Vart?!

Vart tog det fula fula vädret vägen, ingen som vet, ingen som vet :D

Vart?!

Vart tog den söta lilla våren vägen? Ingen som vet, ingen som vet..

Picasso?

Nu är det så att jag är arg på tele2, då asen gav mig ett redan upptaget nr (?). Så tydligen har jag ett nytt nr nu, fast intressant nog ringer jag från mitt "gamla" nr. Så ska luska lite i detta och kommer sedan skicka ut nya numret när jag vet vad som gäller!

Idag ska jag jobba, men sen går jag på helg! Har nästan glömt bort hur det känns med en helt ledig helg :) Så i helgen blir det sista förberedelserna inför Lokas stora entré på tisdag! Förmiddagen har varit vigd åt nödvändiga ting, som inte alltid är de roligaste, men har haft Jenny i örat som sällskap! Mycket uppskattat! Kvinnan med mest oflyt men med ett chockerande bra humör, så tummen upp för henne!

Sen lär jag ju säga att appen Draw something är underhållning på hög nivå! Så ladda hem nu och lägg till mig! Denna teckning skickades precis till Johan, är jag inte duktig? Haha.

Jag lever och jag jobbade bara till kl 17. Fast 9h jobb på för tok några timmars sömn innebär ju en heldel missöden, men någon måste ju stå för underhållningen också. Nu gäller det bara att ta sig hem i ett stycke!

Och sen blir det att åka till västerorts djursjukhus, då herr Egon måste byta tillbaka till special fodret, bara att hoppas det räcker så han slipper medicin igen. Men han är världens duktigaste katt, så det är egentligen inget problem. Det är nämligen så att våran lilla Egon har en kronisk tarmsjukdom som gör att han måste äta kortison i perioder. Och ja, det är väl inte kul för någon husse/matte och se sitt "barn" må dåligt.

Men skulle ni ha problem med erat djur och bor i sthlms trakten, rekommenderar jag varmt Västerorts djursjukhus, helt fantastiska!

Ska inte du sova nu?

Jo, egentligen borde jag sova med tanke på att jag jobbade kväll igår. Men skiter det sig på jobbet så får man helt enkelt ställa upp! Förhoppningsvis slipper jag jobba 15h idag, så håll en tumme:)

( första mobilbloggningen, så ser det galet ut vet ni varför.)

Jag önskar er en trevlig dag, för det ska jag och kaffekannan försöka ha!

Jag har telefon! Haha, lyckan är total! Löjligt jag vet, men herregud så ljuvligt att kunna ringa! Har inte blivit någon just bloggning senaste dagarna, då jag varit däckad av migrän och trötthet! Men nu är jag kry och men ännu inte pigg. Så just nu är fokusen på att orka jobba! Så återkommer när jag fått lite mera energi.

Så nu ger jag upp och återvänder till jobbet! 

Såhär ligger det till.

Skulle aldrig gått upp denna morgon. Varför kan man nu undra? Vi börjar från början, inatt har min andra halva haft show. Vaknade första gången utav att han ligger och skriker " POOOOWER" i sömnen. Vilken jag fann otroligt underhållande och började asgarva. Happ, då skulle man somna om, lättare sagt än gjort när mysmaskinen Elsa fattat att man var vaken. Hennes taktik är grym dock, vem kan somna när en katt tuggar på ens ögonfransar? Eller plockar ögonbrynen? Tillslut var fröken nöjd och jag somnade om, för att ganska snabbt vakna utav att han den där sjöng, högt och härlig. Såklart vaknade fröken också. Och så fortsatte det.

När väl klockan ringde, var jag otroligt lättad att denna natt äntligen var slut. Trots att jag jobbat helgen och var ledig gick jag upp med han den där, otroligt lättad att det faktiskt fanns ett slut på världens längsta natt. Solen lyste upp tillvaron och allt gav ett sken utav att detta kommer bli en bra dag. Men tröttheten kom sakta krypande, likt molnen som efter ett par timmar trollat bort solen. Sen började ett flimmer sprida sig över synfältet, då vart det bara att inta migränmedicinen och ansluta sig till mörkret. 

