.....!!

Den där magkänslan, den där som bygger upp paniken inom än när man tror att man är osäker, när man ångrar att man faktiskt gick ut överhuvudtaget, bör man lyssna på. Men samtidigt, måste man kunna få röra sig fritt, ta sig hem ifrån såväl jobb och krog mitt i natten som tjej/kvinna/dam utan att vara rädd för att bli förstörd för resten utav sitt liv.

Och jag är glad att jag katastrof tänker, oerhört! Fast det begränsar mig i min vardag. Men det gör inte att det är rätt beteende, för jag ska inte behöva vara mer rädd än en man. Inatt blev en ung kvinna, några gator bort ifrån där jag bor förstörd för livet. 5 män tyckte sig ha rättigheten att ödelägga hennes liv. Jag kan inte ens föreställa mig hur man går vidare med livet efter något sådant.

Det farliga är att någonsin känna sig trygg, de flesta typer utav överfallsbrott sker i anslutning till hemmet. Så när man slappnar av och börjar känna av hemmets trygga vrå, när rädslan utav de för följande stegen avtar tappar man fotfästet och får hela sin värld förstörd. Jag vill säga att Sverige kommit långt, men när händelser som det här sker känns det som om vi är tillbaka på 1800-talet där kvinna avhumanitiserades och fyllde en funktion i samhället genom att finnas till för männens behag.

Gruppvåldtäkt i Sundbyberg.