Döende..

Japp, ni läste rätt. Jag är döende, det är mest synd om mig i hela världen! Något åt det hållet varjefall. Jag har en ruskigt trevlig hosta som gör att jag spyr upp allt jag får i mig, så lika bra att hålla magen tom just nu. För nu orkar jag inte spy mera, hostar och spyr så kraftigt att blodkärlen i ögonen spruckit, förstår ni nu hur synd de är om mig? Precis, mest synd om mig, jag vann. Det är tur att Meja är de sötaste som finns, men att smitta faster så här ska vi däremot ta ett snack om nästa gång vi ses.

Otroligt skönt att min andra halva finns här, annars hade jag nog legat i fosterställning och skrikit efter mamma. Just nu räcker det att ringa henne och få lite tröst. Jag är en riktig mamma-gris så att vara sjuk när man blivit vuxen suger rätt hårt. Finns inget bättre än en mammas omvårdnad.

Vad ville jag få fram med detta? Jo, att de är synd om mig. Blombud mottages gärna, som plåster på såren. Har även hört att de finns tårtbud, de skulle också duga. Annars vill jag önska alla ett trevligt nyår och tänk på alla djur som är livrädda. Nu håller vi alla tummar för att Loka ej blir det, men de har smällt här sedan vi kom hem ifrån Dalarna,än så länge går det prima.

Nu ska jag krypa ner hos världens bästa katter!