Så vaknar jag upp utav att Egon tyckte att det var dags att vakna. Lite små groggy utav medicinen gick jag ut i hallen för att hämta posten och mitt simkort. Trodde jag, inget jävla simkort. Då skrev jag ett mycket vänligt mail till katshing och mer eller mindre bad de fara och flyga med lite finare ord. Kom i kontakt med tele2 som lovade mig ett simkort senast torsdag och skulle det inte vara hos mig då så skulle jag givetvis kompenseras. Något katshing inte ens nämnt. Skit företag. Synd bara att jag inte gav upp hoppet om katshing tidigare. 

Nu blir det att bädda ner sig i soffan resten utav dagen och mysa med katterna. Så är nog all huvudvärk snart borta. Vad kan inte lite kärlek bota? Sådär appropå kärlek, så har Loka varit ute för första gången i sitt liv idag! 

Tack och bock för oss idag, soffan kallar!

Den 3:e april åker vi och hämtar hem våran lilla flicka! Nästan bara en vecka kvar. Känns helt underbart och väldigt overkligt. Vart en tur till bromma blocks idag, till djuraffären där och blev en del inköp, lite saker kvar att köpa ännu, men vi har ju hela nästa vecka på oss också! Har börjat fylla upp frysen med färskfoder till damen, vågade inte handla en månads ranson, då jag var osäker på att det fick plats.

Idag åker även en heldel grejer ner i förrådet, som bäddsoffan i gästrummet  och en heldel ifrån garderoberna. Har två stycken stora garderober och den ena ska i veckan förvandlas till en hundfrizon för katterna, där deras kattlåda ska få stå och sedan ska vi bygga lite olika hyllplan med bekväma sovplatser. Katternas matplats flyttade vi för länge sedan upp på diskbänken för att de inte skulle bli för många förändringar precis innan Loka kommer.

Lite utav dagens inköp.

Nu har veckans bästa händelse inträffat, fått mail ifrån uppfödaren. Det roliga är att jag väntar och väntar på dessa mail, för jag tror att det ska göra väntan på Loka lättare, att få se bilder på henne och hennes syskon. Men för varje bild, blir längtan bara större och större. Men lycklig gör det mig, detta gjorde helt klart min dag. Vi sitter här på jobbet och låter löjliga när vi säger "aaaaw" i kör. Kan någon spola fram tiden? Detta är tortyr om något. Om ni undrar varför bilden ser lite udda ut, är det för att jag klippt bort uppfödarens ansikte.

<3

Vår,åh älskade vår.

Idag är det toppen väder! Så blir helt klart en promenad runt lötsjön, ska försöka vara lite kreaktiv och ta med mig kameran! Denna dag är en super bra dag, jag känner det ut i fingerspetsarna. Sen tror jag också att idag är dagen då jag blir med telefon, har det sådär på känn. Sen blir det även en promenad genom vackra råsunda till Solna station. Ibland glömmer man bort hur bra man bor, två sjöar åt ett håll och vackra råsunda åt andra hållet. Ska även gå i tid, då jag hittat en riktigt mysig udda affär med bebiskläder och massa andra saker faster Isabel kan skämma bort Meja med! Så nu ska jag njuta utav denna dag innan det bär av till jobbet i eftermiddag och förhoppningsvis blir jag utskälld utav en charmig pitbull som brukar vara på jobbet på fredagar. Så avslutar jag detta inlägg med att önska er alla en toppen dag!

Började denna dag med en otroligt underbar frukost! 

Fortfarande telefonlös, börjar bli ruskigt frustrerande nu! Så har ni någonsin funderat hur livet var innan man hade en mobiltelefon vid sin sida 24/7, beställ en telefon ifrån katshing.se. Sen kanske det var klantigt utav mig och tro att man kunde få en fungerande telefon på 1 vecka. Eller nu ljuger jag, telefonen har jag ju, inget simkort bara.

