Katter,hundar och Egon.

Vi brukar ha en daglig motionsstund med katterna här hemma, oftas när Loka är ute. Katterna får leka med laserpekaren, men idag fick Loka vara inne och titta på medan katterna busade. Det var en utmaning för henne, hon får inte jaga laserpekaren någonsin. Men tror inte laserpekaren var det svåra för henne, utan att katterna röjde. Loka och Egon har ofta race här hemma, så hon är van att få springa tillsammans med katterna. Men idag satt hon bredvid och tittade på, med massa beröm och kontakt så satt hon kvar utan problem. Lite simpel inomhus träning för Loka men otroligt effektivt för att utveckla hennes passiva sida.

Idag skiner solen, så jag ska kidnappa Ponyo och traska runt lite sjöar samt titta förbi någon rastgård för att se om det är tomt någonstans. Tvivlar dock på det, solen brukar locka fram de flesta. Så idag blir det även en prövning för mig, vara ute själv med odjuren tillsammans med ett fullproppat Sundbyberg. Loka och Ponyo är väldigt olika i sättet och därför måste jag vara ännu mer lyhörd. Ponyo gillar att skälla på vissa andra hundar, dock inte utfall vilket gör att det är lätt att distrahera honom om man ser andra hundar före honom. Men hinner man inte med och han hinner komma in i stress är han väldigt svår att bryta samt distrahera vid nästa möte. Eller han skäller inte direkt på andra hundar, utan han tittar mer på en och berättar "Vet du, det går en hund där borta. Jag skulle kunna leka med den,pussa på den. Hör du vad jag säger?Hunden där borta ser väldigt lekvänlig ut, kom igen vi går dit ". Inte mer accepterat men ändå Ponyo i ett nötskal. Och Loka henne måste man vara otroligt konsekvent med när hon är ute på promenad med sin prins, för hon tycker minsann att man kan få leka i tid och otid i koppel. Lite samma där, gäller att bryta henne i rätt tidpunkt så går det bra. Oftas får Ponyo sig ett tjuvnyp när vi står stilla och väntar på gröngubbe, men i 8 fall av 10 lyser Lokas ögon upp med "full i fan" blicken innan så räcker det med ett "Loka" ifrån min sida. Men allt ovan beror helt på dag, hos både Ponyo och Loka. Tror det är den där beryktade envisheten hos samojeden som spökar helt enkelt :)

Men oavsett om de har med sig sina öron eller inte idag, så ska det bli mysigt. Älskar att se Loka så nöjd med livet som hon är när hon har sin prins vid sin sida. Ponyo är lite som en bonushund i våran familj som tillochmed katterna accepterar, (inte riktigt säker på ifall Egon ens fattat att det är två olika hundar,ännu dock och Elsa accepterar honom men gillar han inte )

Det är väldigt mycket, hjulet snurrar men hamstern är död över denna herre. 

Snö

Älskar, fullkomligt älskar mitt schema just nu. Fredagar är nästan alltid lediga och måndagar är alltid lediga. Fast ledig är man väl inte, men man behöver inte ta sig någonstans. Så idag är Loka hemma med mig, vi begav oss ut i snön imorse för en promenad. Härligt att snön får ligga kvar lite! Sen njuter man lite extra när alla gnäller över att våren nästan var här, finns inget bättre väder än snö. 

När huvudet är dumt får kroppen lida.

Haha, åh idag har inte varit min dag någonstans. När klockan ringde förhandlade jag med mig själv och förhandlade bort såväl hårtvätt som smink för att få några minuter extra sömn. Vilket gjorde att jag var ännu tröttare när jag väl behövde gå upp. Packade om väskan (vilket jag fick ångra sen) och drog iväg med en lika seg hund mot dagis. Missar bussen ifrån dagiset med typ en minut samt inser att jag packat ur mitt sl-kort. Känner att jag har på mig alldeles för lite kläder och huttrar lite små bittert tills nästa buss kommer. Köper en sms-biljett, ser att jag visst haft spotify igång hela natten utan att haft laddaren i, så mobilen kommer garanterat dö under dagen.

Kommer till skolan, inser att jag redan varit på just den här föreläsningen och att jag är där i onödan. Gick hem i pausen och inser att jag inte har några nycklar. Klockan är 10 på förmiddagen och jag känner för att sjunka genom jorden. Försöker få tag i Fredrik, känner lite panik över att mobilen har 6% batteri. Fredrik är inte på sitt kontor så jag stänger av mobilen och går till ett café för att ta en kopp kaffe och plugga. Men, böckerna slängde jag ur imorse. Så köper mig ett nummer av vetenskapens värld som jag redan har hemma,men inte hunnit läsa ännu. Nästa nummer kommer på måndag, såklart.

Försöker få tag i Fredrik igen, utan resultat. Ger ett försök och slänger iväg sms till vänner i närområdet. Men ganska få som har en förmiddag mitt i veckan helt ledig, så stängde av mobilen och började röra mig mot dagis. Tänkte att Loka lär ju knappast lida av att få vara ute.

