Söndag.

Idag var vi ute i Sigtuna/Rosersberg med Paulina och Ponyo, hur mysigt som helst. Odjuren var glada över att träffas efter allt julfirande. Själv är jag imponerad av min vän som ska föda om en månad och traskar på som vanligt med sitt fluffmonster. När den lille tittat ut kommer vi låna med Ponyo ut på våra promenader, första tiden med bebis kräver sin lilla bubbla :). Vi bor ju inte ens 10 minuter ifrån varandra så vi kommer ställa upp med lätthet och glädje.

Det var första gången vi åkte dit vi var idag och vi hittade rätt vilket i sig var en riktig seger för oss. Sen att vi körde vilse på vägen hem är en annan femma. Det smällde en heldel redan idag, tack och lov bryr sig inte Loka och det ger en lugnande effekt på Ponyo också som tyvärr är riktigt rädd. Loka brukar få sig ett stress juck ifrån honom när han blir rädd men då skäller hon ut honom och sedan fortsätter de med sitt men sen är det inget mer med det. Är han själv, då vill han bara hem och glömmer bort att han ens har behov att uträtta.

Så på nyår ska Loka och Ponyo få umgås lite under dagen så kanske han kan ta kvällen med lite större ro. Tyvärr kan vi inte spendera tolvslaget ihop, då vi måste vara hemma för ena katten är rädd och jag tror att raketer plus en till hund blir för mycket för henne.

Nyårafton kommer firas med fördragna fönster och musik så kanske de inte märker vad som händer utanför. Paulina kommer låsa in sig i badrummet med en stereo och förhoppningsvis inte en livrädd Ponyo. Alltså hade det enbart smällt under nyårsafton och ingen annan dag tror jag det skulle underlätta för alla djurägare. Nu måste man vara beredd långt innan och efter, bara för att Loka inte är rädd nu finns det inget som säger att det inte kommer förändras den dagen någon skjuter en raket framför ögonen på oss. Och det är ju min skyldighet att skydda henne vilket är en ganska svår uppgift när det inte är begränsat till bara en dag.

Fredag

Igår hittade vi hem efter 6 dagar uppe i Dalarna, riktigt skönt att komma bort lite och riktigt skönt att komma hem. Ibland behöver man komma bort för att uppskatta det man har, ladda upp batterierna lite. November och december var så sjukt intensiva, för mycket stress för att få tiden att räcka till för studier,jobb,Loka och hennes rehablitering.

Nu hoppas jag att ledigheten vi har nu kommer ge energi att hantera allt lite bättre, lite mer strukturerat nästa år. Vi planerade redan  i somras att vara lediga en heldel under vintern, så inte förens 20 januari ska husse tillbaka till jobbet och jag smygstartar en distanskurs 7:e annars börjar allt på riktigt för mig del 14:e. Dock planerade vi lite annorlunda mot hur det ser ut nu, eftersom snön aldrig kommer och Loka har en strikt rehabliteringsplan att följa. Lokas mormor har sytt vikt manchetter till henne som hon kommer bära på sina promenader, utan vikter dock. Och vilken skillnad på stegen hon tar nu! Hon får så långa fina ben, älskade skrutt.

23:e december i Säter. Loka njöt dock av en skog utan koppeltvång :) 

Status

Igår var vi hos sjukgymnasten igen, det börjar ge resultat. Efter nyår kommer Loka vara redo för den riktiga rehabliteringen/friskvården. Hon kommer simma en gång i veckan på färingsö hundcenter där Lokas sjukgymnast kommer medvara vid träningen. Efter ett par simturer(dvs veckor) kommer Loka gå promenader med klövjeväskan tom och med manchetter på benen utan vikter i ca 30 minuter varje dag. Machetterna kommer vi börja använda redan nu bara för att öka hennes medvetenhet om att hon faktiskt har bakben.

Först när Loka är med på noterna om vad som ska ske i poolen kommer träningen börja på riktigt och efter 5 veckors träning kommer det göras en utvärdering för att se om det gör någon nytta och hur stor skillnaden blivit. Har träningen gjort nytta kommer rehabliteringen fortsätta och Loka kommer fortsättningsvis simma en gång i veckan tills hon är bra. Därefter kommer hon få simma en gång varannan vecka resten av sitt liv.

