Vinterdagar

Senaste dagarna har varit helt underbara, mycket snö och många timmar spenderade ihop med vänner. Just nu har noll av mina vänner hund men jag glömmer bort att det inte innebär att de avskyr att gå i skogen för det, så det är vad jag ska bli bättre på, blanda de bästa av två världar och slippa välja. Sen har vi träffat en bekant och hennes otroligt vackra islänska fårhund, en hane i ungefär samma ålder som Loka. En otroligt mjuk och snäll liten herre som Loka verkligen gillade. Vi gick en promenad och sedan lät vi dom busa lösa på ängarna en stund och det klarade Loka av. Hon är fortfarande medicin fri men viktigast av allt, smärtfri♥ Och jag skulle vilja säga att vi gör allt vi brukar fast i lite kortare intervaller. Men vi har tagit några längre lösa skogspromenader och även det utan problem - så skönt!

Saknar systemkameran otroligt mycket nu när naturen är som vackrast.

Ponyo

Här i veckan åker Ponyo tillbaka till sin uppfödare där hon ska lära känna honom och hon kommer upptäcka att han är en fantastisk kille med ett stort hjärta som älskar att få hänga med på äventyr. Hon kommer också upptäcka att han har ett stort behov av att få arbeta med såväl kropp och knopp men att dessa två saker inte alltid samarbetar ;) Hon kommer få lära känna en fantastisk hund som förgyllt mitt liv sedan jag träffade honom för första gången för 2,5 år sedan. Och när hon insett vilken toppen hund han är så ska hon hjälpa honom att komma till ett hem där han kan få leva ett underbart hund liv. 

Min fina vän har tagit ett väldigt osjälviskt beslut och går genom en otroligt tuff tid just nu och jag sörjer med henne samt stöttar henne till 100% Jag kommer sakna honom otroligt mycket och önskar att vi hade haft möjligheten att låta honom bo hos oss. Men jag vet att hans uppfödare kommer hitta ett hem åt honom som kommer kännas rätt för både honom och min vän. 

Förhoppningsvis möts vi igen en dag och om vi inte gör det så önskar jag honom all lycka i livet.

Loka undrar om någon har en bästa vän över? Någon som gärna busar och brottas, delar ben och matskål. En genom snäll en.

Isgata

Först kom det underbar snö och sedan blev det en isgata som verkar vara här för att stanna. Men vi hann verkligen njuta av snön iallafall även fast den gärna hade fått varit kvar ett tag till. Idag skulle vi haft en samojedträff med 4 samojeder ute i väsby men vi ställde in, vi människor kan ju sätta på oss broddar men värre är det för de fyrbenta så det får bli en annan dag helt enkelt :)

Lite mobilbilder ifrån senaste tiden.

Elsa

Idag började dagen med ett veterinärbesök, vi hänger hos veterinären flera gånger per månad. Vi går till duvbos veterinärsklinik och de är helt fantastiska. Den här gången var det Elsas tur, hon har blivit otroligt mycket bättre sedan hon började äta kortison men inte helt bra. Idag låg avlivning på bordet, vi gick genom journalerna och kollade vad vi har gjort och inte gjort. Gick igenom alla provresultat där man kan se att mängden blod i urinet minskar varje gång, kanske inte så mycket man önskar. Ph värdet ligger mer neutralt med den minskade mängden blod och därför trivs inte bakterierna lika bra. Hon kliar inte sönder sitt öra i frustration längre och magen är inte renslickad ifrån hår (djur slickar gärna där smärtan sitter) - så kort och gott så går det åt rätt håll men inte tillräckligt fort. Hon har lite ont men inte mycket med andra ord hon lider inte längre. Men frågan är hur lång tid tar det innan vi är tillbaka på ruta ett igen. För det är ungefär hit vi kommer och sedan faller vi igen men vi når aldrig botten och utan faller inte lika djupt vid återfall.

Vi kunde inte avliva henne idag men kommer göra det om/när inflammationen blir stor igen. Så det vi gör nu är att letar. Veterinären skulle kontakta andra kollegor på djursjukhus eftersom detta är ett vanligt problem för katter, blåskatarr som inte försvinner och mellan varven utvecklas till en infektion där antibiotika behövs sättas in - så det kan finnas en chans att Elsa kan få testa ett icke godkänt preparat i forskningssyfte. 

