Loka den kloka

I lördags var vi ute i skogen med Paulina och Ponyo, vi brukar gå till ett par fårhagar och släppa odjuren fria eftersom Ponyo behöver en inhägnad. När vi klev in i hagen, stack odjuren åt olika håll. Själv hade jag ett öga på Loka, som hittade en tuva med jätte gott gräs, 10-15 meter bakom denna tuva stod det en hel rådjursfamilj, inne i inhängaden. Så upplyste Paulina om läget och prio var att få Ponyo att missa rådjuren, vilket vi lyckades med tack och lov. Så vi gick därifrån, Ponyo i koppel och Loka lös ut i skogen istället. Och vi pratade om Loka, samojeden Loka, min och Fredriks första hund gick runt lös i skogen med hur mycket rådjur som helst, hästar som red förbi och andra hundar med sina människor med full fokus på sin mamma:)

När vi skaffade Loka hade vi inga vänner som hade hund, vi hade aldrig gått en hundkurs. Men Fredrik var bestämd, han skulle ha en samojed, något han drömt om sedan han var liten. Han var så säker på att vi skulle växa med uppgiften och jag tror ingen av oss förstod hur mycket Loka skulle komma att betyda för oss. Jag vet inte om jag tycker samojeden har ett oförtjänt rykte som svår hund eller om det bara är så att samojeden passar oss väldigt bra. Vilken ras som helst blir ju en större utmaning om den är understimulerad. Men, det jag ville säga var mer att jag är stolt över oss, att vi lyckats så bra.

Men den bästa läraren i våran resa är Loka, hennes språk är så tydligt och bara man tar sig tiden att lyssna på henne så får man så mycket kunskap tillbaka. Hon är helt perfekt för våran vardag och jag känner mig lyckligt lottad som får dela mitt liv med henne. ♥

Isabel i ett nötskal.

Senaste dagarna har jag stört mig på mina glasögon, har haft som en konstig hinna över dom. Idag förstår jag varför de helt plötsligt aldrig blev rena. Jag har råkat byta ut min spray jag gör rent glasögonen med mot  Feliway kattspray... Tur jag inte röker längre, eftersom det medlet är extremt brandfarligt :) Vi fick oss ett gott skratt här hemma när jag upptäckte mitt misstag imorse. Inte lätt att se skillnad när man är blind utan glasögon, fast så blind är jag inte utan skrämmande nog en extrem vane människa. Att förgifta mig till döds är nog en enkel match, haha!

Och det roliga är att Egon har varit som galen i mina glasögon de senaste dagarna, tuggat och buffat på dom, nu förstår jag ju varför! Jag som trodde han ville mysa med mig, haha.

Ursvik

Igår åkte vi till Ursvik efter dagis, det var en glad hund som sprang runt i skogen. Det står i början av spåren att hundar ska vara kopplade i spåren så brukar ha henne kopplad när vi är nära stigen/spåret och lös när vi gått in en bit i skogen. Däremot kom vi till en pöl igår och där stannade vi bra länge. Loka och hennes vatten, hon kan leka med vattnet genom att slå med tassen på ytan och sedan fånga bubblorna och vågorna med munnen i en evighet. Tur man är en såndär fjant som bara myser ända ut i fingerspetsarna av att se sin hund lycklig, då tappar tiden betydelse om man är i rätt "mode" som människa.

Idag är vi båda två lediga, så vi tog en sovmorgon och en "gör vad du vill" promenad där Loka helt enkelt bestämmer vart vi ska gå. Nu väntar vi på att Paulina ska höra av sig dvs när Henny är nöjd med livet så ska vi åka iväg någonstans med odjuren :)

Torsdag

Någon mer som känner av pollen? Herregud vad mina ögon rinner idag, men vad gör det? Solen skiner och regnet är långt långt borta. Jag ska snart hämta hem min lurvboll ifrån dagis och glömma bort allt vad plugg innebär resten av dagen. Funderar på att åka direkt till skogen efter dagis med lite bra musik i öronen och med en glad hund vid min sida. Glad men döhungrig hund, då hon skippade frukosten idag. Kanske fyller jag en termos med kaffe och tar med en låda mat så har vi lite picknik.

Sen skickar jag massa styrkekramar till Luna som får se till att vakna upp som en ny hund efter operationen på fredag. Lillskrutten som har så mycket otur hela tiden, tror det ligger i släkten. Oavsett tur och otur så de är ändå helt perfekta ♥

Fina lilla Luna

Sundbyberg

Nu är vi hemma i underbara Sundbyberg igen, har verkligen varit underbart att få träffa Meja så mycket som de här dagarna. Älskade,älskade unge. Det är en sak som är säker, min älskade brors barn kommer alltid äga mitt hjärta. Hur många eller hur få de än är, så kommer jag älska dom högt. Jag kommer själv aldrig skaffa barn, så i mitt hjärta kommer de alltid ha en enormt stor plats.Känner mig riktigt kärleksfull just nu, träffat de som ligger mig närmast hjärtat och nu återförendad med min stora kärlek. Några nätter ifrån honom känns som en evighet. Loka är otroligt glad över att vara hemma igen, hon och Egon har verkligen tagit igen de förlorade dagarna.

Och en sak jag är tacksam för är att Loka mår bra, vi hade verkligen turen med oss för några kvällar sedan. Vill inte ens tänka på hur illa det hade gått om inte turen var på våran sida. Vi körde hem på kvällen genom små byarna mellan Säter och Falun, det var bäck svart ute och när vi närmar oss en kurva möter vi en bil. Tur i oturen märkte jag att han som körde inte skulle blända av i tid. Så jag saktade ner och förberedde mig på att bli bländad men fick snabbt inse att han inte bara sket i att blända av, han sket även i att han hade möte och genade genom kurvan på den smala vägen. Så jag fick tvärnita och veja ner i diket och allt jag ser i backspegeln är Loka i luften. När bilarna efter vad som kändes som en evighet stod stilla, skrek Loka. Fy så hon skrek och jag flög ur bilen till backluckan till en hysterisk Loka, som bara var rädd ♥ Samtidigt kommer en skamsen 18-19 åring och bad om ursäkt. Vad jag sa till honom minns jag inte, brydde mig bara i Loka. Som under omständigheterna mådde bra, men kan ju säga att hon inte direkt vill hoppa in i bilen längre. Väl i bilen är hon lugn, men just att hoppa in i bilen är lite av en kamp. Jag hoppas det ger sig med tiden.

Mina ♥

Mobilblogg - Min skatt

Loka ligger på svärföräldrarnas tomt utan staket okopplad trots områdets alla utekatter. Samtidigt som svärfar byter däck och har en illa låtande kompressor och skruvdragare igång men min älskade skatt ligger lugnt och sover i skuggan.

Falun

Jag är i Falun just nu, jag och Loka. Vi bor under samma tak som Meja, granne med naturen och har det så bra vi kan ha det. Låter bilderna tala för sig själv helt enkelt. Skönaste med morgonpromenaden var att vi mötte en hund med ägare. Annars var det bara vi, precis det här behöver jag just nu.

Loka hälsar att den där bron går hon inte ett steg på.