det tydligt framgår att all kontakt inom 5 meters avstånd kan vara direkt dödlig, för både människa och djur.

Annars, kan man ju faktiskt bara fortsätta gå och lyncha alla som lägger en hand på Loka utan lov. Men det vore lite för odramatsikt för min smak.

Mobilblogg - En vis man sade;

- En gång åt jag en hästigel, men då fick jag ju en halv snusdosa, så då vare ju värt det!

Som sagt, är i Dalarna.

Ignorance is your new best friend.

Ni vet lyckan när man är så otroligt arg, matt,lagomt bitter och finner en låt som sätter ord på varje känsla. Helt plötsligt får man hybris och ser sig själv ta över världen. På några minuter förvandlas man från bitterjöns till stålkvinnan. Oftas är det en låt, ganska långt ifrån vad jag brukar lyssna på.

Sedan när jag utagerat klart,slår jag gärna på lite reggae, lutar mig tillbaka och njuter utav att varje ton som intar min kropp för mig närmre och närmre mitt harmlösa jag.

Det lät så otroligt fel.

Häromdagen hörde jag något, jag inte riktigt ännu kan släppa. Men just nu spelas Flo Rida - Whistle var och varannan timme på radion, ligger etta på spotify. Inget konstigt med det, men refrängen är ju "Can you blow my whistle baby" och den meningen kan ju tolkas fritt givetvis. Hur jag än tolkar den, så blir det inte rumsrent. Vad vill jag komma fram till? Jo, det är så felfelfel i mina öron när små söta tjejer 8-9 år gamla sitter på en bänk och sjunger på denna låt. Så fel, så feeeel. Fast,  jag har också varit 8 år gammal och stått framför spegeln och sjungit " Kiss me here,touch me there, hanky-panky " och det väckte nog också äckel känslor hos de som hörde.


Dags att skapa en ny kategori, "onödiga inlägg".