Bitter är jag, men det hindrar inte mig ifrån att få underbara vår känslor! Snart,snart kan man sitta ute på balkongen och bara njuta utav en god kopp kaffe. Och snart,snart har vi en så otroligt efterlängtad liten vovve här också. Så jag/vi längtar!

Våran plutt balkong.

Idag är en såndär, hata cancer dag. Det är få saker jag verkligen hatar, det finns väldigt få saker som får mig att må så illa som cancer gör. Känns overkligt att den fått förstört min familj i 4 år, utan att ens kunna göra något åt saken. Att i 3 års tid blivit slängd mellan hopp och förtvivlan, tagit farväl allt för många gånger för att tillslut inte förstå att den här gången var det verkligen slut.

Att något kunde förändra min pappa, äta upp honom, bit för bit. Försvaga honom såpass mycket att ett litet sketet sår på knät blev hans död, det är för mig omänskligt. Att något så overkligt varjedag sliter tag i nya offer är dessvärre allt för mångas verklighet. Och ett cancerbesked, drabbar inte bara den som fått det i handen. Det vänder livet ut och in för alla i dess närhet.

Ganska precis för 1 år sedan, låg min pappa och kämpade för sitt liv på ett våningsplan medans min mamma fick sitt cancerbesked, några våningar upp. Kronisk cancer, obotlig. Snacka om ännu en nitlott i livets lotteri. Att ta farväl till sin pappa och förbereda sig på nästa resa kändes som en omöjligt uppgift.

Den 18:e april 2011 slog hans hjärta ett sista slag och jag sa aldrig farväl. Inte då, inte på begravningen och inte nu. En dag kanske jag säger farväl, men än så länge bär jag med mig honom varje dag. Jag behöver ha honom nära mig. Och på något vis vill jag säga att jag vet att han är här.


29:e mars 2012 får vi ännu ett besked. Hur det gick för min mammas senaste stamcellstransplantation och jag kan nog säga att vi alla sitter som på nålar, för blev den lyckad så innebär det att den kommer trycka tillbaka cancern i allt ifrån 1 år till 15 år. Och den här gången känns det som det faktiskt kan ha blivit bra, då hon fick en helt ny sort utav cellgifter som verkligen tog bra på mamma. Hon förtjärnar verkligen det! Så alla som kan, tycker jag håller tummarna för henne! Så hon kan få återgå till ett normalt liv, om så bara för 1 år. Men om den inte gick bra, så tar vi det där ifrån! När hon fick diagnosen för ett år sedan fanns inte ens medicinen hon fick den här gången. Forskningen går framåt och en vacker dag är jag säker på att de knäcker gåtan bakom detta hemska monster.

Det vackra med livet är att när somliga dör, föds andra!
En vacker dag ska faster Isabel berätta för dig hur himlans bra pappa du har! 

Hallå!

Livet som telefonlös påverkar mitt humör skrämande mycket. Kanske blir mer påtagligt när man inte har någon hemtelefon. Igår väntade jag på posten hela dagen, helt sant faktiskt. Och besvikelsen var stor när mitt simkort ej dök upp. Idag är sista dagen, om det inte kommer idag så har posten slarvat bort det. Så löjligt frustrerande.

Loggade in och kollade mitt skattebesked igår kväll, vilket var en otroligt rolig överraskning. Var helt inställd på restskatt då mina arbetstimmar varit så otroligt oregelbudna, samt två jobb. Vad summan blev, skriver jag inte ut. Men, det blir väl en heldel möbel inköp i juni, till han den där andra halvans förtvivlan. Kanske får muta världens bästa svärfar att komma till undsättning.

Vill även skicka en styrkekram till Jenny och hennes familj!

Sådär, apropå möbler, min underbara hall.

Det är här jag försöker få igenom ett golv byte.
Älskar golvet, men mörkt golv och djur,kattsand och blöta tassar.

Älskar mina indiska figurer, hängt med sedan jag var 15 år!
Med andra ord, snart 8 år.. Lärde även känna min andra halva då. 

Jadå, vi ska fixa sladden..

