Hur mår vi?

Egon och Elsa, mår toppen bra! Tycker inte alls att livet med Loka är lika jobbigt som i början. Ibland kan man se hur luften går ur deras små kroppar när Loka för 99:e gången kommer med ett gosedjur som hon mer än gärna visar upp( läs: trycker upp i deras ansikten). De brukar titta på när vi tränar Loka med en blick som säger " Det där skulle jag aldrig göra för en liten godis, aldrig."

Loka då? Hon har blivit en hund, det växer fram en hel mysig personlighet under all den yviga pälsen. Hon har blivit otroligt trygg i sig själv. Älskar allt och alla, på både gott och ont. Är fantastisk duktig med småbarn, vill gärna gå precis brevid barnvagnar och lämnar innehållet vagnen, då är hon inte många cm ifrån barnet. När hon vill få sin vilja fram så sätter hon sig alltid ner, vrider på huvudet och kollar på mig med blicken " Nu då?".  Hon är ett riktigt matvrak, Loka långnos är det smeknamn hon går under här hemma, då hon till våran förvåning en vacker dag nådde saker på diskbänken. Men hon vet fortfarande inte att det husse och matte äter är mat, så inget tiggeri. Hon är en rolig lekkamrat vid sandlådan, då även Loka njuter utav att ha sönder sandslott, vilket roar både hund och barn.

Själv så mår jag toppen, jag verkligen älskar allt som har med hundlivet att göra och blir mer och mer förälskad i rasen. I min stilla ensamhet drömmer jag om ett hus, en bra bit ut på landet med en inhägnad tomt med en helhög samojeder. Jag har hört talas om att min dröm heter polarsjukan och att det är sjukdom som sprider sig som en löpeld bland polarhundarnas ägare och att botemedlet, är just att uppfylla drömmen ;P Och livet med min andra halva är toppen, för varje dag som går så älskar jag honom lite mera och känner mig fortfarande nykär och ibland känns det overkligt, lite för bra för att vara sant!

"Nudå?"