Kloka Loka.

Fröken Loka är väldigt morgontrött av sig, helst ska man bara ut och göra det absolut nödvändigaste på morgonen för att sedan vända hemåt och sova ett par timmar till. Men till hennes stora besvikelse ser inte vardagen ut så, utan då ska man traska till dagis på morgonen. Hon brukar försöka vända hem när tillfället ges och när vi tagit oss genom området släpper hennes envishet och hon ställer om siktet mot dagis.

En dag förra veckan var hon lite extra sugen på att gå hem. Loka hade på sig sitt halsband av modellen halvstryp. Loka har ju som bekant en ganska fluffig päls som med lätthet kan trassla in sig i ett halsband. Vilket hände den dagen och hon drog nytta av detta, min lilla skithund <3 När vi lämnar gården passerar vi tunnelbanan och ut på ett torg (vi korsar inga vägar med andra ord). Vilket fall, så passerar vi tunnelbanans uppgång och ut på torget där Loka tvärnitar och kommer ur sitt halsband. Tittar på mig, med sin full i fan blick och vänder på klacken och springer förbi tunnelbanan och in på gården igen. Full fart fram till porten och där satte hon sig och såg förbaskat nöjd ut.

Och jag borde blivit arg men jag lärde mig bara älska henne lite mer. Envisa,kloka Loka. Jag satte på henne halsbandet och sa, nu går vi. Och hon traskade med nöjda steg hela vägen till dagis.

Här leker Loka strax utanför porten förra vintern(t-banan i bakgrunden), så låter nog längre än vad det var.

Egon och Loka

Om tio minuter ska jag tvinga upp Loka och gå till dagis. Vi har nyss haft medicinstund här, både Loka och Egon äter mediciner nu. Tro det eller ej, men det är mer krux att få i Loka medicinen än Egon. Honom ropar man bara på så kommer han och tar det helt frivilligt utan att man måste maskera medicinen i något gott. Loka hon rör den inte utan leverpastej, men spottar ut den ändå. Vem som är katten och hunden känns inte helt självklart i just detta fall. Elsa däremot hon sitter bredvid och skrattar onskefullt åt den trasiga genpoolen och deras mediciner.

<3

Nyfiken

Ibland känns det som om folk inte tänker längre än vad näsan räcker. Något jag finner väldigt ironiskt är när en människa kritiserar mig för mitt val av hundras beroende på min geografiska placering. Det kan vara allt ifrån att jag bor i Stockholm till att jag bor i Sverige eller att jag inte bor i fjällen. Samtidigt som hens hund trots värmetäcke står och skakar i kylan. I Sverige har vi alla årstider och de flesta hundraser finns i vårt avlånga land. Jag är rätt säker på att det finns mer eller mindre passande årstider för alla individer. Jag är också rätt säker på att alla hundar inte följer rasstandarden när det kommer till vilket väder de föredrar. Lika som jag är helt säker på att vi människor, absolut gillar olika. 

Det spelar ingen roll vart man bor, det spelar däremot en stor roll vad man gör. Loka lever ett väldigt bra hundliv som kräver sin del av oss som hundägare. Det är klart att allt hade varit lättare om vi bodde på landet, men då hade vi fått jobbat mer på mentalstimulering än vad vi gör nu. Allt har sina fördelar och inget är fel så länge hunden mår bra. 

Nästa människa som kritiserar, höjer ögonbrynen eller ens hintar åt att min hund inte skulle må bra för att hon lever sitt liv i en lägenhet, går på dagis och åker kommunalt. Den får gärna förklara för mig hur det faktumet förändrar att hon är ute väldigt många timmar på ett dygn, att hon träffar sina hundkompisar flera gånger i veckan, har en husse och en matte som har henne som prio ett i livet. Den människan får gärna berätta för mig varför Loka lever ett himla bra hund liv och hur hon borde må dåligt av det, för det svaret är jag otroligt nyfiken på.

Helgen

Helgen har varit väldigt bra,blivit ett par turer till Ursvik tillsammans med Paulina och Ponyo för att träffa Ponyos halvsyster Stella. Otroligt underbart att se tre vackra samojeder springa runt i skogen samtidigt som snön bara yr kring dem.  Drömmen om fler hundar växer sig starkare för varje dag och en vacker dag kommer den slå in. Vi kommer få uppleva att ha två hundar lite på prov åtminstone när mini-paulina tycker det är dags att komma ut till världen, vilket kan ske närsom :)

Loka,Ponyo och lilla Stella

Throw the woods we ran

Loka

Idag var vi hos sjukgymnasten, ryggen är bättre! Nu ska vi massera Loka på egen hand, målet är ju att vi ska klara av Loka själva. Eftersom hennes fel är medfött och gjort att hon fått dåliga höfter och en smärtande rygg. Hon är för kort, för rak i benen men med rätt träning ska hon kunna leva smärtfritt med det. Hon kommer inte bli jätte gammal, men hon kommer få leva så länge hennes kropp orkar, förhoppningsvis många många år till.