Så vi håller hoppet uppe och hoppas att hon kan leva smärtfritt med sina höfter i framtiden. Men allt det här är jobbigt att förlika sig med, man vill bara att hon ska få må bra, helst igår. 6 av 10 syskon till Loka har E-C höfter och alla har fått den domen kring 2 års ålder. Jag känner en stor tröst i att hennes föräldrar inte är aktiva inom avel längre.

Loka hälsar att snön är välkommen och att plusgraderna kan försvinna långt härifrån.

Mobilblogg - sjukgymnast

Just nu väntar vi på sjukgymnasten och Loka stor trivs här på kliniken:)

Lite hopp.

Idag åkte vi till Ursvik och lät fröken mysa runt i skogen. Dags att plocka fram riktiga vinterkläderna nu, framför allt om man nu ett tag måste ta det lugnt med Loka, blir väldigt kallt när man inte rör sig i samma utsträckning längre. Loka njöt, vilket hon gjort sen den lilla snön kom. Man ser faktiskt redan skillnad på hennes ben. Hon går inte alls lika hjulbent och tar bättre steg. Och nu har hon ingen medicin heller, då det är beställningsvara så nu har hon varit utan medicin i 3 dagar och hon mår bra, går upp för trapporna samt går bättre. Vågar inte ta ut någon seger ännu, men känns ju lovande att hon svarar bra på behandligarna.

Har kontaktat ett hundcenter med motionssim också, då Loka kommer få bygga upp sina nya muskler i så skonsam miljö som möjligt känns motionssim som det bästa alternativet. Har även hört av mig till Lokas kennel och uppdaterat om Lokas status utan någon som helst respons. Men tur det finns andra kennlar som ställer upp och delar med sig av sina erfarenheter. Tänk vad mycket Loka har lärt mig, oss. Vi åkte och träffade Lokas kennel, fick lovord om fortsatt kontakt och support resten av hennes liv. Hade god kontakt ifrån att Loka föddes tills hon kom till oss, vilket gjorde att vi trodde att kontakten skulle bestå. Idag skulle jag höra av mig till andra som köpt hund ifrån därifrån. Jag skulle även ifrån dag ett lägga till rehablitering till försäkringen, vilket vi inte har nu och rehablitering är långt ifrån billigt.

Men jag försöker se allt ont som skett kring Loka gör att vi lär oss mer och mer samt gör oss mer medvetna om hur vi vill att nästa köp av valp ska gå till. Även om den dagen inte är här på några år, så känner jag mig mer trygg med all kunskap livet med Loka gett/ger oss.

Det är tungt nu.

Det är ena höften som är boven och gör henne sne i de flesta muskler. Just nu håller vi på att reda ut hennes muskler och förhoppningsvis kan vi lätta på spänningarna och strecha ut henne. Min älskade lilla tjej som förmodligen varit såhär sne ifrån dag 1. I två veckor kommer vi gå in intensivt, vet inte hur många besök vi har inbokade, men vi ska dit varannan, var tredje dag. Och hon går på smärtstillande medicin hela tiden nu. Jag vet när jag ska ge henne extra stöd, jag kan numera se exakt när hennes kropp inte orkar mera, när den byter läge och sliter på kroppen, vilket gör så ont då det är i väldigt många vardags moment.

Hon har inte hunnit fått några pålagringar på höfterna än, vilket är otroligt skönt. Vi reagerade tidigt och det ger henne åtminstone en ärlig chans. Men det är klart att huvudet snurrar iväg och vi kommer aldrig utsätta henne för mer än vad som är värdigt. Någonstans får man dra en gräns, vi är inte där ännu men Loka kommer i första hand. Sen är det klart att man med noll aktivtet och mediciner kan låta en hund leva tills den dör av ålder, men det är inte vad vi strävar efter. 

Målet är att hon ska kunna leva ett liv där långa promenader inte ses som något ont, att hon ska slippa behandlingar varje vecka och framför allt slippa äta smärtstillande resten av sitt liv. Hon är snart 2 år, det handlar inte om att ge henne några sista år i livet, utan det handlar om att kunna ge henne ett helt liv.

