Loka

Vi hade en tid inbokad för röntgen i torsdags men vi åkte därifrån efter 30 minuter. Innan de skulle söva Loka så ville vi träffa veterinären, då vi kände oss lite utlämnade. Att få ordet tumör slängt i ansiktet och sedan vid ett telefonsamtal en vecka senare höra "Ni känner er hund bäst, men agrias veterinärer har godkänt ingreppet och hittar man något så finns det goda chanser att man hittar det tidigt" så vågar man väl inte chansa? Loka var bättre men inte bra, hur ska vi utan medicinsk kunskap kunna avgöra om hon har ett tumör i noshålan, när hon fortfarande mår dåligt. Så vi bokade in en tid helt enkelt, kvällen innan kände både jag och Fredrik att Loka var bättre men inte frisk. Så vi åkte dit på torsdags morgonen och ville prata med veterinären innan Loka sövdes, vilket inte var rutinen.

När veterinären kom in, så berättade vi allt. Han läste journalen samtidigt som han skakade på huvudet och frågade varför inga odlingar tagits? Och, ja det kan man undra - alla jag pratat med om detta har frågat mig vad odlingarna visade, alla förutom de 3 tidigare veterinärerna vi träffat. Han kollade på alla andra prover som tagits, där inget pekade mot ett tumör. Så veterinären vi först träffade på väsby efter att duvbo remiterat oss dit - hoppade över några steg och missade avgörande prover som faktiskt kunde visat om de fanns något som tydde på cancer utan hoppade direkt till röntgen.

Vi åkte hem med förlängd antibiotikakur, Loka blev fri ifrån sin vila och skulle leva ett normalt liv. Nu är kuren slut om 6 dagar, återkommer problemet så ska vi tillbaka och ta en odling och leta efter orsaken utan att nödvändigtvis skrika ut tumörer och dödsbud direkt. För det kräver inte mer än en snabb googling så lär man sig att prognosen för tumörer i nosen inte direkt ger något sagoliknande slut.

Vi har varit till helvetet och vänt dessa dagar, jag är oerhört glad över att Loka mår bra, blir bättre för varje dag men otroligt matt på hur allt gått till. Om hon inte blir frisk tror jag faktiskt att jag kommer samla ihop alla journaler och vända mig till - vet inte vart men långt ifrån allt det här. Antar att det är mänskliga faktorn som ställt till det här, att vi inte gjort allt på samma ställe och därmed föll saker mellan stolarna. Men hennes journal har varit med henne hela tiden, ifrån första besöket till förhoppningsvis det sista.

Så nu har Loka fått träffat sina kompisar igen, gått långpromenader och äntligen fått busa av sig med oss tillsammans med favorit leksakerna.