Högt, lågt, galet och helt underbart.

Senaste tiden har spotify spottat ur sig lite svensk reggae/hiphop som jag haft en ganska personlig koppling till. Man blir grymt glad när folk lyckas och följer sina drömmar! Den här killen har det aldrig varit någon tvekan om att han haft talang, bara lite fel prioriteringar. Så det glädjer mig att se att fler än mig slog sig fria. Alla vägar leder inte åt samma håll, huvudsaken är väl att det leder åt rätt håll.

Att leva för sina vänner låter fint, men ack så destruktivt det blir när ingen framtidsvision syns till, när framgång innebär svek och otillgänglighet. När allt handlar om att ha så kul att du aldrig får en möjlighet att leva ut dina sorger. En lyckosprial rakt ner mot botten. Jag behövde slå mig fri, kapa alla band till alla som hade någon förankring till spiralen, även om de inte levde mitt i den utan bara tog del utav den. Oförståeligt för de flesta, men för mig det ända rätta. 

Och bilden blir tydligare för varje dag som passerar. Ofta har man bara sig själv att tacka för de förändringar man gjort, men ibland blir man förblindad, avtrubbad och borttappad i sin egna livssituation så att någon annan måste öppna ens ögon. Det är den tacksamheten som ständigt växer inom mig, när bilden blir klarare och konsekvenserna ej drabbar mig längre, det är då när känslorna blir överväldigande jag vänder mig mot min andra halva och viskar "tack".

Jag kommer aldrig säga till mina barn att vännerna går före kärleken eller kärleken före vänner. Aldrig. Utan kommer lära dem att kärleken till sig själva, kärleken till sitt egna liv går före allt. Blir du din egna bästa vän kommer du aldrig stå ensam. 

Och som faster till världens finaste, tryggaste Meja ska jag göra mitt bästa
att få henne att förstå att hon är perfekt, precis som hon är.

Misstolka mig inte, vänner är guld <3