Mobilblogg

Loka hälsar att Ponyo bor runt hörnet och att hon minsann inte vill gå hem! :D

Status nr 2.

Vad jag än skriver så känns det fel, jag vill inte ge sken av att vi gett upp samtidigt som jag vill berätta att vi agerar utifrån vad våra hjärnor säger, inte hjärtan. Idag fick vi svar på alla provtagningar vi gjort och de kom tillbaka utan något, inga förhöjda värden som tyder på en infektion/inflammation och inga fästningburna sjukdomar.

Vi har pratat om den stora förändringen hos Loka med medicinen och ja, hon har ju ont. Det finns typ en liten chans i helvetet att hon haft en liten inflammation som inte gett förhöjda värden på blodproven, men samtidigt måste man vara realistisk och inte få för mycket hopp, då veterinären knappast trodde en så pass liten inflammation skulle påverka henne så mycket. Om det nu är så att hon haft en liten inflammation kommer hon inte visa någon skillnad i sitt beteende på torsdag när hon haft en dag utan antiinflammatoriskt samt med vanlig aktivitet, ingen tyngre får hon utsättas för. Men vanliga promenader ska hon klara, en dag på dagis på dagis ska hon klara, gör hon inte det så hade vi helt enkelt inte tur.

Det vi gör nu (som sagt, föga troligt att hon haft en liten inflammation,så utredningen fortsätter redan nu), är det sista vi gör innan vi åker till strömsholms djursjukhus men förhoppningsvis hittar vi det vi söker efter. Loka kommer tillsammans med veterinär och sjukgymnast kännas igenom för att försöka hitta källan till hennes smärta för att sedan röntga det området och förhoppningsvis hitta något vi kan åtgärda. Hittar de inget, har vi gjort allt vi kan här och då vänder vi oss till ortopedin på strömsholm som vi i samråd med gjort upp den här planen.

Men just nu känns det jobbigt, man vill ju inte att hon ska ha jätte ont och man vill bara hitta orsaken till allt det här nu nu nu. Jag har ett väldigt bra tålamod för det mesta, men nu känns varje dag som en evighet. Vill bara hitta orsaken,helst igår.

Lugna livet för Loka, förhoppningsvis kan hon snart härja som hon borde.

Åh vad jag älskar känslan av att vintern snart är här, allt blir så mycket vackrare när frosten får ta fäste. Längtar tills allt täckt av snö och vintern är här på riktigt. Men hösten är verkligen vacker. Loka njuter av att kylan infunnit sig, att hålla henne vilande är lättare sagt än gjort, hon är som en galen valp som blir galnare och lyckligare för varje dag som går.

Nu är det svårt att veta varför hon mår bättre, om det är vilan som gör att hon har energi, om det är medicinen som arbetar bort en inflammation eller om det är den smärtlindrande aspekten av medicinen som gör att hon mår bra. Men i vilket fall är det underbart att se henne så glad och smidig, längtar tills kuren är över och vi kan ta reda på om den hjälpt på riktigt eller inte.

Vi spenderar mycket tid utomhus även fast vi tar det lugnt. Vi känner att hon aboslut måste få vistas ute lika mycket som vanligt när vi inte har en tomt hon kan njuta av. Men Sundbyberg är verkligen underskattat, så vackert om man vet vart man ska gå så vi klagar inte.

Torsdag.

Idag klädde jag på mig varmt och begav mig ut med Loka. Man kan ta det lugnt även utomhus, vilket Loka uppskattar. Vi gick ner till råstasjön och bara vandrade runt vid vattnet och vid ängen. Det blåste otroligt mycket och Loka bara stod i vinden och njöt. Efter ett tag gick vi hem igen och upp för trapporna :)

Jag har ingen aning om medicinen gör något, då vila alltid är ett framgångs recept för att få henne bra. Men jag hoppas att det går åt rätt håll och längtar tills vi testar ifall det gett något resultat.

Status.

