♥ Vila i frid ♥

Tisdagen 24/2 blev våran fina Elsa en ängel. Hon har kämpat tappert mot alla inflammationer men trots max dos av kortison hade hon smärtsamma inflammationer gång på gång i urinblåsan. När kortisonet inte ens längre dämpade inflammationerna så tog vi det tuffaste beskedet vi någonsin tagit - att låta henne få somna in och lämna all smärta bakom sig. De dåliga dagarna vart fler än de bra. Hon somnade in väldigt fort och att få dela hennes sista andetag var både smärtsamt och lättande. Jag hoppas innerligt att hon är återförenad med Egon.

På 4 månader förlorade vi båda våra små hjärtan och sorgen är otroligt stor. Lägenheten känns inte som ett hem längre och ett liv utan katter är otroligt tomt. Men jag känner mig otroligt tacksam för att jag fick uppleva deras gränslösa kärlek och deras unika personligheter. Jag trodde aldrig jag skulle sakna att bli väckt av Elsas naggande i ögonfransarna, att sova en hel natt på sängkanten för att en katt ligger på tvären. Aldrig trodde jag att jag skulle sova så dåligt utan att ha någon att bråka med på nätterna. Dom fattas mig på alla sätt och vis.

Elsa var alltid skeptisk mot de mesta och de flesta, det fanns bara en hon aldrig tvivlade på och det var Egon. Från stunden hon såg honom så var hon hans.När han försvann så fick vi äran att vara Elsas klippa och vilken kärlek hon gav. Hon avskydde Loka i ett år, trots att Loka bara nosade på henne. Hon föll handlöst för lilla Meja - bara jag spelade ett klipp på mobilen med hennes röst kom Elsa tassandes medan andra barns röster fick hennes flykt instinkt att slå in. Elsa är det enda djuret jag lärt känna som varit så lyhörd för mina känslor, oavsett hinder i hennes värld så tog hon sig fram till mig när tårarna började brinna innan för ögonlocken och hon fanns hos mig innan första tårdroppen lämnat ögat och när den föll slickade hon ömt upp den. Hon älskade att bli pussad på nosen och hon gav sig aldrig förens hon fått sin puss och oftas räckte det inte med en för att göra henne nöjd. Det bästa hon visste i livet var kokt fisk och det var det enda hon åt förutom sina torrisar.

Hon hade många hjärnspöken och hyss för sig - men att förvänta sig något annat när hon hade mamma Egon som läromästare i livet. Hennes liv började turbulent då hon blev övergiven med sina syskon i en ihop tejpad kartong i skogen, när vi fann henne var hon minst och undernärd men hon återhämtade sig fort och blev snabbt en självklar del av våran familj. Och jag vill säga att hennes liv varit bra och att det avslutades fridfullt och med den värdighet hon alltid borde haft.

Vila i frid "Pellan" ♥ Du kommer alltid finnas med oss

.

Vinterdagar

Senaste dagarna har varit helt underbara, mycket snö och många timmar spenderade ihop med vänner. Just nu har noll av mina vänner hund men jag glömmer bort att det inte innebär att de avskyr att gå i skogen för det, så det är vad jag ska bli bättre på, blanda de bästa av två världar och slippa välja. Sen har vi träffat en bekant och hennes otroligt vackra islänska fårhund, en hane i ungefär samma ålder som Loka. En otroligt mjuk och snäll liten herre som Loka verkligen gillade. Vi gick en promenad och sedan lät vi dom busa lösa på ängarna en stund och det klarade Loka av. Hon är fortfarande medicin fri men viktigast av allt, smärtfri♥ Och jag skulle vilja säga att vi gör allt vi brukar fast i lite kortare intervaller. Men vi har tagit några längre lösa skogspromenader och även det utan problem - så skönt!

Saknar systemkameran otroligt mycket nu när naturen är som vackrast.

Ponyo

Här i veckan åker Ponyo tillbaka till sin uppfödare där hon ska lära känna honom och hon kommer upptäcka att han är en fantastisk kille med ett stort hjärta som älskar att få hänga med på äventyr. Hon kommer också upptäcka att han har ett stort behov av att få arbeta med såväl kropp och knopp men att dessa två saker inte alltid samarbetar ;) Hon kommer få lära känna en fantastisk hund som förgyllt mitt liv sedan jag träffade honom för första gången för 2,5 år sedan. Och när hon insett vilken toppen hund han är så ska hon hjälpa honom att komma till ett hem där han kan få leva ett underbart hund liv. 

Min fina vän har tagit ett väldigt osjälviskt beslut och går genom en otroligt tuff tid just nu och jag sörjer med henne samt stöttar henne till 100% Jag kommer sakna honom otroligt mycket och önskar att vi hade haft möjligheten att låta honom bo hos oss. Men jag vet att hans uppfödare kommer hitta ett hem åt honom som kommer kännas rätt för både honom och min vän. 

Förhoppningsvis möts vi igen en dag och om vi inte gör det så önskar jag honom all lycka i livet.

Loka undrar om någon har en bästa vän över? Någon som gärna busar och brottas, delar ben och matskål. En genom snäll en.

Isgata

Först kom det underbar snö och sedan blev det en isgata som verkar vara här för att stanna. Men vi hann verkligen njuta av snön iallafall även fast den gärna hade fått varit kvar ett tag till. Idag skulle vi haft en samojedträff med 4 samojeder ute i väsby men vi ställde in, vi människor kan ju sätta på oss broddar men värre är det för de fyrbenta så det får bli en annan dag helt enkelt :)

Lite mobilbilder ifrån senaste tiden.