Just nu känner jag mig otroligt otålig och bara vill att tiden ska gå! Känns som en evighet till 7:e April. Vill bara ha hem våran lilla bebis! Är så himla glad över att vi äntligen har tid och framtidsplaner nog att kunna skaffa hund. För viljan har alltid funnits där, inget tvivel om den saken. Vi ska ha en privat valpkurs hemma hos oss när hon blivit ca 4 månader, vilket också känns helt rätt för oss. Sedan blir det en lydnadskurs också, sen får vi helt enkelt se vad lilla fröken tycker är rolig i livet och ta fler kurser i framtiden!

Har jobbat hela den här helgen, ställde upp denna månad och jobbade 3 helger i rad, så blir jobb även nästa helg. Men det gör mig inte så mycket faktiskt. Nu skulle jag gärna jobba dygnet runt så tiden kunde gå lite snabbare.

Imorgon ska jag plåga våra grannar en heldel, då han den där andra halvan behöver klippas och vår klippmaskin låter mer som en gräsklippare. Men det är lika bra att jag gör det, för när min andra halva går loss själv kan det lätt spåra ur..

Passande tröja, då Chelsea äntligen vaknat ur sin koma och börjat spela igen!

Hur vet man att det är dags att ge upp för dagen? Jo när man putsar glasögonen ca 4 ggr innan man inser att man har skit i ögat och inte på glasögat.. Tur jag slutar snart. Hjärnan har nog gjort sitt för dagen, minst sagt

Läste på en väns blogg, just om dessa idioter som skaffar djur och sedan upptäcker att de är allergiska eller har någon annan lam ursäkt för att inte kunna ha kvar sitt djur. Skaffar man sig en familjemedlem så vet man väl vad man ger sig in på? Man kan tycka det. Sen att ens älskade små liv ibland driver husse/matte till vansinne, tillhör ju även charmen med att ha ett husdjur.

Får man problem med sitt djur, får man helt enkelt titta på sig själv som ägare och växa med rollen man tagit sig an. Bara för det måste jag dela med mig utav ett litet i-lands problem. Egon, herr Egon han har alltid varit en jäkel på att sno bitsocker, så det fick vi helt enkelt tabort. Inte svårare än så, men då började vi ställa fram en skål med vanligt socker i när vi fick kaffe drickande gäster. Men det hade visst fröken Elsa något att säga till om..

Hemsk kvalité, men damen in action!

Det gäller att finna rätt balans i livet. Lära sig stanna upp och njuta utav det man har omkring sig. Sträva framåt utan att glömma det förflutna. För det är allt för lätt, glömma bort vart man startade. Jag önskar att jag kunde bli bättre på att faktiskt se vart jag står i förhållande mot vart jag stog. Jag är övertygad att man är sin lyckas smed om man lärt sig smida. Jag vågar inte påstå att jag behärskar den kunskapen, sakta men säkert blir jag däremot bättre på det.

Men att säga till en människa som legat på marken och känt smaken utav damm alltför länge att den, och bara den har kontrollen över sin egna lycka, är lite som att sparka på den som ligger. För ingen vet egentligen varför den ligger där och hur många gånger den legat där förut. Om någon i min närhet ligger där, hoppas jag att jag sätter mig ner på huk och ger den beröm för att den faktiskt vågar ligga kvar. För jag vet att det är lättare att resa sig upp, borsta bort dammet och köra på som vanligt. Jag vet också att man väldigt lätt faller ner igen, ganska snabbt faktiskt. Jag lärde mig smida när jag accepterade mig själv, när jag insåg att jag det var här i livet jag var. Man kan inte skynda ett läkande, det går inte att förstå varför man ligger där om man inte ligger kvar ett tag och studerar fallet.

En tuff barndom, missbruk, sjukdom, dödsfall, sorg. Vad det nu än rör sig om, så kan man inte lösa alla problem utan att skapa nya. Man lär sig helt enkelt att acceptera det oacceptabla och finner ett sätt att förhålla sig till det. Sen finns det alltid en del inom sig som önskar att det gick att förändra det förflutna. Jag väljer att hylla mitt förflutna och tackar det för den person de format mig till, även fast man ibland känner sig som ett misshandlat måndagsexemplar somliga dagar. Vi är alla unika, men långt ifrån ensamma om att bära en tung ryggsäck.