Lokas veterinär och en veterinär på strömsholms djursjukhus kom fram till att antiinflammatoriskt medicin skulle sättas in redan igår. Hon kan inte gå i trappor om hon gjort något annat än lugn stillsam promenad, efter fysisk aktivtet behöver hon 1-2 vilodagar för att kunna gå upp för trapporna smärtfritt, vilket är åt helvete. Så vi väntar inte på provresultaten, utan sätter in behandling redan nu för att hoppas att det ger effekt ganska direkt, om inte blir det att åka till strömsholms djursjukhus med Loka. 

Tyvärr blir det sämre och sämre ganska fort. Bara på 1 vecka är det skillnad. Så nu håller vi tummarna för att den antiinflammatoriska medicinen ger effekt och att allt det här "bara" är en inflammation/borrelia eller något sådant. 

Sen hälsar Loka att hon tackar för alla stöttande fina människor som finns omkring oss <3 Och sen hälsar hon att så länge hon slipper trappor och sånt sattyg så älskar hon livet som vanligt och är sig själv till 99% kanske lite tröttare än vanligt.

Loka som valp <3

Loka, älskade Loka.

Just nu är det jobbigt, riktigt jobbigt. Miljoner tankar och funderingar. Idag var vi till veterinären och gjorde en koll, vad vi letade efter visste vi inte! Men något är fel med Loka och idag kom vi steget närmre att finna den riktiga orsaken till varför hon vägrar gå upp för trappor, ramlar i trappor, inte hoppar upp i bilen längre.. Inte kan hoppa ner ifrån sängen utan bara står och gnäller.. Allt det här kom ju inte på en dag, utan det har utvecklats under en lång tid. Vissa dagar gör hon allt det ovan nämnda utan att tveka en sekund medans andra dagar verkar det bara ta stopp. Oftas tar det stopp efter att vi gjort mer fysiska saker.

Vilket motsäger atros och andra orsaker som oftas blir bättre av motion och träning, inte värre..Idag kände Annika, Lokas vet igenom henne grundligt, kollade på hur hon reste sig, hur hon gick,hur hon sprang och hur hon gick. Och att få höra det man själv nästan trott att man inbilldat sig se, var jobbigt men samtidigt lite av en lättnad men aboslut inget jag ville höra..

Att få höra att hon just nu är som en gammal hund, när hon inte ens fyllt 2 år. Att hennes muskler i kroppen är stenhårda, så jävla hårda att de har gjort henne hjulbent. Det suger så jävla hårt. Jag hoppas att blodproverna kommer tillbaka och visar på att det är en infektion som går att behandla lätt som är orsaken till detta. Om vi har sådan tur och fallet är så har vi bara en lååång rehabliteringsväg tillbaka. Trodde aldrig att jag skulle säga det, men vad jag önskar att provresultaten visar att hon fått borrelia.

Så ser läget ut nu, om en vecka får vi alla provsvar och utredningen fortsätter då. Det här är inget som kom över en natt utan har utvecklas sakta,sakta under en längre tid med en lite större dipp senaste tiden. Och jag försöker se det som en fördel att hennes problem sitter i musklerna, något man förhoppningsvis kan förändra istället för i skelettet.

Oavsett så tar Loka allt med ro och tycker inte alls det är något märkvärdigt att hänga hos veterinären fast vi varit där så många gånger nu, fast de sticker henne varje gång :) Älskade, älskade underbara hund <3

Vi var tidiga och väntade i lugn och ro på altanen i höstkylan.

Ska vi gå in då?

Avslappnad? :D

Mobilblogg - Loka

När jag lämnade Loka på dagis imorse, berättade de att Loka var deras nya header på facebook. Samtidigt som de la upp bilden och skrev några rader, som är såå Loka! Plus att på dagis ligger hon minsann och sover i en bädd, haha. Skit hund, hemma har det aldrig passat så vi har gett bort alla bia-bäddar :D

Onsdag

Loka är hemma ifrån dagis idag, då jag fick hämta henne där igår för att hon var dålig i magen igen. Men idag mår hon prima, antagligen fick hon sig något opassande när hon och Ponyo busade i leran under måndags kvällen. Grisen Loka som älskar hösten och all dess lera, själv längtar jag efter snön men njuter av hösten fullt ut, fast det innebär att man måste dammsuga och torka golven varje dag. Livet med djur, helt enkelt :)

 Idag hade Loka enormt mycket energi, så vi begav oss ut på en promenad runt sjöarna. Gårdagens förlust gjorde sig påmind runt sjöarna, sönder rivna biljetter och soptunnor fyllda med sverige flaggor. En tydlig kontrast mot hur hela området sjöng, vrålade och firade innan matchen igår. Där vi bor är det väldigt lugnt vanligt vis, förutom när det är stora event på Friends Arena, då får man alltid ta del av förväntas fyllda människors lycka, en väldigt mysig känsla som ligger i luften sånna dagar. (Så länge man inte är stressad och vill ta bilen någonstans, haha). 

