Lycka!

Tror trippen hem till alla älskade tog kålen på både mig och Loka, kvällen på jobbet igår var den värsta någonsin, var så sinnessjukt trött. Är fortfarande sinnessjukt trött likaså Loka. Men vad gör väl det? Det var underbart att få träffa alla igen. Och bäst av allt så hann jag träffa Meja en massa, jag trodde aldrig det skulle kännas såhär stort att vara faster, att höra henne skratta gör att man tappar tid och rum. Att se henne krypa fram till Loka, gosa in sig i hennes päls och bara njuta är bland det sötaste som finns. Mina två favorit flickor i hela världen.

Jag har nog tagit över platsen i familjen som den överkänsliga, när pappa levde var det han som stog för alla lyckotårar när livet blir så där övergripande vackert, stunder då man önskar att tiden kunde stå stilla och man kunde få vara där förevigt. Herregud vad jag önskar att han kunde varit där när Meja tog sina första steg, han hade stått och kämpat mot tårarna för att sedan gett henne en riktig pappa kram. Du är saknad!<3

Vackra Säter.

BUS.

Kloka Loka hos min älskade power mormor !

Kärt återseende med husse på fredagskvällen! Behöver jag säga att detta är husses hund? :)