Högt, lågt, galet och helt underbart.

Helgen som varit bjöd på grymt väder, vilket var uppskattat! Lokas öga är helt bra nu, känns super skönt. Jag mår sisådär, första feberfria dagen men lite slut ändå men de går åt rätt håll. Så helgen som var fick husse stå för äventyren och jag var mer eller mindre en observatör. Promenaderna orkade jag med, men hoppa och skutta fungerade inte riktigt. Så fort jag blir 100% frisk blir ett iväg till Ursviksskogen med Loka och låta henne springa lite lös. Vi har senaste veckan kört med flexikoppel och tycker att de ger en bra övning på att ha henne lös, hur mycket måste man korrigera med koppel och vad lyckas man korrigera med rösten. Och tycker de fungerar galant. Däremot är det helt värdelöst att gå med flexikoppel om hon ska gå brevid än. Ena handen är ju helt ockuperad utav en otymplig klump, nej på promenader bland folk och fä måste jag säga att vanligt koppel rules.

Drömmen efter ett hus har nog aldrig varit starkare, långt bort ifrån allt. Det är fantastiskt vackert här i området, men attans vad folk de är ute när solen skiner och det är helg. Då får man mer eller mindre trängas runt sjöarna.