Loka är väldigt sugen på..

bollen.

Lördag

Händer inte mycket här nu, hinner helt enkelt inte. Idag öppnade jag datorn för första gången på 3 dagar, rätt fullt upp med svåra kurser att klara av helt enkelt. Jag stångas med allt ifrån dryg anatomi till logaritmer, bara att läsa ifrån pärm till pärm gång på gång för att få in vissa saker. Plus en underbart galen Loka som kräver sitt, så blir inte mycket tid över helt enkelt. Så jag kommer bara titta in här lite då och då.

Plus en viktig liten notis, har bytt mobil och eftersom jag bytte ifrån iphone till samsung försvann vissa kontakter av någon magisk anledning? Plus ett tips smsa inte ifrån imessage för då får jag inga sms, upptäckte jag och en vän efter en himla massa miss i kommunikationen. (Överväger skarpt att skaffa facebook, bara för det så mycket lättare att nå ut till folk, men äsch lever kvar i stenåldern ett tag till;D)

Kommer även vara hundvakt åt Ponyo lite oftare då Paulina bara blir otympligare och otympligare! I februari växer klanen med en liten mini-människa <3 Och självklart har vi spenderat dagen med våra favoriter även denna lördag! Vi åkte till Ursvik, inte världens roligaste skog men bättre den än den som är fylld med jägare. Och för att upptäcka nya marker krävs enorma mängder tid, då vi alltid går vilse eller inte ens hittar dit vi ska,haha.

Loka (numera lite mer än 1 kilo lättare) och Ponyo, samma pose men bara P som har en upphittat rutten gammal boll.

Måndag.

Jahapp, Loka har C-höfter, inget super dåligt besked men fortfarande inget toppen besked. Nu blir det en undersökning för att utesluta att hon inte lider av det. Förmodligen inte, men hon har senaste tiden blivit mer, vad ska man säga? Vrång. Hon vill inte göra saker vissa dagar, vägrar gå helt enkelt om man inte lockar med något extremt roligt, men vardagen är inte hysterisk rolig hela tiden och för oss är det viktigt att ha en hund som fungerar såväl i vardagen som vid aktivitet. (Nu är detta inte på någon horribel nivå som gör vardagen olidilig, förutom att man funderar som människa vad det kan bero på)

Hon har sedan hon kastrerades gått upp 2 kilo, som vi håller på att bli av med. Inget omöjligt direkt, men det händer inte så mycket varken upp eller ner, så får överväga att byta foder. Pratade med veterinären idag, samma veterinär som konstaterade att hon hade otroligt bra benmuskler och hon sa att det var svårt att avgöra utan en riktig undersökning om hennes "vrånghet" är något man bara ska komma förbi (mentalt) eller om det faktiskt ligger något bakom det (fysiskt). Förmodligen något mentalt då det uppkom efter kastreringen och då är det bara att vara envisare än samojeden (lättare sagt än gjort;D).

Kommer kontakta Ponyos kennel som gulligt nog välkomnar oss att höra av oss om det är något vi funderar över och det gör vi verkligen nu. Blir att ställa frågor om drag, om vi kan fortsätta som vi gör nu med lätta vikter och längre distanser. För nu om någonsin är det super viktigt att hennes benmuskler behåller sin form och styrka,inte för att vi hade låtit dem förfalla annars men att vi gör rätt, tränar rätt helt enkelt.

Behöver jag säga att Loka är äger hela mitt hjärta och att hennes välmående är prio ett? Herregud vad jag älskar henne och vad jag kommer göra allt för att hjälpa hennes små underbara höfter så att hon även på åldernshöst kan springa runt pigg och smärtfri. Jag tänker inte lämna något åt slumpen.