Så nu är planen 2 veckor utan behandlingar hos sjukgymnasten fast med mycket jobb hemma. Sen träffas vi, kollar igenom Loka och avgör om hon är redo för att börja simma, vilket hon bör vara. Ifrån att hon spydde,skrek och blev helt slut av att de bara undersökte henne till där vi är nu. Vilken intensiv resa vi gjort tillsammans, känns nästan som veterinärkliniken är ett andra hem. Är så stolt över henne, hon är verkligen en så otroligt snäll och kärleksfull hund.Jag älskar henne oändligt mycket.

Hennes lycka när snön äntligen kom var helt underbar. Så nu njuter vi och ser fram emot att bygga muskler på rätt ställen. Vi kämpar för att få henne att gå ner i vikt, hon är inte överviktig men hon måste ligga under sin kurva för kroppens skull, lillskruttan. Sen får hon givetvis bygga musklar och gå upp i vikt av det, men musklerna måste vara på rätt ställen, vilket är det svåra. Hon har ett invant rörelsemönster som hon alltid kommer sträva efter, så det är upp till oss att se till att hon går/springer/leker på ett för henne onaturligt sätt.

Loka

Idag var vi hos sjukgymnasten igen, Loka är inte riktigt redo för att börja simma. Hon hade ifrån början inflammationer i de flesta muskler kring bakbenen och hela ryggen. Vi hade hoppas på att det skulle vara helt borta nu, men tyvärr så har hon fortfarande inflammationer i ryggen. Så nu ska hon äta sin medicin i 14 dagar till och gå på två besök hos sjukgymnasten, så ska vi nog vara redo är att börja bygga upp hennes rygg också.

Hennes ben är mycket bättre, så vi kommer fortsätta träna dem med viktmanchetterna, utan vikter i några veckor till. Klinikens båda veterinärer var inne idag och de såg en stor skillnad. "Hon ser tio år yngre ut, vilket är en bedrift när man bara är 2 år". Loka fortsätter gå ner i vikt i en bra tempo och bygger nya muskler på rätt ställen kring benen.

Idag somnade hon tillochmed under behandlingen, så mycket av hennes smärta är borta. Även fast jag var inställd på att vi skulle börja simma med Loka nu, så känns allt så mycket bättre än vad jag ens vågat drömma om. Nu ska bara inflammationen i ryggen försvinna!

Hos vet idag :)

Lera.

Några minusgrader kan vi väl få? Skulle vilja plasta in Loka ifrån topp till tå för att slippa all lera som estar sig fast i pälsen, huaa! Hennes päls har ju blivit galet mycket längre sen hon kastrerades så är inga dåliga mängder grus den här älskade damen kan ta med sig hem. Men lika glad är hon för det, hon är verkligen full i fan nu förtiden, vilket är underbaaaaart! Imorgon ska vi till sjukgymnasten igen och jag känner på mig att även hon kommer märka skillnad på världens bästa Loka!

Sitta stil på promenaden? Nope.

Lokilooou

Nu har Loka traskat med sina viktmanchetter runt bakbenen sedan jul och herregud vilken skillnad det är på stegen även hennes energi. Hon tvekar inte längre innan hon ska gå upp för trappen,innan stannade hon upp för att tveka och få lite uppmuntring ifrån oss för att gå upp. Svårt att förstå att det var i slutet av november hon vägrade gå upp för trapporna och att hon idag traskar upp för trapporna som en självklarhet.

Vi masserar henne varje dag, hon har på sig de tomma viktmanchetterna varje promenad, förutom kiss&bajs turerna. Nu ska vi börja med klövjeväskan 30 min per dag (hon har en vilodag i veckan) och nu när julhelgerna snart är över ska vi börja simma en gång i veckan. Självklart kommer vi fortsätta träffa sjukgymnasten regelbundet!

Jag läser en av mina kurser på distans och har även möjlighet att läsa en till kurs på halvdistans, vilket innebär att jag är mer flexibel med min dagtid som gör att rehabliteringen kommer kunna ta den tid den tar utan att man känner sig stressad. Vilket även minskar tiden på dagis, fast nu när hon mår bättre är inte dagis längre för krävande.

Tar inga bilder längre, alltid grått och ruggit ute. Väl hemma ligger hon oftas under
ett bord och snarkar, så får återanvända bilder helt enkelt. 

2014

Nyårsafton passerade smärtfritt för de flesta här hemma, trots att det lät som andra världskriget ifrån klockan 20 för att nå sin absoluta topp vid tolvslaget. Loka sov som en stock när det nya året firades in, Elsa som tidigare varit rädd låg i mitt knä och blev behandlad som den primadonna hon är. Däremot, sprang Egon runt och var stressad. Han spenderade största delen av kvällen inne i en garderob och sprang runt som en yr höna vid tolvslaget. Finns inte så mycket att göra för en katt, mer än att finnas där. När allt lugnade ner sig somnade han dock tryggt på mitt bröst.

Nu är det 2014 och det börjar vi med en lugn dag. Smäller fortfarande en del, så att våga sig ner mot sjöarna eller ursvik känns som en onödig risk. Jag ser gärna att Loka ligger och sover vid tolvslaget nästa år också! Igår åkte vi ut till rosersberg på förmiddagen och hörde en smäll tror jag, så skulle väl vara om man åker ut lite på "landet" som en stockholmare skulle säga (; men isåfall skulle vi vara där ute redan nu, så en dag i hemmet lugna vrå får det allt bli.

Ponyo firade in det nya året med stil igår, till ljudet av brusande vatten:

<3