Jag önskar att jag aldrig glömmer bort vart ifrån jag kommer och varför jag är som jag är. Att jag uppskattar det lilla i livet och aldrig,aldrig låter materiella ting ta över. Nu börjar ännu en ny fas i mitt liv, livet med hund och jag vet att det kommer föra mig närmre mig själv. Jag lovar att jag ska njuta utav valptiden men drömma om dagen vi är redo för att stå på ett fjäll och bli ett med naturen.

Bild tagen i Lofsdalen.

  

Hallå!

Denna dag har varit mycket underlig. För det första så kom det en hantverkare, som var en hona och tog av sig skorna. Jag vet, jag är själv ännu i chock. Sen var det ingen fuktskada i köket, de var ju skönt. Sen kom min älskade, efterlängtade, välbehövda telefon och lyckan var total här i Sundbyberg. Tills jag öppnade fanskapet och inget jävla simkort var med. Så nu ligger den där på laddning och lyser upp rummet med sin vackra tillvaro, samt retar skiten ur mig. Skulle nog vilja påstå att hela relationen med denna telefon ligger taskigt till, tänkt dig hur den känner sig, utan någon som helst makt över sitt egna öde ligger den där, som en nagel i ögat på sin nya ägare, nej den ångesten klarar jag mig då utan.

Och apropå nagel i ögat, jag börjar misstänka att Egon tror att han fått tillbaka sina pungkulor. Mars månad och jag har en katt som sjunger i falsett, beter sig som morgondagen inte fanns. Vem vet, Egon kanske föddes med tre pungkulor och veterinären glömde den tredje kvar. Skulle förklara en heldel utav hans beteende. Om någon här har en katt som besudlar kuddar,samt täcken och lyckats avvärja det beteendet, hör av dig! Nu fick jag det att framstå som om allt Egon gör är att juckar sönder våra täcken, så är inte fallet. Han äter,skiter och sover också.

Här har vi Egon i ett nötskal, jag försöker få han att leka med leksaken, i hans värld betyder det, ja vem vet?  Han är lite som fisken Doris i hitta Nemo. 

Vi tog denna bild idag, enbart för att visa att han kan. Sen hur många gånger han missar hör inte till denna bild ;)

Idag fyller världens bästa mamma år! Önskar jag kunde skriva ett helt inlägg där jag hyllar henne. Men när jag ska till och skriva så kommer det inga ord. För det finns inga ord i världen skulle kunna beskriva hur mycket jag älskar och uppskattar henne. Och hur mycket saknar jag inte våra spontan äventyr. Det är något som är säkert, när vi två, mor och dotter ska göra någonting så blir underhållning på hög nivå! De minnen jag värnar om mest och de stunder jag älskar livet som mest, är tillsammans med dig.

Min mamma, lika klantig som jag <3

God eftermiddag.

Fick mitt nya schema idag, helt underbart! Enbart kvällar och två helger i månaden. Så otroligt skönt att kunna påverka sitt egna schema! Mitt schema är helt anpassat så att lilla Loka aldrig kommer behöva vara ensam något alls första året, förutom när vi tränar henne för det givetvis!

Idag fyller Therese år, visst var det 24 år? ;) Med facit i hand, så måste jag säga att hon är en del utav min familj gör mig otroligt glad. Så glad min älskade storebror blir utav henne, gör mig otroligt lycklig och tacksam. Sen att hon är mamma till det bästa som hänt våran familj, Meja. Höjer henne ännu mera mot skyn! Men framför allt är hon en otroligt snäll person som jag funnit som ett stort stöd genom tuffa tider. Så jag önskar dig en toppen födelsedag och hoppas att alla skämmer bort dig lite extra!

Ibland är det verkligen jobbigt att bo 25 mil ifrån sin familj, saknar er enormt här nere!

Fasters älskade lilla Meja ! 