Jag vet, en uttjatad bild men den speglar verkligen vem Loka är, världens snällaste <3

// Isabel som borde pluggat på bibloteket och inte bloggat men som nu ger upp och hämtar världens bästa på dagis!

Söndag

Vilken toppen helg, vart aldrig några bilder i väsby! Alla som bor i sthlm vet att regnet inte var nådigt igår. Vilket fall kunde vi inte dra ut i skogen i väsby för det är jakt där, så vi hittade på lite aktiveter på lite ängar och lekplatser helt enkelt. Loka gick lös i bebyggelse bland folk och fä, vilket är stort för oss. Kändes som vi nådde en milstolpe igår. Och imorse åkte vi till Ursvik och gick runt i leran! Idag duggade det bara så tog några bilder med mobilen när vi tog en paus för bus i en fårhage.

Hur söt är han inte?

Just nu

Märks att det varit en intensiv vecka för oss alla, var ut med Loka vid 10:30 och jag var ute med en zombie! Nu ska jag väcka liv i henne igen och bege mig ut till väsby för att hälsa på Paulinas fina familj, vad vore en helg utan Paulina och Ponyo? Förhoppningsvis fungerar mitt minne idag så jag kan dela med mig av lite bilder ikväll!

Onsdag

Testar att blogga ifrån nya mobilen,har övergett iphone efter varit trogen sedan de släppte 3g! Så är grymt ovan så vi får se om det ens blir något av det här!

Idag har vi hängt med Paulina och Ponyo i ursviks lilla skog. Bilderna finns på iphonen kom jag på nu, haha.

Har inget internet hemma, då det blivit något strul. Förhoppningsvis fungerar det på fredag igen så kommer vara lite dött här tills dess.

Måndag.

Vi höll Loka hemma ifrån dagis idag bara för att vara säkra på att hon var 100% frisk. Och det är det inga tvivel om, fullt ös i fröken. Hon agerade plugg sällskap till mig och Annis, då vi drog hem till oss för plugg efter första föreläsningen och möttes av en välrastad hund och en Fredrik, jag tog Loka och skickade iväg Fredrik till jobbet. Loka hoppade glatt upp i soffan bredvid Annis, för att aldrig lämna hennes sida. Loka brukar sällan vara uppmärksamhets krävande, men idag skulle Annis bry sig i henne, helst hela tiden.

Vi tog en välbehövd paus när det började krypa i benen på Loka och gick runt sjöarna samtidigt som solen gick ner! Hösten har sina vackra stunder helt klart.

Söndag

Loka mår helt okej idag, får behålla maten och behöver ut och rastas i vanlig ordning. Lite trött och slut är hon men det är väl inte så konstigt, det är man ju själv efter en dos magsjuka eller matförgiftning. Antagligen har hon väl hittat något att äta ute utan att vi sett det. Tycker vi brukar ha bra koll på sånt där, men man är inte mer än människa helt enkelt. Så helgen fortsätter i vilans tecken!

Vill ha snö!

Lördag

Är det inte det ena så är det väl det andra? Vi fick ställa in helgens planer då Loka blev sjuk inatt. Det bara rinner ur henne bokstavligen, nu tar vi temp var och varannan timme då hon ligger på gränsen på för låg temp. Ger henne vatten och ska ge henne dietfoder så fort hon slutat tömma tarmen.. Hon mår allt annat än bra, men så länge det inte blir värre får hon vara hemma med oss annars blir det att läggas in med dropp hos veterinären.

Nu vill vi bara att det ska vända, det har lugnat ner sig väldigt mycket tack och lov nu på dagen. Natten var allt annat än lugn, var ut en gång i timme med henne. Lilla Loka, vad ont det gör att se henne må såhär.

Fredag

Idag är det freeedag, så skönt. Fast den här veckan har varit mycket bra, i onsdags drog jag och lite vänner ut och käkade samt drack gott, hade en hel kväll helt enkelt. Vi drog till sjätte tunnan i gamla stan, en medeltidsbar och drack vinmjöd (som var super gott, tro det eller ej) och kvällen slutade med världens mest udda taxi resa. Men en väl behövd kväll helt enkelt. 

