5 månader.

Jag har hittat hem, funnit rätt väg i livet. Lyckorusen avlöser varandra och kärleken till livet känns oändlig. Aldrig hade jag varit här idag, utan Loka. I 3 fjuttiga månader har hon varit hos oss, det har verkligen varit högt,lågt,galet och helt underbart. Hon är genom snäll, finns inget ont i henne. Älskar att vakna utav hennes tass mot min kind och slå upp ögonen, för att se henne stå med sin favorit leksaken i munnen och vifta på svansen så att hon nästan slår omkull om så klockan är 3 på natten eller 8 på morgonen.

Det gör ingenting att hon tror att hon är områdets sopdam och kommer med allt hon kan hitta. Jag skrattar gärna åt att spott ut snarare blev ta upp allt du hittar och ge till matte/husse. Varje dag som passerar kommer vi varandra närmre och ett otroligt fint band mellan, människa och hund växer starkare.

Jag beundrar, samt biter mig själv i kinden av ren frustration över hur envis hon är. En vilja utav järn och ett tålamod ifrån en annan planet, på både gott och ont. Jag älskar alla hennes sidor och jag älskar henne för den hon är. Personligheten som sakta växer fram välkomnar jag med öppnar armar och hoppas hon kan ha lika stort överseende med mina svagheter som jag har för hennes och att vi väljer att göra det bästa vi kan utav det vi har.

Tillsammans ska vi utforska världen, sida vid sida. Det finns ingen given väg, inget givet mål. Framtiden för oss är ett oskrivet blad, det jag vet är att morgondagen ser väldigt ljus ut.