Måndag morgon, solen skiner och jag är ledig. Kan det blir bättre? Igår fick jag en idé, som jag då tyckte var toppen men idag känner mig lite kluven till då jag idag är en smula missfärgad. Jag är ingen såndär som lever som jag lär, utan ännu en gång tyckte jag att färga håret på sig själv lät som en toppen bra sak att göra 22:30, som vanligt insåg jag halvvägs in i projektet att det här bär åt helvete. Så då fick han den där, agera frisör. Håret blev dock bra, men just nu har jag några fläckar som inte riktigt vill försvinna ifrån mitt ansikte. Lätt hänt givetvis och vad kan inte lite smink täcka? Ah, där har vi den kluriga biten, sminket är slut.

Så dagens plan är, handla smink och försöka trolla bort min fläckiga panna. Sen bär det av till Jenny i Kallhäll.Hoppas eran dag blir en toppen dag och att ni kan njuta utav solen.

En härlig sommar bild tagen i Falun, som får oss att längta lite extra!

Ledighet

När alla andras söndags ångest sakta kommer krypandes, slappnar jag av och tänker njuta utav 2 lediga dagar.Trött som få är jag också, alldeles för få timmars sömn denna helg. Så idag är jag 14 år gammal och fnittrar åt allt.Och att han den där andra halvan är hög på värktabletter gör att vi framstår som två flummiga hippies direkt importerade ifrån det glada 70-talet, inte mig emot. Så ber redan nu om ursäkt, då min förmåga att bygga upp en logisk meningsuppbyggnad försvann med den förlorade sömnen. 

Icke att förglömma, vi fick en bild ifrån uppfödaren i helgen. Riktigt kul att se att de börjat bli mer ulliga och att öronen börjat rest sig. Nu närmar det sig, sakta men säkert. Dags att börja införskaffa alla saker också. Givetvis blir det rosa halsband och koppel. Könsneutralt och bra. Har ni något tips på något som är toppen bra för en valp, tveka inte att tipsa!

( OBS i väntan på min nya fina hela telefon, så vägrar jag tanka på ännu ett meningslöst kontantkort, då jag i min otroligt logiska värld får för mig att den kommer till mig snabbare då. Så, vill ni något, ring mig. )

Herr Egon.

Nu ska ni få bli lite nostalgiska, själv så blir jag alltid lite extra kär när jag tittar på Egon som kattunge. Och ni som fick äran att träffa honom som kattunge, ni vet ju att herr Egon, min lilla snuttegris minst sagt var en vilde och envis som få. Som den där hösten kattfan envisades med att släpa hem grannes mögliga duk. Den var så äcklig att man tog i den med tång och slängde in den i närmsta buskage. Men det tog inte många dagar innan den låg där på vardagsrums golvet igen. Men han är ett charmtroll, nu mera innekatt med medhåll ifrån vetrinären, då Egon inte riktigt är smart nog för att vara utekatt.Inte lätt när ens IQ inte stämmer överens med ens ambitioner.Han är helt enkelt ett missförstått geni.

Egon våren 2008.

Egon 4 år äldre, men inte ett dugg visare.

Men för att få galen till harmonisk behövdes en dos kärlek!
En riktig dam vet hur man fostrar sin man, gäller nog alla arter ;P

...

Ni vet sådana dagar då allt går fel. När man ska ta bröd hugger man tag i en plastskål istället. Eller när man springer runt och letar efter mobilen fast man har den i handen, det är en sådan dag idag. Vilket givetvis inbringar en heldel skratt här i lägenheten. Men det är bra att ha en dag som denna när man upptäcker att golvet i köket är upphöjt och vattenskadat, man tar liksom det hela med lite större ro och skattar sig lycklig att det inte var en pool i köket istället. För så är det, värre kan det alltid vara. Så nu lär det väl springa hantverkare här igen (!). En vän sa till mig att det inte var något att vara upprörd över, stiliga rörmokare springandes i lägenheten. De som  varit hos oss är närmare pension, sen med handen på hjärtat; de får vara hur stiliga de vill, all charm försvinner när de kliver rakt in i lägenheten med skor,verktyg och bara skitar ner. Varning för att låta otroligt mesig, men jag tittar helst på min andra tokiga halva. Ibland känns det som en evighet sedan man träffats pga våra arbetstider. Så tycker allt han kan ta ut lite vag ( vård av golv ) och fixa vårat kök. Så kan jag sitta bredvid med ett gott glas vin och heja på!