Elsa har vuxit otroligt mycket som individ. Hon har gått ifrån att vara harig och livrädd till modig. Idag tar man fram transporten och lyfter in henne för bara ett år sedan var det ett projekt som tog timmar och man var tvungen att säkra transportburen med lås,tejp - vad som helst som höll henne kvar. Idag följer hon med oss på semester och dominerar stället vi kommer till. Idag kommer hon fram till våra gäster - förut visste inte ens folk att hon fanns. Idag går hon fram till för henne okända hundar - förut fick hon panik bara av att se dem. Så vi vill ge henne tid för vi tycker att det verkar vara vad hon behöver - speciellt efter att ha förlorat sin Egon.

Inte avlivar man en hund för ett beteende kopplat till något kroppsligt om man ser förbättringar - så varför skulle man göra det med en katt?. För oss är inte Elsa bara ett djur - inte heller bara en katt. Här hemma har vi alla en viktig del i våran lilla familj och vi saknar redan en familjemedlem varje dag. Så länge det finns hopp kommer vi kämpa för våra djur. Jag hoppas att Elsa kan få leva tills hon dör av ålderdom men tänker ge henne ett värdigt slut om det så är att vi når vägens ände om 2 veckor eller om 2 år för det är hon värd.

Grumpy cat ♥

Loka

Igår hade vi Ponyo hos oss och det första han gjorde var att springa in till Elsa för att ge henne en puss. Fina damen rynkade på näsan men somnade om lika fort. Hon är alldeles för fin i kanten för att beblanda sig med lortiga hundar men tror honkatter överlag är lite mer fina i kanten. Medan Elsa låg och sov i sin fåtölj så hade jag två hundar att ta hand om. Lite nervöst var det allt, inte för att jag hade två hundar utan för att Loka då var inne på sin tredje medicin fria dag. Med andra ord så analyserade jag hennes gångstil hela tiden. 

Vi tog en ganska lugn dag igår med en 2 timmars promenad och sedan bara småturer runt kvarteret. Hundarna busade lite inne och lite ute i snön, men just den typen av aktivitet måste trappas upp försiktigt. Och med atros så blir det värre efter längre vila så det var inte förens imorse jag visste om hon klarat av gårdagen eller inte. Till min stora lycka kom den stela men glada Loka svansandes med sin panda i munnen utan att halta imorse. Otroligt skönt, då kan vi hålla oss på den här nivån ett tag och sedan sakta utöka den "fria" rörelsen - koppelpromenader ska hon i dagsläget klara av så länge de är på ett snällt underlag, dvs gångvägar och elljusspår.

Dalarna

Vi var uppe hos familjerna i några dagar kring nyår, vilket verkligen behövdes. Några dagar innan vi åkte upp kom min bror och hans växande familj på besök över dagen. Det är så underbart att få träffa Meja som blivit sin egna lilla person nu. En underbar sådan, trotsig som en 3 åring bör vara och helt underbar. Vet att pappa hade älskat det lilla livet oändligt, så jag får älska henne lite extra så hon får känna hans kärlek. Och på torsdag föds en till liten tjej ♥ En envis sådan som bara vägrar vända sig i magen, lika envis som sin underbara mamma. Ska bli spännande att få lära känna ett till liv. Min familj är verkligen något jag varje dag känner mig tacksam för. Att det här nya livet kommer till oss i en svår tid nu när mammas cancer är tillbaka gör att jag tror att mamma kommer finna ännu mer styrka att kämpa. På samma sätt som Mejas existens hjälpte oss alla att läka efter att pappa dog.

Och mitt i alla känslor som senaste åren bjudit på så står min bror stadigare än någonsin. Han har blivit en otroligt närvarande pappa och jag kunde inte vara gladare för hans skull. Han har alltid varit min stora klippa i livet och jag är så stolt över honom. Han har tagit med sig det bra våran pappa hade och lämnat de dåliga bakom sig. Och blivit den pappan varenda unge förtjänar, en i världsklass.

// Stolt lillasyster

Rut

Idag har världens bästa människa namnsdag nämligen Rutan ♥ När vi skaffade oss våra två första katter var valet av namn hur lätt som helst till en av katterna nämligen Rut. Varför? Jo för att min älskade mamma har alltid hatat sitt mellannamn och sånna är vi i våran familj, lite fulla i fan. Andra katten ville vi också skulle ha ett kort namn, så det blev Rut och Gun. De var väldigt speciella katter, hängde med överallt och hoppade glatt in i transporten. En dag på stranden, ja då hängde de med helt enkelt. Jag satte fast transportburen på pakethållaren och cyklade iväg. Väl på stranden gick de runt lösa (ha ej stockholms mått på en strand, utan tänk en öde strand med bara vänner närvarande) och njöt av all uppmärksamhet. Tog ofta med mig såpbubblor som de fick jaga och sen när det var dags att åka hem hoppade glatt in i buren igen.

