Såhär ligger det till.

Skulle aldrig gått upp denna morgon. Varför kan man nu undra? Vi börjar från början, inatt har min andra halva haft show. Vaknade första gången utav att han ligger och skriker " POOOOWER" i sömnen. Vilken jag fann otroligt underhållande och började asgarva. Happ, då skulle man somna om, lättare sagt än gjort när mysmaskinen Elsa fattat att man var vaken. Hennes taktik är grym dock, vem kan somna när en katt tuggar på ens ögonfransar? Eller plockar ögonbrynen? Tillslut var fröken nöjd och jag somnade om, för att ganska snabbt vakna utav att han den där sjöng, högt och härlig. Såklart vaknade fröken också. Och så fortsatte det.

När väl klockan ringde, var jag otroligt lättad att denna natt äntligen var slut. Trots att jag jobbat helgen och var ledig gick jag upp med han den där, otroligt lättad att det faktiskt fanns ett slut på världens längsta natt. Solen lyste upp tillvaron och allt gav ett sken utav att detta kommer bli en bra dag. Men tröttheten kom sakta krypande, likt molnen som efter ett par timmar trollat bort solen. Sen började ett flimmer sprida sig över synfältet, då vart det bara att inta migränmedicinen och ansluta sig till mörkret. 

Så vaknar jag upp utav att Egon tyckte att det var dags att vakna. Lite små groggy utav medicinen gick jag ut i hallen för att hämta posten och mitt simkort. Trodde jag, inget jävla simkort. Då skrev jag ett mycket vänligt mail till katshing och mer eller mindre bad de fara och flyga med lite finare ord. Kom i kontakt med tele2 som lovade mig ett simkort senast torsdag och skulle det inte vara hos mig då så skulle jag givetvis kompenseras. Något katshing inte ens nämnt. Skit företag. Synd bara att jag inte gav upp hoppet om katshing tidigare. 

Nu blir det att bädda ner sig i soffan resten utav dagen och mysa med katterna. Så är nog all huvudvärk snart borta. Vad kan inte lite kärlek bota? Sådär appropå kärlek, så har Loka varit ute för första gången i sitt liv idag! 

Tack och bock för oss idag, soffan kallar!