Det är tungt nu.

Det är ena höften som är boven och gör henne sne i de flesta muskler. Just nu håller vi på att reda ut hennes muskler och förhoppningsvis kan vi lätta på spänningarna och strecha ut henne. Min älskade lilla tjej som förmodligen varit såhär sne ifrån dag 1. I två veckor kommer vi gå in intensivt, vet inte hur många besök vi har inbokade, men vi ska dit varannan, var tredje dag. Och hon går på smärtstillande medicin hela tiden nu. Jag vet när jag ska ge henne extra stöd, jag kan numera se exakt när hennes kropp inte orkar mera, när den byter läge och sliter på kroppen, vilket gör så ont då det är i väldigt många vardags moment.

Hon har inte hunnit fått några pålagringar på höfterna än, vilket är otroligt skönt. Vi reagerade tidigt och det ger henne åtminstone en ärlig chans. Men det är klart att huvudet snurrar iväg och vi kommer aldrig utsätta henne för mer än vad som är värdigt. Någonstans får man dra en gräns, vi är inte där ännu men Loka kommer i första hand. Sen är det klart att man med noll aktivtet och mediciner kan låta en hund leva tills den dör av ålder, men det är inte vad vi strävar efter. 

Målet är att hon ska kunna leva ett liv där långa promenader inte ses som något ont, att hon ska slippa behandlingar varje vecka och framför allt slippa äta smärtstillande resten av sitt liv. Hon är snart 2 år, det handlar inte om att ge henne några sista år i livet, utan det handlar om att kunna ge henne ett helt liv.