På torsdagen, var det dagen med ett stort D vi åkte till veterinären och röntgade Loka. Sju år senare åkte vi därifrån och nu ska vi bara vänta och vänta i 2-3 veckor på resultatet. Tog en evighet att få en bra bild eftersom det är svårt att se hur fluffet ligger. Hon fick beröm för sina grymma benmuskler och då blir man så där löjligt stolt,biffen Loka. Paulina var en ängel och hämtade upp mig och en drogad Loka. Sen när vi kom hem bäddade jag ner Loka i soffan och där låg hon långt in på kvällen innan hon vaknade till liv.

Sundbybergs veterinärpraktik mitt i fina Duvbo.

Loka kämpade emot drogerna..

Tillslut förlorade hon <3

zzzz..

Tisdag

Idag har jag spenderat tiden med att plugga, läser en urtråkig kurs just nu. Så för att inte somna när jag plöjer igenom böckerna har jag letat efter extremt osköna ställen att läsa på. De gånger jag placerade mig i soffan somnade jag sittandes på två sekunder. Helt sinnessjukt vad man kan tycka vissa saker är ointressanta.

Just nu ränner Loka runt sjöarna med husse och jag ska strax slänga i lite hårfärg i huvudet. Kollade  instagram idag och såg en bild på Loka Luna. Längtar tills vi ska träffas, hon och Loka är verkligen lika som bär, skulle lika gärna kunna vara Loka på bilden. Vore så kul och se hur lika dom är i verkligheten.

Fick ett underbart sms av Paulina mitt i min plugg-bubbla som gjorde min dag, hon hade sett Loka trippa fram så stolt med sin fröken på dagis och med de andra hundarna och sett så lycklig ut. Sånt man själv aldrig ser, men sånt man önskar att man fick se. 

Luna, så djävulsk fin.

Måndag

På torsdag 14:30 ska Loka röntgas, både HD och EA röntgen. Och förhoppningsvis visar det toppen resultat. Ska bli skönt att ha det här gjort. Sen har jag fått frågor om varför jag gör det nu när jag kastrerat Loka och inte ska ta en kull på henne. Varför skulle man inte göra det? Man vill ju veta, har Loka C höfter kan jag redan idag anpassa träningen för henne så hon kan leva ett långt och bra liv utan att få ont när hon blir äldre. Och skulle hon få något sämre än det, då är det väl otroligt bra att veta, inte direkt så att Loka kommer knacka mig i ryggen och säga "Hörru matte, jag har lite ont när jag går" när hon förmodligen inte skulle visa något alls.

Det är måndag idag och den här veckan känns det som om det kommer vända. Har varit lite tungt senaste tiden, men nu ska det vända.

En väldigt trött Loka påväg till dagis imorse!

Söndag

Borta bra men hemma bäst. Vi hade en super bra helg, men nu är vi helt slut, hela högen. Tröttast är nog Loka, fina duktiga Loka. Hon fick hänga med på 2 års kalaset, då det bara skulle vara ett barn där och resten vuxna. Hade det varit massor med mini-folk hade hon fått avstå. Hon var väldigt aktiv under Mejas paket öppning och Meja uppskattade Loka mer än de presenter vi hade med oss. Meja är otroligt go med Loka, gav henne riktiga mys kramar lite spontant då och då. Hon har även lärt sig att om man sätter sig på huk och skjuter fram huvudet får man en puss av Loka.

Annars var vi bara i Säter och njöt av tomheten. På vägen hem höll vi på att krocka två gånger, en gång läskigt nära. Tvärnita i 110 km/h för att undvika att köra in i en stillastående bil på motorväg.. Men Loka satt bra och tryggt där bak och det gick bra för henne och verkade inte alls bry sig om vad som hände. Bilder är det dåligt med, som vanligt. Ska börja leta efter en ny kamera, skulle faktiskt vilja ha en kompakt liten smidigt systemkamera. Men bäst vore väl att köpa ett kamerahus som passar med redan befintliga objektiv och sånt där.