Något sönder frusen får jag tag i Fredrik vid 13:30 som kommer hem en halvtimme senare med ett hånfullt leende och släpper in mig i värmen. Vad hade jag på mig? Strumpbyxor, kjol, t-shirt och vårjacka. Men Loka har garanterat haft en super bra dag med sin matte.

Tisdag

Idag har jag fått träffa Henny ♥, så sinnessjukt liten mini människa. Ungefär 2500 gram tung och hela 2 veckor och 4 dagar gammal. Syns klart och tydligt att det är Paulinas lilla underverk, exakt lika näsa som sin mamma. Det var Paulina och Hennys primärtur helt själva idag, så vi träffades ute och lät odjuren underhålla vandra. En toppen dag med andra ord.

Röntgen

Loka vart en smula frustrerad att hon inte fick ligga kvar i gräset (inlägget under) och gav mig en minst sagt uppgiven blick när vi kom in till veterinären. Hon fick sig en cocktail och försvann in i dimmans värld. Sen tog vi 13 plåtar på Loka. Så allt ifrån svanstip till hennes små söta tår finns numera på bild. Resultatet? Ingenting. Vi hittade ingenting. Eller jo, hennes höfter ser bättre ut så träningen har gett resultat. Ena höften kommer inte gå att få bättre då självaste skålen är för grund. Så den är ju som den är, men vore väl själva fan om vi inte lyckas bygga in den i muskler. 

Men hursomhaver, så känns det bra. Det kommer få ta ett tag att bygga upp henne steg för steg. Hon kommer gå på laserbehandlingar samtidigt som vi kommer köra med Novafon hemma varje dag (istället för massage) och hon kommer få sprutor med något namn som hjälper kroppen att producera ledvätska och sånt klaffs. Det blir bra det här, gäller bara att skynda långsamt.

Mobilblogg - Loka

Vi är påväg till veterinären, Lokas skelett ska få leka lite fotomodell idag! Men Loka tycker minsann att hon kan få ligga här istället, hon hälsar att hon inte alls vill bli bjuden på en cocktail som gör att hon somnar. Hon menar att de bara en skumma "fotografer" som gör så. Försöker dock förklara skillnaden mellan djur och människor men det enda hon kontrar med är "Du kan vara ett djur" sen gnider hon sig lite extra mot marken samt fnyser åt mig.

There shall come a day when we shall all be free and see the beauty in your heart

Idag har jag varit någon saknad nära, det är underligt hur någon som inte finns längre kan vara så närvarande. Om två månader har det gått tre år och jag raderade hans telefonnummer för bara några månader sedan. Antar att det fanns en trygghet jag behövde genom att kunna scrolla förbi pappa lite då och då. Tror aldrig det kommer kännas naturligt att han inte finns längre. I år fyller jag 25 år, kan bara föreställa mig vilken gråtfest vi hade haft tillsammans om han fanns. Min pappa, mitt största fan som grät av glädje åt varje framsteg jag tog.

Ett minne jag håller kärt var när vi var i sommarstugan och jag gick ut ifrån en av lillstugorna för att hitta min pappa rödgråten på trappen utanför. Varför? Jo han hade suttit utanför stugan och ljuvlyssnat på mig när jag sjöng, precis sådär högt som man gör när man inte tror någon annan hör. Att växa upp med honom var inte alltid lätt, men det var väldigt lätt att älska honom. Ibland fanns det som en gigantisk barriär mellan oss, det fanns inga ord som kunde minska avståndet,sveken eller saknaden. Men vi har alltid funnit varandra i musiken. Där behövdes inga ord, där fick känslorna strömma ut och kärleken in.

Idag har jag lyssnat på Groundation med slutna ögon och sett honom dansa som han alltid gjorde när musiken hade det där lilla extra. När musiken bjöd på ett glädjerus. Sista gången vi satt på hans altan utan att säga ett ord, fast vi sa allt.Då lyssnade vi på Groundation. Solen sken, vattnet glimmrade och musiken blandades med ljudet ifrån förbi passerandes knastrande steg på grusvägen utanför tomten. Jag tar mig ofta tillbaka till just den dagen, för att få lite glädje och värme när verkligheten blir för kall och grå.


Orden som aldrig hann fram och årsdagen som bara försvann.

Ett år och du kommer alltid fattas mig.

När vinden blåser mig i ansiktet och solen lyser upp tillvaron.

Stunden då lyckan sprider sig i bröstet, delar jag alltid med dig.

Varje gång glädjen blir för intensiv och lyckans tår dansar sin

väg ner för min kind, vet jag att jag är din dotter.

Alla de gånger musiken strömmar rakt in i min själ, sjunger jag för dig.

Livet utan dig har lärt mig att hitta dig, förstå dig.

Du är saknad,älskad och förlåten. 

1951-07-10 - 2011-04-18