Sen när min mamma flyttade ihop med sin man så fick de bli utekatter men tyvärr försvann Rut ganska direkt efter att de fick vara ute (givetvis var de innekatter i början) och så jag sörjde min tjej. Gun försvann hon med, men flera år efter att Rut försvann. Jag hoppas att de lever ihop uppe i katthimlen som det underbara radar par de en gång var. Konstigt nog spanar man alltid och hoppas att man ska få se en orange katt komma skuttandes.

Men hursomhelst, grattis på namnsdagen vart du än är och grattis mamma ;D

Rut ♥

Söndag

I februari blir Loka hela 3 år (!) vad hände med tiden? När kom trotsen? När försvann den? Hur blev hon så vuxen? Hur blev jag så säker i min roll som hundägare? En sak är säker, Loka är det bästa som hänt mig. Jag har haft katter sedan jag var 15 år dvs i 10 år och herregud vad jag älskar och har älskat de underbara liven som jag fått äran att dela mitt liv med men däremot måste jag säga att kärleken till en hund ser annorlunda ut med det är bandet mellan mig och mina katter absolut inte mindre värd. Men för mig är det annorlunda och det är ju två olika arter så klart att kärleken ser annorlunda ut.

Loka har lärt mig så otroligt mycket om mig själv och även hjälp mig hitta mig själv. Jag var vilse utan att jag visste om det. Loka visade vägen hem, hem till mig själv. Det är lite av ett deltids jobb att ha hund, vissa dagar ett heltids jobb. Och med alla jobb så kommer det dagar man är lyrisk över det och dagar då man bara vill spy på det. Men oavsett hur jag mår, hur vädret är eller vad som händer omkring mig så mår jag alltid bäst när jag är tillsammans med min lilla familj i skogen. Då försvinner allt som tyger mig, allt som stressar mig och jag får ny energi.

Det jag inte visste innan jag hade hund var hur bra man själv mår när man ser sin pälsunge lycklig. Att se Loka springa runt lös i skogen ger mig samma överväldigande känsla som när man är nykär och jag kan bara föreställa mig hur glad hon är. Loka är lite av ett måndags ex när det kommer till hennes kropp men är en på miljonen när det kommer till hennes psyke och det är jag tacksam för varje dag. Hon har givetvis sina brister, men de flesta går hand i hand med hennes kroppsliga besvär. När hon har ont vill hon inte bli lämnad för en sekund och när hon mår bättre går det mycket bättre. Utan speciellt mycket träning så bryr hon sig inte i vilt inte mer träning än att vi sett till att vara ett mycket roligare alternativ och så är det med allt när det kommer till Loka. Hon ser alltid oss som det bättre valet i livet och den känslan är för mig oslagbar. Hon är vår och vi är hennes ♥

Sen är det klart, livet blir vad man gör av det. Väljer man att fokusera på de dåliga beteenderna istället för de bra kommer de garanterat bli ännu större problem. Hundar är smarta men de gör inte skillnad på uppmärksamhet. Därmed tror jag valet av ras är otroligt viktigt, vill du vinna lydnadstävlingar så ska du nog inte välja en samojed men däremot kanske du får en samojed som gillar lydnad och ni kan gå hur långt som helst tillsammans. Jag tror man måste vara inställd på att man köper en hund och även de aktiviteter den är framavlad för men samtidigt vara medveten om att det är en individ man får och att den inte alltid gör det den är skapt för. Det ska vara kul att ha hund inte en ständig kamp. Vi har oturen att ha en draghund som aldrig kommer få dra men vi har turen att hon mår bra utan det. Vi pratar väldigt ofta om att skaffa en till hund här hemma men eftersom Loka har sin atros samt sina höfter så känner vi att det måste bli en annan ras och helt plötsligt blir det oerhört svårt att hitta något vi känner passar oss, för vi är otroligt kära i samojeden som ras men vi vill ha en ras som kan hålla samma nivå som Loka nu och vill absolut inte köpa en hund utan att ha för avsikt att låta den göra det den är till för.