Senaste tiden har det varit stor fokus på hundar i media, då flertalet tragiska händelser skett. De poliserna gjorde mot de två stackars hundarna som inte längre finns är genom vidrigt. Sedan den otroligt tragiska händelsen i Göteborg, där en 6-åring blev biten. Kalla mig sinnessjuk, men jag tycker lika synd om hunden som om pojken.
En välmående hund med en bra relation till sin husse/matte som kan och förstår sin ras agerar inte på det här sättet. Och nej, det räcker inte med att sitta i sin soffa framför tv och titta på Ceasar Millan för att skaffa sig rätt kunskap hur man "talar med hundar". Vi har ett problem generellt sett, det handlar inte om vilka raser som utgör störst hot vilket media gärna vill få det att låta som, utan problemet är att vi har okunniga människor som utgör en stor fara för allmänheten genom att ha hundar de inte har tid,kunskap eller råd för att ha. Japp, pengar är lika viktigt som kunskap och tid, för har du inte råd att ta din hund till veterinären när den mår dåligt kan hunden agera utifrån sin smärta.
Jag önskar att vi kunde inför någon form utav lämplighetsprov som kräver tid,pengar och kunskap för att klara av. Lika prov för alla, om du så ska skaffa dig en mops eller en samojed. Sen hoppas jag på att se en större ödmjukhet bland hundägare, man kan inte allt och man vet inte alltid allt. Är man ödmjuk inför sin roll som hundägare och söker hjälp när ens kunskap inte räcker till behöver det inte betyda att man är en dålig hundägare, utan jag tycker snarare det visar att man tar sin roll på största allvar och tillhör gruppen bra hundägare.
Och låt dig aldrig luras utav utseendet på en hund, nästa gång du möter en hund och dess ägare istället för att stirra dig blind på hunden, titta på helheten. Finns bandet mellan hund och människa där? Och är det mer okej om en liten hund skäller och gör utfall mot dig när du går förbi än en stor hund? Så länge vi inte har regelverk som påverkar vem som får ha hund eller inte, ta det säkra före det osäkra. Och glöm aldrig bort det aldrig är hundens fel, det är ägarens. Just det här använder jag mig utav varje dag, för jag vill inte utsätta min hund för fara, jag går lika ofta undan för en kvinna i 60 år åldern med sin dvärgpudel som en tjej i 20 år åldern med en rottweiler om jag ser att bandet mellan hund och människa inte finns där. Faran ligger inte i rasen utan faran finns på andra änden utav kopplet.
Så ska vi sluta prata om vilka raser som är "livsfarliga" och börja göra något åt det riktiga problemet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar