| Loka och den japanska spetsen Donna. |
måndag 4 juni 2012
Dagen
Dagen har gått i stillhetens tecken, otroligt mysig dag. Många liter kaffe och gott sällskap. För både mig och Loka. Imorgon är det sista valpkursen, tråkigt nog. Längtar redan till vardagslydnads kursen, sen blir det helt klart att testa på viltspår med fröken, tror det verkligen kommer vara något hon kommer att gilla. Finns så otroligt mycket jakt i henne.
Meja
Inatt drömde jag om denna lilla tjej, som växer på tok för fort för min smak. En tur till Dalarna och till fasters lilla hjärta behövs. Hon måste bara sluta växa nu, så jag hinner mysa lite med en bebis och inte en tonåring som i drömmen. Var dock väldigt konstigt, hon var en tonåring men drack ur nappflaska, kunde inte prata, hade blöja och låg i Johans famn hela tiden. I drömmarnas land kan allt hända, oavsett hur osmakligt det är.
I musiken andas du.
Ibland brukar jag dansa med min pappa, fast han inte längre vandrar på denna jord och en vacker dag ska jag lära mina barn att lära känna honom genom musiken. I ett lyckans rus är vi äkta, fläckfria, där firar vi livets goda och glömmer bort det onda. I döden fann vi varandra och aldrig,aldrig kommer vi förlora oss igen. Han har aldrig varit mig närmre, fast jag aldrig kan snudda vid hans hand.
I sommar ska jag göra en viktig resa, jag ska tillbaka till friheten. Finns ingenstans jag känner mig så fri som i sommarstället i Kullsbjörken. Ingen el, inget rinnande vatten och ingen mottagning. Ibland är hela släkten där, ibland var det bara vi oavsett så kommer huvudpersonen fattas och jag har inte haft styrkan nog att åka dit ännu. Jag vet att de kommer göra så otroligt ont att se hans rock hänga där, se hans tofflor stå orörda på morgonen. Första solnedgången utan hans närvaro kommer slita mig i tusen bitar, men jag vet att redan den andra kommer kännas som en befrielse. Jag måste gå sönder lite för att läka helt.
I sommar ska jag göra en viktig resa, jag ska tillbaka till friheten. Finns ingenstans jag känner mig så fri som i sommarstället i Kullsbjörken. Ingen el, inget rinnande vatten och ingen mottagning. Ibland är hela släkten där, ibland var det bara vi oavsett så kommer huvudpersonen fattas och jag har inte haft styrkan nog att åka dit ännu. Jag vet att de kommer göra så otroligt ont att se hans rock hänga där, se hans tofflor stå orörda på morgonen. Första solnedgången utan hans närvaro kommer slita mig i tusen bitar, men jag vet att redan den andra kommer kännas som en befrielse. Jag måste gå sönder lite för att läka helt.
söndag 3 juni 2012
När livet leker.
Idag mötte vi upp Marie och drog till hundrastgården och sedan vidare till Råcksta sjön för ett behövligt bad. Inte en själ ville hälsa på min sötaste lille lortgris, själv blir jag bara lite extra kär i henne.
| Tittar man noga, så ser man faktiskt världens sötaste tassar! |
Efter regn kommer solsken.
Idag finns det åtminstone lite hopp, då solen kikar fram mellan skurarna. Idag är fröken 16 veckor, stora damen snart ju. Fort går det och framåt. Idag har Loka insett att regnrusket inte är här för att stanna, så det gäller att ta vara på varje vattenpöl som finns innan de försvinner.
| Mobilbilder, som vanligt. Måste bli bättre på att få med mig kameran. |
lördag 2 juni 2012
Vädergudarna måste hata mig.
Regnet öser bokstavligen fortfarande ner. Men inte hindrar det oss för att ge oss ut, icke! Dock så fick vi sovmorgon till 09:46 idag, helt overkligt. Bortsett ifrån att vi var ut vid 04:30 i 5 minuter, men det var det helt klart värt. Vi gick ner till rastgården och lekte, älskar verkligen när det är helg och vi kan göra saker ihop allihopa. Men där fanns inga andra hundar, perfekt för oss då vi håller på att lär Loka, touch(target träning)! Vad är detta då? Jo, vi skriker/ropar touch och då kommer hon i fullfart och trycker/slår nosen mot handen. Funkar helt briljant, hon tycker det är hur roligt som helst och vi får henne att komma till oss med vilja.
Men kommer dröja länge innan jag kommer lita på att ha henne helt lös, åtminstone i vår omgivning. Sen när bilen inte är något problem längre och vi kan åka iväg till riktig skog, så kanske,kanske vi kan släppa henne lös. Än så länge får vi köra med lina och i hundrastgården, då Loka är en riktig jägare och hinner man inte avbryta henne i tid, finns det inte en chans att hon kommer till oss, än.
Sen nästa varje vardag, är vi ute med en annan hund (och bästa Marie), utan att leka. Viktigt för henne att lära sig att man kan vara lugn bland andra hundar eftersom hon är ensam hund.
Men kommer dröja länge innan jag kommer lita på att ha henne helt lös, åtminstone i vår omgivning. Sen när bilen inte är något problem längre och vi kan åka iväg till riktig skog, så kanske,kanske vi kan släppa henne lös. Än så länge får vi köra med lina och i hundrastgården, då Loka är en riktig jägare och hinner man inte avbryta henne i tid, finns det inte en chans att hon kommer till oss, än.
Sen nästa varje vardag, är vi ute med en annan hund (och bästa Marie), utan att leka. Viktigt för henne att lära sig att man kan vara lugn bland andra hundar eftersom hon är ensam hund.
| Blöt Loka, men lycklig. Hon älskar verkligen regn, vatten och rusk! |
![]() |
| Oplanerat första dopp, lyckan var total. |
fredag 1 juni 2012
Det finns inget dåligt väder,bara väldigt dåliga kläder.
GAAAH, regn,regn och några hundra liter mera regn. Loka lever dock livet, djupa härliga vattenpölar att plaska runt i. Min vattentäta jacka, mäktar inte med. Så, i helgen blir det att åka och handla regnkläder som faktiskt klarar av regn. Och mina skor, som också ska klara regn är lika effektiva som ett par toffler, kanske sämre ändå, i ett par toffler rinner varjefall vattnet ut. Tofflor, toffler? Dialekt fel eller är båda lika rätt?
Nu ber jag till vädergudarna, för åtminstånde lite duggregn.
Nu ber jag till vädergudarna, för åtminstånde lite duggregn.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