Fredag

Varför har jag inte bloggat? Jag har inte haft något att blogga om,haha. Loka har varit tröttare än trött efter dagis den här veckan och jag har bara gjort sånt där som tillhör vardagen. Kan inte ta bilder med varken mobil eller kamera just nu, men snart har jag en ny mobil så då kan jag bjuda på lite bilder. 

Idag åker vi till Säter när vi slutat för dagen. Loka kommer med andra ord ha en toppen helg, finns inga som skämmer bort henne så mycket med uppmärksamhet och promenader som svärföräldrarna. Inte så konstigt dock, efter att varit hundägare i nästa 20 år och sen inte ha någon hund gör Loka ganska uppskattad. På lördagen blir det 2 års kalas i Falun, om Loka får hänga med vettefan. 

Ska bli trevligt att träffa alla igen, men framför allt det ska bli skönt med lite öde skog!

Måndag

Idag hämtade jag Loka på dagis vid lunch och klartecken ifrån dagis, ringde jag Paulina och berättade den goda nyheten att vi nu kunde ses. Äntligen! En halvtimme senare stod hon med bilen på högvarv och tutade febrilt på gatan utanför..Både min och Lokas puls ökade i takten med hennes tutande och en allt mer intensiv känsla av lycka spred sig i våra kroppar. Vi skulle äntligen få träffa våra själsfränder, förväntan var hög och varje steg kändes som en mil.

Inte riktigt så det gick till, men ni förstår poängen. Vi hängde med favoriterna idag, vi åkte ut till väsby där våra monster fick springa av sig och vi prata av oss. Sedan gick vi hem till Paulinas mamma för att ta en fika. Älskar att låna någon annans mamma för en stund. Timmarna bara flög iväg och vi hade super trevligt. Sen åkte vi hem precis i rusningstrafiken och spenderade en heldel tid i köer, vore ju dumt att planera ;P Tog inga bilder, förutom ett kort i bilen.

Två glada samojeder som höll ljudnivån på sjuk nivå.

Luna

Man skulle kunna tro att bliderna i det här inlägget är på Loka, men det är de inte! Utan det är Lokas syster Luna. Har precis fått kontakt med Lokas systers matte då hon försöker föra ihop den lilla kullen, vilket är super kul då våran kennel helt enkelt inte levt upp till förväntningarna man hade. Det hon berättar om Luna är så otroligt roligt, då de påminner om varandra enormt i både sättet och i utseendet! Lunas matte Desire har även fått tag i Lokas bror Sixten, så ska bli kul att höra om vem han är och se hur han ser ut!

Loka

Något jag älskar att göra är att lägga mig på golvet bredvid Loka när hon sover som djupast och bara ligga där. Inte röra, inte prata utan bara lyssna till hennes lugna andetag. Det är något i den stunden som oavsett vad som sker omkring oss känns så nära, äkta. När hon sedan vaknar till ger hon mig en mjuk puss i ansiktet för att sedan somna om. Sen ligger vi där och jag bara njuter av hennes närvaro. 

Jag kommer aldrig någonsin kunna leva utan hund igen, aldrig. Jag drömmer dagligen om att skaffa en till galen samojed, om några år är vi där. Om några år bor vi öde, om några år bor vi långt bort ifrån Stockholm och jag längtar så mycket att det värker. Vi är påväg mot våra drömmar men vi tänker absolut njuta av resan dit. 

Det bästa Loka har lärt mig under sin korta tid i mitt liv är att jag måste leva mitt liv för mig. Och det finns ingenstans där jag är mer mig själv än när jag traskar runt planlöst i skogen med min andra halva och med en galen isbjörn springades kors och tvärs. Och jag kommer alltid vara tacksam för att Fredrik krigade för att det var en samojedhund vi skulle ha, kunde inte blivit bättre.

Loka imorse, envisare än en röd gris (hon skulle absolut inte ut på någon längre promenad) men älskad som få.

 

Näckrosparken

Vi traskade bort till Näckrosparken i lugnt tempo för lite bus bland alla löv. Tyckte jag var super rolig när jag sa till Fredrik att det var en riktig kärlekshalka ute..Tydligen har jag dålig humor? Lövhalka vs kärlekshalka? Jag vet, jag är bäst.