Elsa

Idag började dagen med ett veterinärbesök, vi hänger hos veterinären flera gånger per månad. Vi går till duvbos veterinärsklinik och de är helt fantastiska. Den här gången var det Elsas tur, hon har blivit otroligt mycket bättre sedan hon började äta kortison men inte helt bra. Idag låg avlivning på bordet, vi gick genom journalerna och kollade vad vi har gjort och inte gjort. Gick igenom alla provresultat där man kan se att mängden blod i urinet minskar varje gång, kanske inte så mycket man önskar. Ph värdet ligger mer neutralt med den minskade mängden blod och därför trivs inte bakterierna lika bra. Hon kliar inte sönder sitt öra i frustration längre och magen är inte renslickad ifrån hår (djur slickar gärna där smärtan sitter) - så kort och gott så går det åt rätt håll men inte tillräckligt fort. Hon har lite ont men inte mycket med andra ord hon lider inte längre. Men frågan är hur lång tid tar det innan vi är tillbaka på ruta ett igen. För det är ungefär hit vi kommer och sedan faller vi igen men vi når aldrig botten och utan faller inte lika djupt vid återfall.

Vi kunde inte avliva henne idag men kommer göra det om/när inflammationen blir stor igen. Så det vi gör nu är att letar. Veterinären skulle kontakta andra kollegor på djursjukhus eftersom detta är ett vanligt problem för katter, blåskatarr som inte försvinner och mellan varven utvecklas till en infektion där antibiotika behövs sättas in - så det kan finnas en chans att Elsa kan få testa ett icke godkänt preparat i forskningssyfte. 

Elsa har vuxit otroligt mycket som individ. Hon har gått ifrån att vara harig och livrädd till modig. Idag tar man fram transporten och lyfter in henne för bara ett år sedan var det ett projekt som tog timmar och man var tvungen att säkra transportburen med lås,tejp - vad som helst som höll henne kvar. Idag följer hon med oss på semester och dominerar stället vi kommer till. Idag kommer hon fram till våra gäster - förut visste inte ens folk att hon fanns. Idag går hon fram till för henne okända hundar - förut fick hon panik bara av att se dem. Så vi vill ge henne tid för vi tycker att det verkar vara vad hon behöver - speciellt efter att ha förlorat sin Egon.

Inte avlivar man en hund för ett beteende kopplat till något kroppsligt om man ser förbättringar - så varför skulle man göra det med en katt?. För oss är inte Elsa bara ett djur - inte heller bara en katt. Här hemma har vi alla en viktig del i våran lilla familj och vi saknar redan en familjemedlem varje dag. Så länge det finns hopp kommer vi kämpa för våra djur. Jag hoppas att Elsa kan få leva tills hon dör av ålderdom men tänker ge henne ett värdigt slut om det så är att vi når vägens ände om 2 veckor eller om 2 år för det är hon värd.

Grumpy cat ♥

Loka

Igår hade vi Ponyo hos oss och det första han gjorde var att springa in till Elsa för att ge henne en puss. Fina damen rynkade på näsan men somnade om lika fort. Hon är alldeles för fin i kanten för att beblanda sig med lortiga hundar men tror honkatter överlag är lite mer fina i kanten. Medan Elsa låg och sov i sin fåtölj så hade jag två hundar att ta hand om. Lite nervöst var det allt, inte för att jag hade två hundar utan för att Loka då var inne på sin tredje medicin fria dag. Med andra ord så analyserade jag hennes gångstil hela tiden. 

Vi tog en ganska lugn dag igår med en 2 timmars promenad och sedan bara småturer runt kvarteret. Hundarna busade lite inne och lite ute i snön, men just den typen av aktivitet måste trappas upp försiktigt. Och med atros så blir det värre efter längre vila så det var inte förens imorse jag visste om hon klarat av gårdagen eller inte. Till min stora lycka kom den stela men glada Loka svansandes med sin panda i munnen utan att halta imorse. Otroligt skönt, då kan vi hålla oss på den här nivån ett tag och sedan sakta utöka den "fria" rörelsen - koppelpromenader ska hon i dagsläget klara av så länge de är på ett snällt underlag, dvs gångvägar och elljusspår.

Dalarna

Vi var uppe hos familjerna i några dagar kring nyår, vilket verkligen behövdes. Några dagar innan vi åkte upp kom min bror och hans växande familj på besök över dagen. Det är så underbart att få träffa Meja som blivit sin egna lilla person nu. En underbar sådan, trotsig som en 3 åring bör vara och helt underbar. Vet att pappa hade älskat det lilla livet oändligt, så jag får älska henne lite extra så hon får känna hans kärlek. Och på torsdag föds en till liten tjej ♥ En envis sådan som bara vägrar vända sig i magen, lika envis som sin underbara mamma. Ska bli spännande att få lära känna ett till liv. Min familj är verkligen något jag varje dag känner mig tacksam för. Att det här nya livet kommer till oss i en svår tid nu när mammas cancer är tillbaka gör att jag tror att mamma kommer finna ännu mer styrka att kämpa. På samma sätt som Mejas existens hjälpte oss alla att läka efter att pappa dog.

Och mitt i alla känslor som senaste åren bjudit på så står min bror stadigare än någonsin. Han har blivit en otroligt närvarande pappa och jag kunde inte vara gladare för hans skull. Han har alltid varit min stora klippa i livet och jag är så stolt över honom. Han har tagit med sig det bra våran pappa hade och lämnat de dåliga bakom sig. Och blivit den pappan varenda unge förtjänar, en i världsklass.

// Stolt lillasyster