måndag 25 november 2013

Loka, älskade Loka.

Just nu är det jobbigt, riktigt jobbigt. Miljoner tankar och funderingar. Idag var vi till veterinären och gjorde en koll, vad vi letade efter visste vi inte! Men något är fel med Loka och idag kom vi steget närmre att finna den riktiga orsaken till varför hon vägrar gå upp för trappor, ramlar i trappor, inte hoppar upp i bilen längre.. Inte kan hoppa ner ifrån sängen utan bara står och gnäller.. Allt det här kom ju inte på en dag, utan det har utvecklats under en lång tid. Vissa dagar gör hon allt det ovan nämnda utan att tveka en sekund medans andra dagar verkar det bara ta stopp. Oftas tar det stopp efter att vi gjort mer fysiska saker.

Vilket motsäger atros och andra orsaker som oftas blir bättre av motion och träning, inte värre..Idag kände Annika, Lokas vet igenom henne grundligt, kollade på hur hon reste sig, hur hon gick,hur hon sprang och hur hon gick. Och att få höra det man själv nästan trott att man inbilldat sig se, var jobbigt men samtidigt lite av en lättnad men aboslut inget jag ville höra..

Att få höra att hon just nu är som en gammal hund, när hon inte ens fyllt 2 år. Att hennes muskler i kroppen är stenhårda, så jävla hårda att de har gjort henne hjulbent. Det suger så jävla hårt. Jag hoppas att blodproverna kommer tillbaka och visar på att det är en infektion som går att behandla lätt som är orsaken till detta. Om vi har sådan tur och fallet är så har vi bara en lååång rehabliteringsväg tillbaka. Trodde aldrig att jag skulle säga det, men vad jag önskar att provresultaten visar att hon fått borrelia.

Så ser läget ut nu, om en vecka får vi alla provsvar och utredningen fortsätter då. Det här är inget som kom över en natt utan har utvecklas sakta,sakta under en längre tid med en lite större dipp senaste tiden. Och jag försöker se det som en fördel att hennes problem sitter i musklerna, något man förhoppningsvis kan förändra istället för i skelettet.

Oavsett så tar Loka allt med ro och tycker inte alls det är något märkvärdigt att hänga hos veterinären fast vi varit där så många gånger nu, fast de sticker henne varje gång :) Älskade, älskade underbara hund <3

Vi var tidiga och väntade i lugn och ro på altanen i höstkylan.

Ska vi gå in då?

Avslappnad? :D













1 kommentar:

  1. Maria23:31

    Jag håller tummarna för att det blir bra med Loka och hoppas att det ger någon tröst vännen! Kram

    SvaraRadera