Jag skulle valt inre ro.

En liten efterlysning. I år går mänskliga rättighetsdagarna av stapeln i Stockholm, än så länge är temat obestämt. Det är grymt intressant och lärorikt, pågår i 2 dagar. Jag var där 2007 och minns fortfarande de flesta seminarium jag gick på. Jag och en till ska gå, men ju fler man är desto roligare blir det eftersom alla människor är unika och resonerar på sitt vis. Boende hos oss är givetvis självklart om man inte bor här i fjollträsk, som faktiskt inte alla gör ;P Vore kul om vänner/bekanta som tycker detta är intressant(livsviktigt,haha)ämne kunde delta! Vi kan ha en grym helg med lärorika dagar och vin-fyllda filosofiska nätter där vi kommer fram till lösningen på alla världens problem! Det brukar vara i mitten utav november och biljetterna brukar ta slut rätt fort, så när datumet blir spikat så gäller det att beställa biljetter! 

Ifrån det ena till det andra, så med det här ville jag berätta att jag är tillbaka, på riktigt tillbaka med glöd och passion! Jag älskar livet och livet älskar mig. Fuck cancer, fuck destruktiva levnadsförhållande,fuck osunda vänskapsband och hej livet! Det låter klyschigt, men att välja sin väg, sitt liv oavsett hur många man förlorar på vägen är värt det. Inget varar för evigt, framför allt inte livet. När man stänger en dörr, öppnas en annan.

Where backstabbers get by and honesty don't fly

And jealousy's not something new

There's danger for strangers and envy for changers.

Millencolin - Danger for stranger

Mobilblogg - God morgon!

(Inlägget skulle publicerats 06:30 men tröttheten fumlade till det, ganska direkt efter åt jag frukost jag var för trött för, då jag rostade mögliga mackor, tog tragiskt nog för lång tid innan jag förstod varför de smakade urk)

Min kropp skriker efter mera sömn! Försov mig igår men hann i tid till jobbet! Och efter jobbet vart de plugg tills jag stupade. Helgen är min sista helg, sa upp mig i veckan. Känns konstigt, sorgligt samtidigt som de känns helt rätt och super kul att fokusera 100% på det här nu.

Andra halvan är en ängel,världens bästa pepp maskin :) och ser till att Loka har det super bra. I början finns det ingen tid över just för mig. Igår skulle jag ta en mys bild på Loka när hon låg mellan oss i sängen, haha lite fail på den..

.....!!

Den där magkänslan, den där som bygger upp paniken inom än när man tror att man är osäker, när man ångrar att man faktiskt gick ut överhuvudtaget, bör man lyssna på. Men samtidigt, måste man kunna få röra sig fritt, ta sig hem ifrån såväl jobb och krog mitt i natten som tjej/kvinna/dam utan att vara rädd för att bli förstörd för resten utav sitt liv.

Och jag är glad att jag katastrof tänker, oerhört! Fast det begränsar mig i min vardag. Men det gör inte att det är rätt beteende, för jag ska inte behöva vara mer rädd än en man. Inatt blev en ung kvinna, några gator bort ifrån där jag bor förstörd för livet. 5 män tyckte sig ha rättigheten att ödelägga hennes liv. Jag kan inte ens föreställa mig hur man går vidare med livet efter något sådant.

Det farliga är att någonsin känna sig trygg, de flesta typer utav överfallsbrott sker i anslutning till hemmet. Så när man slappnar av och börjar känna av hemmets trygga vrå, när rädslan utav de för följande stegen avtar tappar man fotfästet och får hela sin värld förstörd. Jag vill säga att Sverige kommit långt, men när händelser som det här sker känns det som om vi är tillbaka på 1800-talet där kvinna avhumanitiserades och fyllde en funktion i samhället genom att finnas till för männens behag.

Gruppvåldtäkt i Sundbyberg.

Dagen!

Idag hann vi med att träffa Lokas prins en sväng på eftermiddagen, mycket kärt återseende. 

Lite bilder ifrån dagen;

Nyckel till framgång bakom skolbänken.

Tisdag.

Idag är Loka frisk! Inga nysningar eller så. De var lika igår, så idag fick hon börja med sina vanliga promenader och även de har gått fint! Hon blir hemma imorgon från dagis, bara för att se att de håller i sig. Men sen ska hon få gå tillbaka, vi ska även träffa Lokas prins imorgon, när jag slutat skolan. Tror Loka kommer bli överlycklig!

Sen släppte moffande också bara sådär igår, misstänker att det var obehagligt för henne med rök när hon mådde dåligt. Jag vet faktiskt inte vad de var som snurrade i hennes skalle där, då hon i vanliga fall är väldigt orädd utav sig.

Själv är jag helt slut i skallen! Hur kul som helst att ha börjat plugga, men en skaplig omställning mot min tidigare vardag, så somnar nog grymt tidigt idag. Snön är tillbaka, vilket känns skönt! Lär bli dåligt med uppdateringar denna vecka, då det är massa nytt samt att jag jobbar i helgen.

Lokas prins :D

Mobilblogg

Fick tvinga upp den här damen idag! Men hon vaknade snabbt till liv när hon såg att snön är tillbaka!!! Äntligen!

Tips mottages gärna.

Nämen hej mitt nya liv! Är så otroligt glad, äntligen börjar min resa! Allt känns toppen nu, precis som jag visste att det skulle göra. Haha, en jag går en kurs med kände igen mig, men kunde inte riktigt placera mig. Det visade sig att hon sett mig och Loka, för att hennes mamma bor i mitt område. Och ja, Loka gör ett intryck på de flesta vare sig jag är medveten om det eller inte! Mycket underhållande :D

Sen tänkte jag ta och fråga om lite hundråd här, senaste veckan har nämligen Loka börjat med en mindre bra sak. Tror det kan ha och göra med att hon är förkyld, då hon redan är irriterad i luftvägarna. Det som har hänt är att hon "moffar" som vi kallar det, hon skäller sitt osäkra skall ( som är väldigt tyst och aldrig riktigt kommer ut) som när hon blir rädd för något plötsligt, de saker man brukar gå fram och klappa samt visa att det inte alls är något farligt. Hon "moffar" åt folk som röker när det är mörkt ute. Och när det är ljus tar hon går hon ut i en båge förbi dessa människor. Vi har gått fram till en person som rökte för att visa att de inte var farligt, vilket gick bra då. Men sen försökte vi en annan gång och då gick det inte alls bra. Hon vägrade komma fram, fast jag visade att de inte var farligt. Hur som helst, så kan vi ju inte gå fram och klappa på alla rökare när de är mörkt ute. Sen hjälper det inte att vi inte känner någon rökare, så vi har ingen rökare att låna för att träna med.

Just nu gör vi som så att vi bara fortsätter går, trots att hon "moffar" sig. Inte gör någon stor grej utav det hela. Frågan är väl, vad skulle ni gjort? Och tror ni att de kan gå över när hon är frisk eller om det är ett beteende som kommer stanna? Eller bör jag efterlysa en rökare med stort tålamod?

Bjuder på en vinter bild, då jag helt enkelt inte tar några bilder nu när allt är så grått och tröökigt.
Här gör vi en "Hopp upp och sitt" :D