Loka

Något jag älskar att göra är att lägga mig på golvet bredvid Loka när hon sover som djupast och bara ligga där. Inte röra, inte prata utan bara lyssna till hennes lugna andetag. Det är något i den stunden som oavsett vad som sker omkring oss känns så nära, äkta. När hon sedan vaknar till ger hon mig en mjuk puss i ansiktet för att sedan somna om. Sen ligger vi där och jag bara njuter av hennes närvaro. 

Jag kommer aldrig någonsin kunna leva utan hund igen, aldrig. Jag drömmer dagligen om att skaffa en till galen samojed, om några år är vi där. Om några år bor vi öde, om några år bor vi långt bort ifrån Stockholm och jag längtar så mycket att det värker. Vi är påväg mot våra drömmar men vi tänker absolut njuta av resan dit. 

Det bästa Loka har lärt mig under sin korta tid i mitt liv är att jag måste leva mitt liv för mig. Och det finns ingenstans där jag är mer mig själv än när jag traskar runt planlöst i skogen med min andra halva och med en galen isbjörn springades kors och tvärs. Och jag kommer alltid vara tacksam för att Fredrik krigade för att det var en samojedhund vi skulle ha, kunde inte blivit bättre.

Loka imorse, envisare än en röd gris (hon skulle absolut inte ut på någon längre promenad) men älskad som få.