Typ 2012.

 Tänkte bjuda på lite bilder ifrån 2012, kommer dock ej i rätt ordning då datorn med riktiga bilder, sorterade efter månader inte har någon strömladd, så får bli lite utav det jag har på den här datorn, samt mobilen. Och är det något jag ska bli bättre på 2013 är det att använda riktiga kameran. Sen i ärlighetens namn har jag noll koll på vad som skedde i varje enskild månad, är på tok för virrig för det.

De här bilderna fick vi veckan innan de var dags att hämta Lokisen.
Vi trodde att vi visste vad vi gav oss in på, hahaha..

Det här lilla älskade monstret vände upp och ner på våran vardag på alla möjliga vis.

Första månaden kändes som en evighet, sen gick tiden för fort! Här hade Loka ramlat och
landat med ögat i ett avgasrör  <3

Vi käkade på en uteservering för första gången och eftersom de är Loka vi pratar om
så gick ju även det som en dans. Började även regna och åska men hon sov vidare :D

Vi började hoppa upp mot träd, vilket än idag är det bästa man kan säga till henne!

Under det här året har jag verkligen lärt mig älska Sundbyberg/Solna, det är verkligen drömmen
att bo så nära så bra promenadstråk. Tänk om man kunde trolla bort allt folk? Då skulle jag
aldrig, aldrig flytta härifrån. Men just nu är det för mycket folk fina och lediga dagar.

Älskar att gå runt sjöarna och bara få vara.

2012 var även året där jag hade stora svårigheter med alla svanar men någonstans
längs vägen, slutade asen jaga mig och min rädsla är på en numera normal nivå :)

Skit hunden Loka, älskade älskade att det regnade största delen utav året. "Mer lera åt folket"
tycker jag mig minnas att hon skrek ut över land och rike.

Vi var och kommer nog förbli löjligt försiktiga med att ha Loka lös, men aldrig, aldrig
har hon ens försökt att sticka. Fina, fina Loka.

Loka mötte KÄRLEKEN! Vad vore Lokas liv utan Ponyo och vad vore hans utan henne?
Och även jag fann något, en riktig god vän :)

Efter Lokas första löp vart kärleken lite för stark;P Så vi fick börja träffas inne
utan för mycket störningar för att avbryta herrens beteende. Idag är det helt borta.
Det tog ett par timmar nästan varje dag i några veckor och sjuka mängder kaffe.
Så nu är det kärlek i rätt dos ;P  <3

Vi har varit upp till Dalarna så fort det funnits möjlighet. Och jag har fått vara
faster, vilket är det bästa jag vet. Samt att jag älskar Loka lite mer efter varje resa,
 för att se hur duktig och lugn hon är i alla nya miljöer gör mig riktigt stolt. Allt ifrån
att vara lugn kring små barn till att ligga och sova på en kräftskiva med 50 pers.
Oftas när vi åker upp byter vi boende efter halva tiden, men inget som rör damen.

Så avslutar vi detta med en bild som sammanfattar Lokas år.
Lite skit, lite lera, lite vatten och mycket natur. Alla vinter bilder
känns ju väldigt aktuella och nya så de struntar jag i. Men snön älskar hon
om möjligt mer än leran.