Status nr 2.

Vad jag än skriver så känns det fel, jag vill inte ge sken av att vi gett upp samtidigt som jag vill berätta att vi agerar utifrån vad våra hjärnor säger, inte hjärtan. Idag fick vi svar på alla provtagningar vi gjort och de kom tillbaka utan något, inga förhöjda värden som tyder på en infektion/inflammation och inga fästningburna sjukdomar.

Vi har pratat om den stora förändringen hos Loka med medicinen och ja, hon har ju ont. Det finns typ en liten chans i helvetet att hon haft en liten inflammation som inte gett förhöjda värden på blodproven, men samtidigt måste man vara realistisk och inte få för mycket hopp, då veterinären knappast trodde en så pass liten inflammation skulle påverka henne så mycket. Om det nu är så att hon haft en liten inflammation kommer hon inte visa någon skillnad i sitt beteende på torsdag när hon haft en dag utan antiinflammatoriskt samt med vanlig aktivitet, ingen tyngre får hon utsättas för. Men vanliga promenader ska hon klara, en dag på dagis på dagis ska hon klara, gör hon inte det så hade vi helt enkelt inte tur.

Det vi gör nu (som sagt, föga troligt att hon haft en liten inflammation,så utredningen fortsätter redan nu), är det sista vi gör innan vi åker till strömsholms djursjukhus men förhoppningsvis hittar vi det vi söker efter. Loka kommer tillsammans med veterinär och sjukgymnast kännas igenom för att försöka hitta källan till hennes smärta för att sedan röntga det området och förhoppningsvis hitta något vi kan åtgärda. Hittar de inget, har vi gjort allt vi kan här och då vänder vi oss till ortopedin på strömsholm som vi i samråd med gjort upp den här planen.

Men just nu känns det jobbigt, man vill ju inte att hon ska ha jätte ont och man vill bara hitta orsaken till allt det här nu nu nu. Jag har ett väldigt bra tålamod för det mesta, men nu känns varje dag som en evighet. Vill bara hitta orsaken,helst igår.

Lugna livet för Loka, förhoppningsvis kan hon snart härja som hon borde.