I helgen är det jobb på tapeten. En sådan här helg då jag bara kommer hem och sover några fjuttiga timmar för att sedan färdas tillbaka! Inte för att jag klagar, mitt jobb är toppen. Önska mig lycka till på pendeln i natt och låt mig för guds skull slippa min "resekamrat", haha!

Lite så känner jag mig idag.

Hallå!

Idag är dagen då jag startar projekt valpsäkra hemmet. Något som han den där tror är något vi kan göra på 10 minuter! Haha, vi är nog det perfekta paret, jag som planerar allt, varje liten detalj och gärna lite mera. Med andra ord, kontrollbehov så det skriker om det! Och han, lugnet själv. Optimist ända ut i fingerspetsarna. 

Så valpsäkra vad fan innebär det då? Ja, tänk om jag det visste. Men idag innebär det att jaga kattleksaker under soffor,sängar och bakom byråer och bänkar. Lär ju hitta en heldel, med tanke på att det finns 2 bollar framme resten ligger väl och myser med dammråttorna på minst sagt suspekta ställen. För hur många gånger har man inte handlat kattleksaker och någonstans lär de ju ligga. Men katter är bra underbara djur, finurliga och  fulla med djävulskap, så lär väl inte hitta några leksaker. Känner dock inga tvivel på att jag kommer hitta dammråttor, de är allt flitiga djur, duktiga på att föröka sig också.. 

Tänkte visa er en bild som långt ifrån ger Loka rättvisa, då hon ser ut som en skitig liten korv på denna bild. Så har snott bilder ifrån uppfödaren. Då vi givetvis glömde kameran när vi besökte lilla Loka och hennes syskon i urskogen utanför Hudiksvall. Känns ju lite sådär urbotat korkat att släpa med sig kameran till Dalarna för att sedan glömma den sista 30 milen.. 

Pappan och mamman, så otroligt fina, snälla och mysiga. Men efter att träffat uppfödarna förstår
man varför, då även de var helt ljuvliga. Och naturen där uppe, får hjärtat att slå ett extra slag.
Sundbyberg, Stockholm i all ära, men inget slår lugnet som finns där uppe i vårat vackra land.

Nyfödda,  6/2 - 2012

Nästan 1 månad 

Bilderna är tagna ifrån: www.yngvesdotter.nu

Hej nära och kära!

Nu tänkte jag börja blogga, mest i brist på annat då jag klättrar på väggarna i väntan på Loka!
Sen kan det säkerligen vara kul för er att läsa om oss här långt borta i huvudstaden!
Så, denna blogg kommer i största allmänhet handla om, Egon, Elsa och Loka.
Inte så mycket om oss, då vi gärna inte lämnar ut oss själva men alla andra går bra, haha.
Ironin bakom oss är även slående, då jag finner det föga troligt att han, han den där som är min andra halva kommer förmå sig att skriva något här!

Men, eftersom jag älskar att skriva så blir det nog inte alls så strikt som jag tänkt mig. Då jag faktiskt börjar lära känna mig själv, tro det eller ej! Sen att jag som är världens stoltaste faster, skulle kunna låta bli att skryta om världens finaste flicka? Det lika troligt som att han, han den där andra halvan skulle tycka det bästa lördagsnöjet vore att möblera om.

Och när ändå möbler är på tapeten, så kan vi väl ha en liten vadslagning? Vilken möbel kommer bli hundmat först? Jag gissar på de saftiga bordsbenen. Vad faller din röst på? Och när Loka har varit produktiv så vinner man äran? Kanske inte så lockande, men ska nog komma på något bra.

                                     En gammal högaktuell bild, min magkänsla säger att
                                     lilla damen Elsa kommer bjuda på liknande mimik
                                     när Loka gör sin stora entré om sisådär 30 dagar.